Tredimensionella kartor kommer starkt bland årets gps-nyheter. Mio C620t innehåller både höjdkurvor och 3D-modeller av byggnader för att ge en mer verklighetstrogen kartbild. 3D-effekten är snyggast när kartan zoomar ut - till exempel vid motorvägskörning. 3D-objekten är ganska få, men de mest kända byggnadsverken i Europas huvudstäder finns representerade.
Programvaran i C620t heter MioMap 2008 och innehåller flera förbättringar jämfört med förra årets utgåva. 3D-kartorna är naturligtvis en häftig finess, men Mio har även rensat upp i gränssnittet och förbättrat användarvänligheten. Den föregående versionen av MioMap hade ett snyggt, men ganska rörigt utseende med mängder av informationsfält, flikar, knappar och undermenyer. Det nya gränssnittet delar upp widescreen-skärmen i två delar - en stor kartvy till vänster och informationsfälten samlade till höger. Informationsfälten går att dölja för en ännu tydligare och större kartbild.
Annons
Det finns fortfarande gott om finesser i MioMap. Utöver snabbaste och kortaste rutt finns det också möjlighet att räkna ut den väg som innebär minst antal svängar. Prestandan är bra och C620t har både en gps-mottagare med god känslighet och tillräcklig processorkraft för att snabbt räkna ut rutter.
Annons
De icke-navigationsrelaterade finesserna består av telefonbok, kalender, musikspelare och bluetooth-handsfree. Gemensamt för programmen är att de har snygga och genomarbetade gränssnitt. Musikspelaren är mycket finessrik för att sitta i en navigator och har såväl equalizer som stöd för spellistor. Ljudkvaliteten räcker dock inte för att telefonifunktionerna ska bli användbara.
Fästet till Mio C620t är aktivt och samlar alla elektriska anslutningar och innehåller dessutom en högtalare. Att placera högtalaren i fästet är smart - själva navigatorn är tunn och lätt, men ljudet blir trots det bra när den sitter på plats i bilen.
Navigons lågprismodell har både för- och nackdelar jämfört med de dyrare modellerna. Själva enheten har en högblank finish, precis som sina storasyskon, men fästet är mer kompakt och lättare att montera i bilen. Skärmen är enhetens mest betydande svaghet. Den är 3,5 tum stor och har qvga-upplösning - godkända specifikationer på papperet. Kontrast och ljusstyrka är dock sämre än såväl 5110-modellen som 3,5-tummarna från Garmin och Tomtom.
Navigon 2110 är snabb. Just uppackad ur kartongen och monterad i bilen hittar den positionen på lite knappt en minut och efter kortare uppehåll startar den på några sekunder. Även ruttberäkningen är snabb och menyerna är fria från störande fördröjningar.
Navigons gränssnitt är enkelt och går snabbt att lära sig, men det är lättare att trycka fel i tunna menylistor med små ikoner jämfört med andra märken som använder större, mer kvadratiska ikoner.
Tillsammans med Tomtom One, som har ungefär samma prislapp, är Navigon 2110 testets billigaste navigator med TMC och mottagaren är inbyggd i strömkabeln. Färgschemat i Navigons kartor är ganska verklighetstroget och går i grått och grönt - snyggt, men inte lika tydligt som ett mer kontrastrikt färgval. Funktionen "Reality View", med förbättrad visning av korsningar och flerfiliga vägar ingår inte som standard i Navigon 2110, men går att köpa via hemsidan för 280 kr.
I handen känns Navigon 5110 förvillande lik den billigare 2110-modellen, men när man slår på strömmen märks en viktig skillnad - skärmen är betydligt skarpare. I förpackningen hittar jag en märklig pryl som påminner om en gammaldags telefonlur eller möjligen en handdusch. Det visar sig vara enhetens fäste och istället för högtalare på "luren" finns en ordentlig sugpropp för vindrutan.
