Nokia X7 i test

Nokias senaste supermobil tror jag var N95 som för första gången visades upp redan september 2006. Det var ett halvår innan Iphone presenterades och Nokia var fortfarande, särskilt i och med lanseringen av just N95 ohotad kund av mobilbranschen. Jag hade svårt att fatta hur mycket teknik som rymdes under skalet på N95, för då var den överlägsen konkurrenterna på nästan alla punkter. När man startar Nokia X7 är det första man får göra att logga in med sitt Nokia-konto, eller om man inte har det så skapar man ett helt nytt. Nästa steg är att importera allt innehåll från sin gamla Nokia, så jag plockar fram en välanvänd, sliten Nokia N95 och får snabbt över alla kontakter, meddelanden, bilder och så vidare. Bra så länge man är Nokia-trogen alltså.

Som Nokia själva säger så är Symbian Anna en rätt så blygsam liten uppdatering av systemet och inget som förändrar något i grunden. Till uppdateringarna räknas de nya lite avrundade ikonerna, en snabbare webbläsare, förbättrad textinmatning och den senaste versionen av kartprogrammet Ovi Maps för navigering. Textinmatning i liggande läge och de nya ikonerna tycks vara det man märker tydligast.

Precis som kameran är snabb så upplever jag först att även webbläsaren är snabb men tar man sig lite tid och öppnar flera fönster med fullstora webbsidor är hastigheten ändå inget som utmärker telefonen. Man kan läsa både mobilanpassade sidor och fullstora sidor och texten kan man få anpassad till aktuell skärmbredd så att läsbarheten blir bra. I webbsidesvyn så tonas de flesta reglage och menyer bort för att ge största möjliga utrymme åt webbsidan. Klickar man sedan upp de valmöjligheter som finns så blir skärmen som kontrast fullsmockad av ikoner om olika alternativ man kan välja.

Till skillnad från många andra mobiler, eller i alla fall Apples Iphone, så klarar X7 flash i webbläsaren. Det här innebär att jag kan surfa till vanliga Youtube och se på filmklipp, men om man tar sig till exempelvis DN:s webb-tv eller tidningen Mobils egna webbaserade tv-klipp så står det bara och tuggar utan att lyckas ladda. Det är med andra ord inget fullkomligt flashstöd man får med i webbläsaren.

När det handlar om pekskärmsmobiler kan man fråga sig hur många sätt de kan formges på, det är ju mest bara en stor skärm, men X7 lyckas i alla fall sticka ut lite. Räfflorna på hörnen ger telefonen en lite ruggad känsla och i övrigt är telefonen slät och avrundad. Den släta framsidan och den kupade baksidan gör att telefonen ligger bra i handen, men det är inte lika bra för kameran. Kameraknappen sitter på den välvda baksidan och den sitter för långt från kanten för att man ska kunna trycka ordentligt på den samtidigt som man håller telefonen och ska fota. Man blir liksom tvungen att trycka lite snett inåt, mot sig och då blir det enklare att trycka av direkt på skärmen, vilket i sig inte är helt bra. När man trycker av för att ta en bild så svarar kameran direkt och det beror som sagt i varje fall delvis på att telefonen inte har någon autofokus. Man behöver alltså inte stanna upp halvvägs i knapptrycket för att fokusera som med andra kameror utan bilden knäpps av direkt.

Oj vad snabb kameran är tänker jag först och blir osäker på om det verkligen togs en bild. Istället för autofokus har Nokia det man kallar fullfokus, vilket i praktiken gör att man inte kan ta närbilder som blir skarpa, men att telefonen klarar de flesta andra motiv både i stillbild och som rörlig bild i hd-video.

För den som vill utöka funktionen med appar så är Nokias svar på konkurrenternas Appstore och Market installerad från start i telefonen. I Ovi Store hittar man en bråkdel av det antal program som konkurrenterna har i sina butiker men det finns ändå en del att välja på. Tittar vi närmare på de mest populära apparna idag på andra plattformar så märker man att Twitters officiella app saknas i Nokias programbutik, men det finns andra alternativ som inte Twitter själva byggt.

