Simonsen Freeway F-510 i test

Om man har lite koll på de senaste årens utbud av tåliga telefoner går det inte att undgå den slående likheten mellan tillverkaren Sonims tidigare modeller i XP-serien och den nu lanserade Simonsen Freeway F-510. Enligt Simonsens vd beror likheten på ett misstag i designprocessen och under skalet ska det handla om två helt olika telefoner. Hur det egentligen förhåller sig är svårt att säga, men klart är att F-510 till en början ger intryck av att ligga steget före och vara mer avancerad. Främst kanske det beror på att telefonen är försedd men en pekskärm.

Pekskärmar har nästan blivit standard för vanliga mobiler, men i det här segmentet har det varit ovanligt. Undantaget är de stora handdator-liknande enheter som används av exempelvis budfirmor.

Att det en skärm av den lite äldre, resistiva typen, istället för de mer moderna och betydligt vanligare kapacitiva skärmarna, känns logiskt i den här typen av telefon. Givetvis vill man kunna använda den i olika temperaturer eller miljöer utan att behöva ta av sig handskarna för att skärmen ska reagera på tryckningar.

Ofta behöver man inte mer precision än vad man kan få genom att använda tummen, men precis som hos äldre smartphones så får man med en pekpenna. Den sitter dock inte på telefonen utan trycks fast på baksidan av den bälteshållare som följer med telefonen. Pekpennan känns rejäl och greppvänlig och vill man försäkra sig om att den inte kommer bort kan man fästa ett snöre genom hålet i pennans övre del. Överdelen av pennan kan man också använda för att lossa skruvarna som håller fast telefonens batterilucka. Den behöver man öppna när man vill komma åt minneskortet eller någon av de två simkorts-platserna.

Pennan är också nödvändig om man vill använda det minimala skärmtangentbordet som går att få fram i skärmens nederkant eller använda den funktion för handskrift som telefonen också har. Trots att man kan välja svenska för menyer och övrig textinmatning lyckas vi dock inte få fram å, ä eller ö med hjälp av handskrift. Väljer man knapparna går det bättre, men vanlig T9 saknas.

Menysystemet i sig känns omständligt och kräver ofta många tryckningar innan man lyckas göra det man vill. Inställningarna för datatrafik är något som vi aldrig lyckas få till, trots upprepade försök med flera sim-kort från olika operatörer.

Hanteringen av de olika simkorten är i och för sig enkel. För samtal eller sms får man helt enkelt välja mellan sim 1 och sim 2 när man ska skicka eller ringa upp. På startskärmen står operatörens namn tillsammans med siffran 1 eller 2.

Tyvärr är den en obetydlig detalj i förhållande till det dåliga ljudet man drabbas av om man använder telefonen utan handsfree. Trots att man ställer den på högsta volym hör man inte den man talar med särskilt starkt och ljudkvaliteten är allt annat än bra för båda parter. Kopplar man in den medföljande handsfree blir situationen den omvända. Då är istället den lägsta volyminställningen den som oftast känns bäst, eftersom ljudet då blir mycket starkare. Pipandet som telefonen ger ifrån sig i slutet av samtalet påverkas dock inte av den inställda volymen, i headsetets inear-lurar blir obehagligt högt och för att slippa gäller det att hinna plocka ut lurarna innan samtalet bryts.

För att vara en telefon som är inriktad mot användare som i första hand ska använda den i jobbet är det märkligt att den helt saknar stöd för e-post. Att F-510 ”bara” är en 2G-telefon känns inte som någon bra anledning till att de mjukvaru-ansvariga valt bort en så grundläggande funktion som e-post blivit idag, speciellt i en så här nytto-inriktad mobil.

Möjlighet att synka kalender och kontakter är nog också efterfrågat i den tilltänkta målgruppen. Nu får man nöja sig med att föra över mediafiler mellan datorn och telefonens minneskort via en usb-kabel.

En annan yrkes-inriktad funktion som förtjänar att nämnas, även om den givetvis också kan användas i andra situationer, är den inbyggda walkie-talkie-funktionen. I manualen kallas den på en del ställen för ”PTT” eller ”push to talk”, men i F-510 är det fråga om en kommunikationsradio som egentligen inte har så mycket att göra med den push-to-talk-funktionen som bland annat Nokia hade i vissa modeller där man använde en datauppkoppling i mobiloperatörens nät för att förmedla det som sades. Här upprättar man istället en radioförbindelse direkt med en annan person som också har en F-510.

Något som alla typer av användare nog kan ha användning för ibland är en nödladdare och köper man en F-510 får man, utöver den vanliga laddaren, också en som drivs med en liten vev. De flesta är nog inte särskilt benägna att ta till vevladdaren om det inte är ett mycket viktigt samtal som måste ringas.

F-510 känns till en början gediget byggd och damm eller smuts bör inte kunna tränga in i telefonen så länge luckorna för usb- och headsetkontakterna är stängda. Vatten påstås den kunna stå emot tillräcklig väl för att kunna tillbringa en halvtimme på en meters djup utan att ta skada. Det visar sig vara en grov överdrift. Vi låter den ligga på bara tre decimeters djup under en halvtimmne och det är mer än den tål. Redan när vi plockar upp den och öppnar bakstycket ser vi att en hel del vatten har trängt in. Förutom att det kan tränga längre in i telefonen kommer det direkt i kontakt med batterikontakterna, sim-korten och minneskortet.

Mycket riktigt visar det sig också vara mer än telefonen klarar. Den fungerar fortfarande direkt efter att vi plockat upp den ur vattnet, men en stund senare är ett svagt flimmer i skärmen dess enda livstecken, innan den lite senare dör helt. En tålig telefon som varken håller vad den lovar när det gäller tålighet eller får godkänt för grundläggande funktioner som samtal och sms.

Fotnot: När Simonsen lanserade telefonen gick man ut med att den uppfyllde kraven för IP67. Efter att vi konstaterat att den inte klarade nedsänkning i vatten har man nu ändrat sin information till IP66, vilket bara innebär att den ska klara viss överspolning av vatten.

Frågor och svar

Vad tål den egentligen?

Enligt information från Simonsen ska telefonen klara fall från 2 meters höjd. Det gör den under vårt testande. Däremot klarar den inte vatten så bra som den borde med tanke på att tillverkaren först anger IP67 som nivå för smuts- och vattentålighet. Efter vårt test har man ändrat till det lägre IP66.

Håller luckorna tätt?

När vi släppt telefon på ett hårt underlag har den ibland landat olyckligt och usb-luckan har öppnat sig lite. Med maximal otur skulle man alltså kunna tappa den i en vattenpöl och få problem med inträngande vatten. Den är dock betydligt bättre vattenskyddad än alla vanliga mobiler på marknaden.

Kan man navigera med hjälp av telefonens gps?

Nej, något navigerings- eller kartprogram följer inte med. Telefonens gps-funktion visar enbart den position man har för tillfället i form av latitud och longitud samt höjd. Det går heller inte att spara sin nuvarande position.

Alternativ

Motorola Defy är en riktigt smart Android-mobil med stor pekskärm som är stryktålig på riktigt. Nokia 3720 Classic tål vattenstänk och har en vanlig knappsats.

Testbild

Ingen del av bilden får någon riktig skärpa eftersom kameran saknar autofokus.