Första intrycket: Nokia 6120 Classic

Produkter med "Classic" i namnet gör mig alltid misstänksam. Såväl bil- som datortillverkare brukar klistra på Classic-emblemet för att kunna sälja en gammal produkt ett år till utan att sätta ned priset. Lyckligtvis är Nokia 6120 Classic ingen gammal produkt i ny skepnad - däremot kan formen betecknas som klassisk, på gränsen till intetsägande. 6120 är definitivt ingen designprodukt. Formatet är smidigt och mobilen är 15 millimeter tunn. Den går lätt ned i fickan, men slår inga rekord.

Skalet består av ganska tunn plast i svart och silver. Kvalitetskänslan är bra tack vare att knappsatsen håller hög kvalitet, men jag får samtidigt känslan av att detta är en mobil som skulle kunna ta stor skada av ett våldsamt möte med ett stengolv. Förutom de vanliga sifferknapparna finns det sex funktionsknappar nedanför skärmen, en styrplatta, strömbrytare och knappar för kamera och volym. Jag saknar knappen med pennan som brukar finnas på Nokias smartphones - den är praktisk för att hantera urklipp och markera poster i listor.

Att öppna mobila sajter fungerar mycket bra på den fina qvga-skärmen. Bilden är skarp och ljusstark och har enligt specifikationerna hela 16 miljoner färger, men skillnaden jämfört med bra TFT-skärmar med färre färger känns minimal.

Kameran är av det enklare slaget med två megapixel och fixfokus. Fotobelysningen består av lysdioder och ger ett skapligt ljus som når någon meter. Det finns även möjlighet att spela in videoklipp och utomhus blir kvaliteten medelgod med qvga-upplösning och 15 bilder per sekund.

Musikspelaren håller hög nivå, men vi noterar att telefonen kommer utan minneskort och med enklare stereohörlurar än Nokias och Sony Ericssons musikmodeller.

Ett fullständigt test av Nokia 6120 Classic kommer i nästa nummer av tidningen Mobil.