Navigatorn klickas fast på fästet med en bajonettfattning. Trots storleken är fästet en helt passiv hållare - sladdarna för ström och tmc-antenn måste anslutas separat. Navigon har fått designpris för sina navigatorer och fästen, men sätter man funktion före form föredrar jag både Tomtoms minimala fästen och de smarta aktiva lösningarna från Garmin, Sony eller Mio.
Navigon 5110 levereras med "Reality View" installerat. Funktionen visar lite krångligare trafikplatser som motorvägsavfarter och flerfiliga korsningar på ett mer naturtroget sätt än de flesta andra navigatorer som bara indikerar antalet filer med olika tjocka streck. Navigatorn föreslår filval och visar också vägskyltar, som för det mesta stämmer väl överrens med verkligheten, ovanför den virtuella körbanan.
Kartvyerna fungerar på samma sätt som i Navigon 2110 och 7110. Kartorna har ett tilltalande utseende i både 2D- och 3D-läge och intressepunkter som bensinstationer och snabbmatskedjor visas med logga, så det räcker med att slänga ett öka på kartan för att de om "rätt" bensinmack finns i närheten.
Den mest uppenbara fördelen med 7110-modellen framför Navigons billigare navigatorer är 4,3-tumsskärmen, men efter en stunds testande hittar man fler godbitar. 7110 fungerar som bluetooth-handsfree och har ett snyggt gränssnitt för telefonifunktionerna. Ljudkvaliteten får godkänt betyg - något som kan sägas om få andra navigatorer. Kartorna presenteras snyggt, men i komplicerade korsningar är både Garmin och Magellan mer lättlästa.
Skärmen gör att "Reality View"-funktionen verkligen kommer till sin rätt. Däremot har Navigon missat att utnyttja skärmens yta i andra funktioner - till exempel vid textinmatning. Skärmtangentbordet utnyttjar bara två tredjedelar av utrymmet och det är svårt att pricka rätt utan en penna.
Precis som de enklare enheterna från Navigon kan 7110 spara en körjournal i Excel-format på minneskortet. 7110 levereras med samma speciella fäste som Navigon 5110. Den långa armen gör att navigatorn måste monteras över mittkonsolen och inte i vindrutans hörn. Två års fria kartuppdateringar ingår när man köper Navigon 7110.
Formatet på Sonys navigatorer har verkligen utvecklats till det bättre. Med den aktuella modellserien som släpptes i höstas lämnade Sony de klumpiga tjock-tv-liknande burkarna bakom sig och även om NV-U93T är den största och tyngsta navigatorn i testet känns storleken motiverad. Skärmen är på 4,8 tum och har därmed en dryg centimeter större bilddiagonal än de åtta enheter som kommer på delad andraplats.
Upplösningen är densamma som på enheterna med 4,3-tumsskärmar, men den större storleken gör naturligtvis skärmen mer lättläst. Fästet har en ny typ av sugpropp i ett tjockt och klistrigt gummimaterial. Den går att fästa antingen mot vindrutan eller ovanpå instrumentbrädan och sitter så hårt att det krävs ett kreditkort eller något annat "verktyg" för att få loss den från underlaget. Fästet är aktivt och har anslutningar för ström och TMC-antenn. På navigatorn sitter anslutningarna skyddade bakom antennen som viks upp innan man klickar fast enheten i fästet.
Programvaran i Sonys navigatorer kommer från Navigon, men gränssnittet har fått en avsevärd ansiktslyftning jämfört med Navigons egna enheter. Ikonerna i huvudmenyn är större och enklare att trycka på och grafiken i kartbilden håller toppklass. Den enda finessen utöver navigation i NV-U93T är en bluetooth-handsfree. Det är lite förvånande med tanke på Sonys övriga utbud att enheten helt saknar multimediafinesser och bara bjuder på de mest grundläggande bluetooth-funktionerna.
NV-U93T är ingen snabb enhet. Det verkar som att den avancerade grafiken med animationer och halvtransparenta element kräver mycket av processorn. Ibland uppstår fördröjningar och man måste trycka en extra gång för att navigatorn ska reagera. Även ruttberäkningen går långsamt jämfört med konkurrenternas enheter i samma prisklass. En smart finess på Sonys enhet är "Gesture Control". Genom att svepa med fingret över skärmen i olika riktningar eller rita ett "V" kan man snabbt välja hemadressen, eller någon annan snabblänk, som destination.
