Under ett par års tid har marknaden för surfplattor med Android dominerats av budgetmodeller för 1000 - 2000 kronor, med i princip bara Samsung som leverantör med plattor där man satsar på prestanda. En av de som står för de billigare plattorna är Lenovo, som nu på allvar tar upp konkurrensen med Samsung även för mer påkostade surfplattor. Vi har tidigare testat mellanprisplattan Tab P11, och här har vi nu storebror Tab P11 Pro. Med en prislapp mellan 6400 och 7200 kronor har vi rätt att vänta oss något mer än bara en stor skärm och en processor som hjälpligt klara av att driva den. Och Lenovo levererar.
Skärmen är stor, 11,5 tum, med hög upplösning och ljusstyrka samt tunna ramar runt. Det är också en Oled-skärm, något som hittills bara Samsung levererat i surfplattor. Det gör Samsungs Galaxy Tab S7 Plus till den mest uppenbara konkurrenten.
Oledskärmar ger svartare svart, bättre batteritid och mindre skiftningar när man vinklar skärmen än LCD-displayer. Alla dessa saker är egenskaper som är särskilt trevliga att ha just på en surfplatta, som man förmodligen använder en hel del till att titta på film på. Att få en Oledskärm på en surfplatta för 6400 kronor räcker nästan i sig för att göra Lenovo Tab P11 Pro värd ett köp, åtminstone om skärmen håller måttet så pass bra som den gör här. Däremot har skärmen bara 60 Hz uppdateringsfrekvens, så där trumfar Samsungs topp-platta Lenovos. Till Lenovos fördel väger Tab P11 Pro 90 gram mindre och är betydligt trevligare att hålla i under längre tid på grund av det.
Vid filmtittande om man är två vill man gärna ha ett par bra stereohögtalare också, Tab P11 Pro har för säkerhets skull fyra, och de levererar klart njutbart ljud för en filmkväll.
Chipsetet i plattan är ett Qualcomm Snapdragon 730G, chipset som inte riktigt klarar av att ge plattan samma hastigheter som Apples Ipads eller Samsung Galaxy Tab S7. Det märks ibland när man sveper runt i gränssittet att plattan behöver tänka ett ögonblick. Men Tab P11 Pro känns ändå snabbare än de flesta Androidplattor, och eventuella fördröjningar är inget hinder när man tittar på film, utan främst ett problem i spel med 3D-grafik.
Förutom ansiktsigenkänning kan du låsa upp plattan med fingeravtrycksläsare. Den sitter i hemknappen på plattans kortsida. Eftersom designen är så symmetrisk får jag ofta leta efter den då jag är osäker på vad som är upp och ner på plattan när jag håller i den, men annars är den lätt att använda. Vad som däremot saknas är 3,5 mm-uttag för headset. Det kunde varit okej om adapter följt med, men det gör det inte, och ingen av de fyra olika adaptrar jag har liggande fungerar heller. Om man nu inte följer någon större tillverkares adapterstandard borde man skicka med en egen.
Den uppmätta skärmtiden vid videotittande är riktigt bra för en surfplatta, vilket säkert Oled-skärmen bidrar till. Däremot är standbytiden inte lika bra för Androidplattor som för Apples Ipads, du måste tänka på att ladda Tab P11 då och då eller stänga av den emellan om du använder den sporadiskt.
Lenovo Tab P11 Pro har Android 10 som system, och företagets eget gränssnitt håller sig nära det Google använder sig av. De tillägg och appar som Lenovo själva står för handlar i stor utsträckning om att utnyttja de tillbehör du kan köpa till, nämligen pennan och tangentbordet.
Påkostade tillbehör
Tangentbordet fästes med magnetlås i långsidan och särskilda kontakter gör att det aktiveras automatiskt. Det har både svensk layout och pekplatta, och är riktigt trevligt. Däremot fäster det inte mot skärmens underkant, vilket innebär att det inte funkar särskilt bra att ha i knät, då sitter det löst och vingligt i förhållande till plattan.
När du kopplar in tangentbordet kickar en av Lenovos anpassningar in automatiskt, produktivitetsläget. I det öppnas appar i fönster på skärmen och du får en aktivitetslist i botten där du kan växla mellan dem, ungefär som på en dator. Det är ett väl utfört desktop-läge, jag förstår att lenovo vill lyfta fram det, men surfplatteskärmar är fortfarande på gränsen för att man vill ha appar i fönster. Därför önskar jag att man fick välja själv om det skulle aktiveras automatiskt, i stället för att man som nu själv måste gå in och byta manuellt om man föredrar standardläget med tangentbord.
Stativdelen följer med tangentbordet men fästes separat på plattans baksida magnetiskt. Det har ett steglöst gångjärn av samma typ som Microsofts Surface-enheter och är riktigt trevligt. Jag gillar att ha det på även när jag inte använder tangentbordet bara för att kunna använda stativet som handtag för bättre grepp.
Pennan i sin tur är utformad som en vanlig penna, och som så ofta är fallet har man inte hittat någon riktigt bra förvaringslösning för den. En hållare med klisterbaksida följer med, men du kan inte klistra fast den i plattan och samtidigt använda stativet, så tanken är nog att du ska klistra fast den på ett praktiskt ställe. Det finns även ett komplement till hållaren som ger den en ögla om du vill hänga upp hållaren på väggen eller nåt. Pennan laddas inte trådlöst från plattan, utan har en usb-kontakt för laddning i änden.
Jämfört med Apples och Samsungs pennor tycker jag att Lenovo-pennan reagerar lite långsammare, och jag får ett eftersläp på några millimeter när jag drar ett streck. Två olika tredjepartsprogram för anteckningar och skisser som är anpassade för pennan följer med, Bamboo och Squid. I dem kan man trycka olika hårt för att få olika breda streck med pennan, men jag tycker man behöver trycka lite väl hårt. Pennan har två funktionsknappar som utnyttjas väl av ritprogrammen så att man enkelt kan växla mellan att sudda och rita, och byta färg på pennan.
Som helhet når Lenovo Tab P11 Pro inte riktigt upp till samma nivå som Samsungs Tab S7 Plus eller Apples Ipad Pro, men så ligger den också i en annan prisklass, och i den prisklassen är det kanske den bästa surfplattan du kan få tag på just nu.
Frågor & svar
Har plattan Motorolas systemversion? Nej, Lenovo äger Motorola men när det gäller surfplattor gör de dem under eget varumärke med eget användargränssnitt.
Hur är den att hålla i? Kanterna är lite vassa, men den låga vikten gör att det trots allt inte blir obehagligt i längden.
Finns minneskortplats? ja det gör det, både på varianten som även har sim-kortplats för dataanslutning och den som är utan.
Ett alternativ
Ännu bättre skärm: Samsungs Galaxy Tab S7 plus har 120 Hz uppdateringsfrekvens i skärmen, vilket är riktigt trevligt på en surfplatta, men så kostar den ytterligare ett par tusenlappar mer, och den är märkbart tyngre och tjockare.
Testbild
Kamerorna gör sitt jobb, och att det finns vidvinkelkamera ger viss flexibilitet, men särskilt bra är de inte.
