Genom en blandning av grafik till största del bestående av svarta silhuetter och underbart vackra bakgrunder var Badland ett av de stilistiskt snyggaste spelen under 2014. Med en spelmekanik som i princip går ut på att förflytta sig åt höger eller vänster var det även enkelt nog för att alla skulle kunna ta del av det. Som så många andra löjligt framgångsrika mobilspel har de senaste två åren ägnats åt att släppa spelet på typ alla plattformar som finns, men nu är det dags för uppföljaren.
I Badland 2 styr du fortfarande Clony, som bäst kan beskrivas som en överviktig igelkott med flygförmåga. Nä, det är inte speciellt logiskt, men när det varken finns story eller något annat greppbart kring det hela spelar det liksom ingen roll. Spelet är även väldigt befriat från text som förklarar egentligen någonting alls.
Precis som i föregångaren vill Clony av någon anledning ta sig framåt, vilket du hjälper till med. Spelmekaniken är egentligen inte mer avancerad än Flappy Bird, då du trycker på skärmen för att Clony ska börja sväva och beroende på om du trycker på höger eller vänster sida av skärmen åker du åt samma håll. På din väg ska du ta dig igenom passager av olika slag och undvika allehanda fällor. Spelet i sig är uppdelat i fyra dela av ett dygn, där varje ny del så klart blir lite svårare.
Lergubbe Grejen med Clony är att varelsen är enormt omforbar baserat på vilka mystiska bollar som hittas längs vägen. Vissa gör Clony jättestor, andra tar bort flygförmågan och gör om varelsen till en boll, andra förminskar och vissa multiplicerar så att du flyger runt med en hel svärm Clonys ett slag.
Ni som spelat föregångaren känner säkert igen konceptet och det är fortfarande ett lika trevligt och varierande plattformspussel som sist. Denna gång tar det inte många sekunder innan alla förvandlingsgrejer introducerats, vilket ökar tempot en del.
Samtidigt handlar det om samma sorts grafik (fortfarande snyggt dock), samma spelmekanik, i stort sett samma förvandlingsmöjligheter, samma spelstruktur och så vidare. Det gör att Badland 2 känns mer som ett tillägg med extra banor till föregångaren än något nytt och fräscht. Konceptet har förvisso inte klonats in absurdum som vissa andra spel kan råka ut för, och det är fortfarande roligt. Men vi hade gärna sett lite mer nytänk i spelet för att det ska kännas helt och hållet värt det.