Navman blev för en tid sedan uppköpta av Mitac, tillverkaren bakom Mio, men det finns fortfarande flera intressanta produkter under Navman-varumärket. S50-modellen är en av de billigaste navigatorerna på marknaden med 4,3-tumsskärm. S50 levereras med kartor för Skandinavien och har ett välgjort gränssnitt.
Navigatorprogrammet påminner närmast om Navigons mjukvara med loggor och ikoner för kartans intressepunkter. S50 levereras med programmet NavDesk för PC. Via NavDesk kan man uppdatera kartorna i enheten, ladda ned historik och körjournaler och ladda upp egna bilder som ikoner för favoritdestinationerna - en kul, men kanske inte helt nödvändig, finess som kallas Navpix.
Menyerna är inte lika snyggt utformade som kartvyn, men det är enkelt att hitta alla viktiga inställningar och att mata in text via det alfabetiska tangentbordet. Rösten i enheten läser upp bokstäverna som matas in, så man missar inte ett tryck på fel knapp. Tyvärr är S50 ganska långsam att använda. Det märks framförallt när man missar en sväng - det känns som en evighet, även om det inte rör sig om mer än 60 sekunder, innan S50 föreslår en ny rutt.
Navman S50 är en tunn enhet och måtten är ungefär desamma som för de dyrare 4,3-tumsenheterna. Trots en vikt på nästan två hekto känns S50 ganska plastig, men med tanke på priset får kvalitetskänslan ändå anses vara godkänd. Man skulle kunna säga att fästet är aktivt - usb-kontakten som levererar ström till enheten sitter fastgjuten i hållaren. Det är dock ganska krångligt att få fast navigatorn i hållaren, så pluspoängen uteblir.
Garmins minsting går att hitta under tusenlappen, men gränssnittet är detsamma som i de dyrare enheterna. Det tunna formatet är en annan likhet mellan Nüvi 200 och Nüvi 760, men 200-modellen saknar det aktiva fästet. TMC saknas och kartdatabasen innehåller bara Skandinavien, men kvalitetskänslan är hög och skärmen har bra kontrast.
Huvudmenyn består av två stora ikoner - "Vart?" och "Visa kartan", så man kan säga att inlärningströskeln är minimal. De flesta menyer består av väl tilltagna ikoner i två kolumner som är enkla att trycka på med fingrarna.
Skärmtangentbordets knappar är dock i minsta laget och det hade inte varit fel med T9 eller multitap som alternativ till det alfabetiska tangentbordet. De gps-relaterade finesserna är få - jag hittar inget enkelt sätt att läsa av positionen i latitud och longitud eller någon vy med satellitstatus. Utöver navigatorprogrammet innehåller Nüvi 200 en bildvisare, världstidsur, enhetsomvandlare, miniräknare och valutaomvandlare.
Gps-mottagaren hittar snabbt rätt position, men det händer ibland att enheten klagar över dålig mottagning och antennen verkar ha lite sämre känslighet än andra enheter i testet. Tyvärr har även 760-modellen denna brist. Den utfällbara antennen som fanns i äldre Nüvi-modeller var bättre. Ruttberäkningen är medelsnabb och menyerna är fria från fördröjningar.
760 är toppmodellen i Garmins Nüvi-serie i väntan på den kommande 860-modellen med 3D-kartor. Det finns också en modell med beteckningen 770 som har samma funktioner, men dessutom kartor för Nordamerika.
Fästet är kompakt och innehåller alla elektriska anslutningar, så det behövs inga lösa sladdar. TMC-mottagaren sitter i laddarkabeln. Gränssnittet känns igen från andra Garmin-enheter, men innehåller en hel del extra funktioner som sig bör i den här prisklassen. Knappen "Var är jag" visar aktuell position, men även närmaste vägkorsning och genvägar för snabb ruttberäkning till sjukhus, polis- eller bensinstation.
