Första intrycket: Nokia E51

När jag testar den här telefonen väcks något slags folkbildarådra i mig. Jag vill informera allmänheten om denna telefons existens och kvaliteter. För Nokia lär inte göra det. Av allt att döma har man bestämt sig för att detta är low-end-telefonen i deras business-serie, och man vill att den ska ge ett seriöst intryck. Privatkunder göre sig icke besvär.

Detta åstadkommer man bland annat med ett yttre som tar död på all köplust, och menyer där man kan välja mellan Nokias fem tråkigaste teman. Telefonen är inte direkt ful, bara okarismatisk. Det är synd och skam, för var annars hittar man en smartphone med wlan och en vikt på 100 g, för ett pris på under 3000 kronor?

Om man väl tagit sig förbi det yttre verkar telefonen inte bjuda på några negativa överraskningar, den uppfyller vad den lovar i specifikationerna. Telefonen har både wlan och turbo-3G, och den som använt en Nokia-smartphone med Series 60 kommer att känna igen sig.

Knapparna är väl placerade och sköna att använda, möjligen med undantag för sidoknapparna som är litet väl hårda. Skärmen är kanske litet liten med sina 2 tum, men å andra sidan överträffar den enligt min mening Nokias telefoner i N-serien i kvalitén. Orsaken är att man använder en särskild typ av transflektivskärm som går utmärkt att läsa även i direkt solljus.

Kameran är en oansenlig 2-megapixelkamera, och telefonen saknar videosamtalskamera, så om du är hörselskadad är det kanske inte modellen för dig. Men det är synd att klaga, för i sin helhet är det här helt klart en av de mest prisvärda telefonerna på marknaden idag.

Ett fullständigt test av telefonen kommer i ett kommande nummer av tidningen Mobil, och senare på webben.