Test: Libratone Loop

"Smaken är som baken", och så vidare, som uttrycket säger. Därför poängterar jag här att mina synpunkter på det rent estetiska är just mina synpunkter. Jag tycker Libratone Loop är minimalistiskt snygg, jag gillar H.C Andersens näktergal på den "old-school Apple"-aktiga strömknappen och att volymreglaget utgör ringen kring den. Jag gillar också hur diskret den är när den hänger på min vägg, även om grå (går att välja mellan tre färger från början) kanske inte är den bästa färgmatchningen mot den orangegula bakgrunden. Dock är det tillräckligt snyggt för att jag inte skulle lägga 519 spänn på ett extra alternativt överdrag.    
 

Men när det gäller design så är funktionalitet också en viktig del och där är det inte längre bara min smak som spelar in. Det lilla bredbenta pinstativet (ser ut som en slagruta) fungerar alldeles utmärkt när högtalaren står på golvet eller hyllan. Och man behöver inga skruvar eller dylikt, det är bara att stoppa den i hålet på baksidan så sköter högtalarkroppen och tyngden resten. 

Stilmedveten wifi-högtalare

En del av väggen på gott och ont

Upphängningsmekanismen för väggen är också smart uttänkt. Grunden sitter i väggen med en plugg och skruv (medföljer) och sedan drar du på själva "kroken" (ser ut som en avhuggen glassstrut i plast) och säkrar den med en liten sexkantsskruv. Högtalaren har ett håll på baksidan vars kant är gummibeklädd, och det är där du häger fast högtalaren på kroken. Det känns lite oroväckande första gången men faktum är att högtalaren sitter väldigt säkert.

Men tyvärr är inte allt frid och fröjd för det. Basen, som är ganska kraftfull på högre volymer, har ju som naturlig egenskap att få skapa vibrationer. När högtalaren hänger på väggen sprids dessa vibrationer så att högtalarkroppen och allt annat som hänger eller rör vid väggen skapar biljud. Som värst låter det som en spräckt högtalare, men det där varierar förmodligen beroende på vilket material väggen är gjord av och vad som hänger på den utöver högtalaren. Efter en del experimenterade kom jag på att det bästa sättet att minska de oönskade vibrationseffekterna är att sätta fotstödet i högtalaren och på så sätt stabilisera helheten på väggen. Det ser inte lika snyggt ut men på högre volymer var det en ljudmässig nödvändighet. När vibrationerna väl är borta så är ljudet faktiskt riktigt bra.      

Den som söker skall finna

Alla portar sitter snyggt dolt på högtalarens baksida hittar vi även en usb-port, ett 3,5 millimeters analog ljudport för externa källor, strömingång och två knappar där du mellan uppkopplingsmetoderna Playdirect och Airplay. Håller du ner dem samtidigt går du in i högtalarens inställningsläge. Den ena buktar lite inåt och den andra buktar lite utåt så att man känner vilken som är vilken utan att behöva montera ner högtalaren hänger på väggen. 

Som vanligt är det tyvärr så att trådlöst ibland fungerar bättre i teorin än i praktiken. Att koppla upp sig via Playdirect fungerar bäst men den lösningen är ju låst till Ios och Itunes på PC och Mac. DLNA får jag att fungera ibland, men ofta så hittas inte enheten. När jag fått högtalaren att leka med mitt hemmanätverk så har problemen minskat drastiskt men uppstartsfasen är allt för jobbig. Kör man med mobilnätverket och vill strömma musik (som Spotify) eller ha en fungerande internetuppkoppling samtidigt så kräver det lite extra pill med nätverkinställningar. Bluetooth finns inte som alternativ och med tanke på den teknikens svajiga ljud- och uppkopplingsegenskaper så är det inte något jag saknar. Spotifys nya standard Connect kommer att få stöd i framtiden. En sak jag dock hade önskat redan nu är ett lösenord för högtalarens inbyggda nätverk. Utan det kan vem som helst som är inom räckhåll koppla upp sig på den via Playdirect, viket betyder att en elak granne kan göra en riktigt fin "practical joke" med din högtalare.   

Tillfredställer inte mitt kontrollbehov

Högtalarens tillhörande app (både till Ios och Android) är bra men det saknas lite fininställningsmöjligheter. Det är förinställda equalizer-val som gäller och det är detsamma för placeringsintällningarna, alltså där du väljer var högtalaren är i rummet och hur högt den sitter på väggen.

På det stora hela så tycker jag att högtalarens ljud är riktigt bra. Formen lämpar sig för att sprida ljudet åt alla riktningar och djupet i konstruktionen gör att den har liknande akustiska egenskaper som kroppen på en akustisk gitarr. Ljudet justeras till stor del digitalt och för att slippa distorsion så kan den inbyggda digitala förstärkaren ändra frekvensen innan ljudet når membranet. Diskanten är tydlig utan att vara skrikig, mellanregistret är fylligt och basen är djup. Ibland kan högtalen i grundinställningen låta lite "burkig" men det går att åtgärda med att ändra ljudkaraktär i appen. Det enda jag egentligen saknar i sammanhanget är "trycket" i basen, inte den man hör utan den man känner i bröstet.