Skärmen har bäst ljusstyrka bland 4,3-tumsenheterna, men Nüvi-gränssnittet utnyttjar inte ytan optimalt. Jag saknar möjligheten att, som i Mio C620t, dela upp skärmen i flera fält. Den största skillnaden i gränssnittet jämfört med Nüvi 200 är att menyerna innehåller tre eller fyra kolumner med ikoner istället för två.
Nüvi 760 har en mörkare grå färg än äldre modeller i serien och enheten känns mycket solid och tålig. För att ge lite extra tryck i ljudet innehåller navigatorn en FM-sändare som gör det möjligt att spela upp röstinstruktionerna och ljudet från musikspelaren via bilstereon. Tyvärr visar det sig omöjligt att få en brusfri och bra mottagning oavsett vilken frekvens man väljer.
En mer användbar funktion är talsyntesen. I likhet med Magellans enhet kan Nüvi 760 läsa upp namnet på gator och avfarter så att man kan hålla ögonen på trafiken. För textinmatning kan man välja ett qwerty- eller abcd-tangentbord. En smart finess är att enheten inte bara minns de senaste exakta adresserna, utan också namnet på tidigare städer, gator och länder. Enheten är medelsnabb när det gäller att beräkna rutter, men Garmin börjar halka efter Tomtom och Magellan när det gäller prestanda i sökfunktionerna.
Bluetoothstödet innebär att enheten går att använda som handsfree och telefonigränssnittet är bra med tydliga menyer för sökning i mobilens telefonbok. Det går också att skicka och ta emot sms med positionsdata. Högtalarljudet är inte speciellt starkt, men mikrofonen är bra så motparten hör vad som sägs utan problem. Nüvi 760 har de extrafunktioner som finns i 200-modellen och dessutom en spelare för ljudböcker.
Maestro är namnet på Magellans nya serie av bilnavigatorer. Roadmate-varumärket finns kvar för lite enklare modeller med 3,5-tumsskärm. Toppmodellen 4245 har ett smidigt format och funktioner som matchar Garmins flaggskepp. Gränssnittet är helt omarbetat. Magellans gamla menyer kunde kännas ganska tekniska och var inte alltid så snygga, men den bristen är åtgärdad genom lanseringen av Maestro-serien.
Det går att se flera likheter med Nüvi-serien. Kartorna använder färger med tydliga kontraster och informationsfälten är små, men har lagom stora typsnitt och visar den information som behövs. Uppbyggnaden med stora och tydliga ikoner i menyerna är en annan likhet, men Magellans grafik är lite mer detaljrik med tonade bakgrunder och 3D-effekter.
Tyvärr är hållaren passiv, så ström och TMC-antenn måste kopplas in med var sin sladd varje gång navigatorn ska monteras i bilen - en miss som jag inte hade förväntat mig på en nydesignad navigator i den här prisklassen. Maestro 4245 går att använda som bluetooth-handsfree, men att koppla in en mobil eller begära åtkomst till telefonboken tar plågsamt lång tid.
Maestro 4245 har TMC-mottagare och en talsyntes som gör att röstinstruktionen inte bara talar om vart du ska svänga och när, utan också vad avfarten eller vägen heter. Textinmatningen brukar vara riktigt bra i Magellans enheter och 4245 är inget undantag. Funktionen kallas QuickSpell och innebär att de bokstäver som inte passar in i databasen döljs automatiskt. Om du till exempel ska söka efter en ort i Sverige försvinner bokstaven Q direkt.
Intressepunkterna kommer från guideboksförlaget Marco Polo och det finns nya smarta sätt att använda databasen, till exempel att lista vilka hotell, bensinstationer, affärer och sevärdheter som finns vid nästa motorvägsavfart. En annan intressant finess är möjligheten att räkna ut den optimala rutten till flera destinationer. Om du till exempel ska leverera varor till fem olika adresser - mata in hela listan och navigatorn räknar snabbt den kortaste eller snabbaste rundan beroende på dina preferenser.
