Nokia 9300i

Nokia har äntligen försett den mindre av sina två kommunikatormodeller med w-lan. Att den nu har stöd för trådlöst nätverk är faktiskt det enda som skiljer 9300i från föregångaren 9300 när det gäller funktioner. Sett till utseendet är de också mycket lika. Skalet på 9300i har en något mörkare nyans av grått, men det är det enda synliga kännetecknet hos den moderniserade versionen.

Att den nu fått w-lan gör att den känns mer komplett och bättre anpassad till målgruppen. Ingen av kommunikator-modellerna är nämligen något som folk köper i första hand för att kunna skicka sms till polarna på ett bekvämt sätt. Det är fråga om fullmatade smartphones, och att ha ett alternativ för att kunna koppla upp sig med hög datahastighet känns näst intill självklart, speciellt när man vet att storebror 9500 hade w-lan då den släpptes 2004.

Att surfa via w-lan är trevligt, och skärmen gör att vanliga webbsidor kan upplevas nästan som om man satt framför en vanlig dator. W-lan fungerar bra när man väl anslutit till en accesspunkt, men i vår enhet gick det inte att spara lösenordet. Detta är dock enligt Nokia en känd bugg som ska vara åtgärdad på alla exemplar som är ute i handeln.

Om man bara har tillgång till en gprs-uppkoppling är man mer benägen att surfa på sidor som är anpassade till mobila enheter, men då känns det nästan retsamt med den avlånga skärmen. Webbsidor för mobiler är ofta gjorda för skärmar som är avlånga på höjden. Massor av outnyttjat utrymme i sidled och en hel del skrollande upp och ner blir följden.

Skärmen är mycket bra när man själv ska skriva textmeddelanden, mejl eller anteckningar. Kombinationen av skärmen och det stora tangentbordet kommer som allra mest till sin rätt när man använder telefonens Office-program.

Kalendern gör sig också bra på den breda skärmen som tillåter att tydligt se både månadsvy och dagsvy samtidigt.

Tangentbordet är den andra av de två stora fördelarna som 9300-modellerna har framför andra modeller. Personligen tycker jag det är lite stort för att vara tumtangentbord, men jag har å andra sidan ganska små händer. Särskilda tangenter för å, ä och ö är ett stort plus.

9300i är visserligen inte någon helt ny modell utan en uppgradering av en befintlig modell. Men jag har ändå svårt att förstå hur Nokia resonerat. Fortfarande är det så att det som utspelar sig på den yttre skärmen när enheten är stängd har lite eller inget samband med vad som händer på den inre skärmen när telefonen fällts upp.

Till exempel försöker jag skriva ett sms med hjälp av sifferknapparna men lyckas inte få till ett visst ord. "Skönt att man har ett riktigt tangentbord", tänker jag och viker upp telefonen, bara för att mötas av den vanliga skrivbordsvyn, inte meddelandet jag var inne i alltså. Det är till och med så att jag kan skriva på två olika meddelanden samtidigt på de olika skärmarna, som om det var två olika telefoner.

Men när jag får ett meddelande med gprs-inställningar från operatören har har jag inget val - jag måste vika upp mobilen - men bara för att trycka in en fyrsiffrig kod. Obegripligt. Men om man lyckas glömma att det finns ett qwerty-tangentbord i dess innandöme fungerar telefonens yttre skärm och knappsats och är lika användarvänlig som andra Nokia-mobiler. Då kan man å andra sida köpa vilken annan Nokia-modell som helst.

553367