Angry Birds finns i alla dess former. Truecaller som ligger långt upp i topplistorna för andra butiker ligger högt även i Nokias butik och det är ett bra exempel på vad program kan göra i en Nokiatelefon. Det var i Nokias telefoner som den typen av appar först gjorde entré och med Truecaller så får du snabbt information om vem det är som ringer även när du inte har numret i fråga i din telefonbok. Det är ett exempel på vad som går att göra för en app i Symbian och på samma sätt kan Skype integreras i X7 och vara tillgängligt även när du gör annat med din telefon.

Spotify är en annan populär app som finns även den, men tittar man i Ovi Store efter de mest nedladdade och köpta aparna så är det inte mycket man känner igen. Med ett par appar nedladdade i telefonen blir frågan om multitasking snabbt intressant. Multitasking handlar ju om telefonens möjligheter att ha flera processer igång samtidigt och det vanligaste är kanske att lyssna på musik samtidigt som man till exempel kollar e-post eller skriver ett sms. I X7 håller du in knappen under skärmen för att se aktiva program och då får du se skärmbilder i miniatyr för att se precis vilka program som körs och vad de gör. För den som vill använda Facebook, Twitter och andra liknande tjänster är det förvånande hur krångligt det är. Man kan visserligen via Nokias egen tjänst Socialt skicka status och bilder till både Twitter och Facebook, men tjänsten är begränsad för ska man läsa vad andra gjort kan man bara göra just det, läsa alltså, och vill man gilla, svara eller kommentera måste man klicka sig vidare till respektive tjänsts mobila webbsida. För övrigt tycker Facebook att Nokiamobiler är begränsade så hur jag än gör skickas jag vidare till den begränsade versionen av Facebooks mobila sajt och inte till den anpassad för pekskärmar.

Som med andra smartphones så krävs givetvis internetuppkoppling för att butiken och många andra funktioner ska fungera. Nokia har förbättrat hanteringen av internetuppkoppling så man bättre kan ha koll på när det är mobilnätet som används och när man är uppkopplad via wlan. Den prioriteringen fungerar bra, men när jag ska starta mobilen för första gången möts jag ändå av felmeddelanden. Jag får information om att en kopplingspunkt måste anges, att telefonen inte kan ansluta med denna information och att jag måste definiera en kopplingspunkt i anslutningsinställningar. Jag löser det visserligen snabbt genom att beställa rätt inställningar från min operatör, men det är givetvis onödigt krångligt. E-posten går bättre att ställa in. Där kan man förutom Nokias egen e-post via Ovi ställa in Hotmail, Gmail och Yahoo Mail liksom Exchange och vanliga pop3- och imap-mail. E-postklienten fungerar dessutom fint och man kan ha en widget i startskärmen som visdar nyinkomna meddelanden.

Det går även att läsa e-post i html-format, något som varit problematiskt tidigare och för att anpassa vyn får man zooma in och ut med hjälp av två fingrar på skärmen. När du själv ska skriva mejl får du antingen göra det med T9-knappsats eller tangentbord i stående läge eller vinkla telefonen liggande och få upp ett bredare tangentbord. Både stående och liggande fungerar bra och framförallt tycker jag att ordkorrigeringen fungerar bra. Man behöver inte pricka varje bokstav rätt för telefonen förstår vad du vill skriva och rättar om det blivit fel. Faktum är att den gissar rätt också, främst användbart när man skriver med telefonen i stående läge för då blir knapparna på tangentbordet rätt så små.

Ser man tillbaka igen till Nokia N95 som visades upp 2006 har det hänt väldigt lite hos Nokia. Det enda riktigt unika med X7 idag är att Nokia inkluderar en riktigt bra navigeringstjänst i Ovi Maps med offlinekartor och röstnavigering, något som hos andra tillverkare kräver en separat app för upp till en tusenlapp. Som enda egentligen unika funktion räcker det så klart inte långt i konkurrensen.

Å andra sidan:

Henrik Thoresson: Ett inre som inte imponerar skulle delvis kunnat kompenseras av ett originellt yttre, om inte den knepiga formen gjort både kamera- och volymknapparna så svårhanterade. En mobil enbart för de verkligt Nokia-frälsta.