Go 720T är en finesspäckad navigator. Inte bara avseende extrafunktioner som musikspelare och bildvisare - här finns flera funktioner i själva navigatorprogrammet som är unika för Tomtom. Flera navigatorer i testet har bluetooth, men Go 720T är ensam om att kunna använda mobilens internetuppkoppling. Via nätet kan man använda Tomtoms plustjänster och köpa trafikinformation, väder, uppdaterade kartor, nya röster och positioner för fartkameror.
Det kan vara lite klurigt att få uppkopplingen att fungera, men guiden för manuella inställningar på mobiloperatörens hemsida visar sig innehålla allt som behövs. I Sverige behövs ingen uppkoppling för trafikinformationen eftersom alla Tomtom-enheter numera levereras med TMC, men i flera andra länder är TMC-informationen en betaltjänst och då kan Tomtoms tjänst vara ett alternativ.
Gränssnittet känns lite spartanskt jämfört med de snygga kartvyerna hos Sony, Magellan, Navigon eller Garmin, men funktionerna är många och bra. Textinmatning sker antingen via qwerty- eller abcd-tangentbord, men det finns också en röststyrning som fungerar mycket väl utan att man behöver lära upp enheten. Ibland kan man läsa att Tomtom har stöd för talsyntes, men det gäller tyvärr inte om enheten är inställd på svenska.
I större städer kan man se konturerna av byggnader i 3D-läget, men i övrigt har kartorna ett väldigt avskalat utseende. I gengäld är det enkelt att anpassa kartvyn och bestämma innehåll och position för de olika informationsfälten.
Utöver kartor och intressepunkter är navigatorn laddad med guider i ämnen som första hjälpen, hur man fixar enklare fel på bilen och vilka trafikregler som gäller i olika länder. Kvalitetskänslan är riktigt bra, men enheten är klumpigare än toppmodellerna från Garmin eller Magellan. Fästet är en besvikelse. Det är visserligen väldigt kompakt, men sugproppen är dålig och hållaren är passiv så det blir mycket in- och urkoppling av sladdar.
One-serien är Tomtoms billigare alternativ. Den tusenlapp man sparar jämfört med Go 720T innebär att man tappar många viktiga funktioner. One har inte bluetooth, så handsfree- och internetfunktioner saknas. Gränssnittet har samma utseende som i Go-navigatorerna och Tomtoms program för mobiler.
Datorprogrammet Tomtom Home fungerar med både Go- och One-serien och gör det möjligt att uppdatera navigatorn med nytt och uppdaterat innehåll från Tomtoms webbshop. Kvalitetskänslan i One 3rd Edition når inte upp till samma klass som Go 720T. Enheten är plastigare och jag tycker att designen känns lite ålderstigen jämfört med konkurrenterna i testet.
Prestandamässigt klarar sig One däremot bra. Gps-mottagningen fungerar utan anmärkningar och navigatorn känns snabb. Tomtom One levereras med samma typ av fäste som Go 720T. Det känns lättare att acceptera en passiv hållare till en lite billigare navigator, men sugproppen saknar hävarm och sitter inte hårdare än att fästet ibland trillar ned utan förvarning.
Hifi-märket Harman Kardon är en nykomling på den svenska gps-marknaden. Till det yttre känns enheten förtroendeingivande och kan ge både Tomtom och Garmin en match när det gäller kvalitetskänsla. Fästet är aktivt och kompakt, men det är lite krångligare att plocka i och ur enheten jämfört med hos Garmin.
Harman Kardon är ensamma i testet om att leverera enheten med en trådlös fjärrkontroll. Fjärrkontrollen fästs med dubbelhäftande tejp i bilen och består av en ring som man kan snurra på, till exempel för att zooma i kartorn eller bläddra i listor, och fem knappar som används för att navigera i menyerna. Tanken är god, men den tunna hårdplasten gör att fjärrkontrollen känns mer som en leksak. Harman Kardon borde snegla på hur biltillverkarna utformar reglage och anpassa fjärrkontrollen så att den smälter in bättre i förarmiljön.
