Områdena som du läser och skriver på i Jodel syns inom en 10 kilometers radie. Vart områdena är spelar mindre roll. Att åka tågresa och läsa meddelanden från främlingar mitt ute i “Okänt” skapar en nyfikenhet för vilka som har rest där tidigare. Precis som med ett fysiskt klotterplank. Även om appen är gratis, det finns inga mikrotransaktioner och ingen reklam heller och hur utvecklarna kommer att dra in pengar i framtiden är oklart.
Man läser och skriver om lite vad som helst, allt från misslyckade toabesök, sömnproblem till debatter om korvätande. Att appen är designad som ett klotterplank märks exempelvis genom att det är omöjligt för dess användare att välja vad de vill se i flödet av inlägg. Många av diskussionerna fokuserar på kärleksliv och sexliv. Att peka ut någon och utesluta den är dock omöjligt här, om inte man råkar ha en superförmåga att analysera textmeddelanden.
Inlägg sorteras efter hur nya de är, hur många röster de har fått och vilka som diskuteras mest. Klotterplank eller ej, Jodel har potentialen att utvecklas och bli något mycket större. Den bjuder på alla sorters personligheter, och just där i ligger magin, oavsett om du inte alltid håller med det som skrivs.