Edge gör 2G-nätet snabbare

Trafiken i 3G-näten är på väg att ta fart på allvar nu när allt fler 3G-telefoner säljs och flera operatörer har eller kommer att lansera datakort. Som det verkar nu kommer dock inte 3G-nätet att byggas ut så mycket att de täcker alla områden där det bor människor. Vissa platser kommer sannolikt aldrig att få 3g-täckning och får därför sätta sitt hopp till alternativa tekniker för att få mobila uppkopplingar med hög kapacitet.

Det alternativ som ligger närmast till hands är Edge. Edge står för Enhanced Data Rates for GSM Evolution, vilket kan översättas till Förbättrad datahastigheter för utveckling av gsm. Edge finns egentligen i två varianter, en variant som bygger på kretskopplad dataöverföring och en variant som bygger på paketförmedling av data. När man pratar om edge är det den sista varianten som brukar avses, eftersom den är en direkt vidareutveckling av den redan existerande gprs-tekniken.

Skillanden mellan dagens gprs-teknik och edge skulle man kunna lite förenklat kunna säga består i att edge lättare anpassar sig till hur förbindelsen är för tillfället. Med edge kan man skicka data på olika sätt beroende på hur mycket information som kan överföras på ett snabbt och snabbt sätt just för tillfället. Om någon del av datamängden på något sätt förvanskats på vägen kan systemet välja ett långsammare men säkrare sätt att på nytt skicka bara den lilla datamängd som förvanskats. Med gprs måste större delar av datamängden skickas på nytt när något går snett.

Det maximala hastigheten som kan uppnås med edge är 384 kilobit per sekund. Det kan jämföras med den maximala hastigheten för gprs som är 115 kilobit per sekund. Man kan också konstatera att 384 kilobit per sekund i dag är den maximala hastigheten för data i 3G-nätet. Edge har dock den fördelen att det befintliga gsm-nätet kan utnyttjas med bara mindre förändringar, men för att utnyttja 3G på platser som ännu inte har 3G-täckning krävs nybyggnad av master.