Navigatorprogrammet är snyggt, och det är tydligt att Harman Kardon föredrar text framför ikoner. De flesta menyerna består av textfyllda rutor, men det finns ett och annat undantag. Att mata in adresser fungerar på samma sätt som i Magellans enhet - när man tryckt på en bokstav försvinner alla bokstäver som inte är bokstav nummer två i något namn i databasen.
Gps-810 är oerhört snabb när det gäller att beräkna rutter. Det märks att den har en mer kraftfull processor än konkurrenternas navigatorer. Det finns gott om intressepunkter i databasen, men det är krångligt att hantera långa listor via pekskärmen. Har man inte fjärrkontrollen till hands behövs en penna för att komma åt de tunna bläddringslisterna.
Navigatorprogrammet innehåller alla nödvändiga funktioner men sökfunktionerna är begränsade och Harman Kardon ligger långt efter de mer etablerade märkena när det gäller historik, hantering av avstickare eller sökning efter latitud och longitud.
Styrkan hos Harman Kardon Gps-810 är multimediafunktionerna. Enheten har en mycket kompetent videospelare som klarar både mpeg-4 och det mer krävande H.264-formatet. Naturligtvis finns även en musikspelare. Den är väl integrerad med navigatorprogrammet och man ser exempelvis avståndet till nästa sväng i statusraden samtidigt som man bläddrar i spellistorna. Harman Kardon visar att man kan bygga bra portabla prylar, men frågan är om inte videospelare och bilnavigator fungerar bäst som två skilda enheter.
Efter Navman S50 är Compasseo 820 testets billigaste navigator med 4,3-tumsskärm. De extra hundralapparna ger både TMC och europakartor, men tyvärr håller inte mjukvaran i Compasseo samma klass som hos övriga märken i testet. Gränssnittet känns inte helt genomarbetat och typsnitten är ofta för små för att vara läsbara när navigatorn sitter monterad i bilen.
Fästet är av passiv typ, men det är bara strömmen som behöver anslutas eftersom enheten har en integrerad TMC-antenn. Trafikinformationen fungerade bra under testet, men jag kan inte undgå att undra om mottagningen är lika tillförlitlig som hos de märken som har en separat trådantenn. TMC-informationen sänds ut på samma frekvenser som vanlig FM-radio och behöver en antenn på ungefär 75 centimeter för bästa resultat.
Navigatorprogrammet följer standardmallen och kan visa kartor i 2D- eller 3D-läge. Det är snålt med information i 3D-kartan och bara enstaka gatunamn syns, oavsett zoomnivå. 2D-läget är bättre. Textinmatningen utnyttjar hela skärmens yta, så det är lätt att trycka rätt. Tyvärr finns bara alfabetiskt tangentbord. Ruttberäkningen är snabb när det gäller resor inom Sverige, men Compasseo är märkbart långsammare än de dyrare navigatorerna när det gäller att räkna ut riktigt långa rutter.
De talade instruktionerna är överlag bra, men det händer att Compasseo inte hinner läsa upp alla instruktioner när det är tätt mellan korsningarna. Utöver navigatorprogrammet finns kalender, telefonbok och att-göra-lista. Programmen kan synkas med Outlook. Dessutom har enheten bluetoothstöd och ett bra telefonigränssnitt. Tyvärr når ljudkvaliteten inte upp till godkänd nivå.
Version 8 av Wayfinder släpps i skarp version under maj månad och innehåller flera nya funktioner. Nya databaser med intressepunkter har tillkommit och programmet kan hämta adresser ur ett flertal länders telefonkataloger.
Wayfinders programvara fungerar med ett stort antal olika telefoner - både smartphones och javamobiler. Precis som i Nokia Maps och Telia Navigator laddas kartorna ned allteftersom de behövs, så du behöver inte installera några stora datamängder i mobilen eller använda ett speciellt minneskort. Däremot kan datatrafiken kosta - upp till 300 Kbyte data per timmes körning är normalt enligt Wayfinders webbsida. Inga stora kostnader inom Sverige med andra ord, men inför utlandsresor kan det vara en god idé att ladda ned kartorna i förväg. Kartorna kan som tidigare hämtas via webbsidan MyWayfinder, men nytt för version 8 är att det även finns ett pc-program som fungerar ungefär som Nokias Maploader.
Att navigera med Wayfinder är enkelt. Mobilens sifferknappar får olika funktioner; till exempel zoomar du in med 5 och ut med 0 och växlar mellan olika vyer med #. Det finns ingen möjlighet att lägga in rutter med flera stopp, men Wayfinder har stöd för trafikinformation och hjälper dig både att undvika vägarbeten och att hålla koll på fartkameror. Wayfinder 8 fungerar tillsammans med Facebook och Google Earth. Om du aktiverar applikationen LocateMate på din Facebookprofil kan du markera en valfri position i kartan och publicera den från mobilen med några enkla knapptryckningar.
Plus: Fungerar med olika mobilmärken och operatörer
Nokia Maps 2.0 lanserades på Mobile World i februari och är fortfarande ett halvfärdigt program som hämtas via Nokia betalabs-sajt. Programmet fungerar bara i de senaste S60-mobilerna, till exempel Nokia N82 eller N95, och det kostar inget att testa kartorna - det som kostar är själva navigatorfunktionen med vägvisning.
Abonnemang finns med olika längd från 24 timmar upp till ett år. I den gamla versionen var det enkelt att aktivera abonnemanget med hjälp av betal-sms, men i den beta som finns ute när detta skrivs måste man mata in långa kreditkortsnummer.
Kartorna i Nokia Maps hämtas från både Tele Atlas och Navteq och i likhet med Google Maps finns det också möjlighet att använda satellitbilder. Detaljnivån kommer dock inte i närheten av de skarpaste bilderna hos Google.
För den skarpa versionen av Maps 2.0 utlovar Nokia fler funktioner, till exempel trafikinformation, men som programmen ser ut idag är både Wayfinder och Telia Navigator betydligt mer kompetenta.
Plus: Fri tillgång till kartor. Olika abonnemangsalternativ.
Minus: Fortfarande Beta. Fungerar bara med S60 3.1
Fakta Nokia Maps 2.0
Kartdata: Navteq&Tele Atlas
Kartor som ingår: Beror på abonnemang
Trafikinformation (TMC): Kommande funktion
Röststyrning: Nej
Tillverkarens webbsida: maps.nokia.com
Pris: 660 kr/år för Skandinavien
Betyg:
Prestanda: 3
Användarvänlighet: 3
Funktioner: 4
Summa: 10
___
_image_
Telia Navigator
Telia Navigator bygger på en produkt som heter Wisepilot och fungerar bara i mobiler med Telia-abonnemang. Listan över kompatibla mobiler är inte fullt så lång som för Wayfinder, men programmet fungerar med såväl S60 som Windows Mobile, Uiq och ett stort antal javamobiler.
Grundkonceptet är detsamma som för Wayfinder och Nokia Maps - kartorna hämtas till mobilen "on demand", men Telia Navigator saknar funktioner för att ladda ned kartor i förväg inför utlandsresan. Programmet har koppling till gula och vita sidorna för de nordiska länderna, men i andra europeiska länder går det bara att söka på orter och gatuadresser.
Kartorna har ett mobilanpassat utseende med många detaljer och små typsnitt. Det ger bra överblick trots att de flesta mobiler har en liten skärm. Trafikinformationen fungerar bra i programmet och det finns en databas över fartkameror och tankställen med etanol respektive fordonsgas. Via webbsidan kan man hämta programmets manual och se status för abonnemanget. Här finns också möjlighet att hämta körjournalen och synka favoritplatser med mobilen.
Det blir en delad seger i klassen allt-i-ett-navigatorer. Båda enheterna har bra prestanda och användarvänliga gränssnitt, men också inp>_image_
Wayfinder Navigator
Bland programmen för mobilen tar Wayfinder hem segern. Möjligheten att fritt välja mobilmärke och operatör är ett plus liksom sökfunktionerna och den utmärkta webbtjänsten med möjlighet att hämta kartor och konfigurera programmet.
