Ron Gilbert och Tim Schafer är två gubbar som brukar dyka upp när det pratas spelnostalgi. Båda gjorde sig ett namn på Lucasarts på den tiden när bolaget fortfarande var bra (eller ens existerade för den delen) och har poppat upp lite här och där i spelvärlden sedan dess. Tim Schafer sitter numera på Double Fine, som gjorts sig halvt legendariska för Psychonauts men som också levererade besvikelsen Brütal Legend. Med det i ryggen drog de igång en Kickstarter-kampanj för nästa spel från studion, Broken Age. Kampanjen blev en succé och snart därefter kom del ett av spelet ut på marknaden. Nyligen släpptes del två även till mobiler och Double Fine slog helt sonika ihop de båda till samma spel.
Här handlar det om så ultraklassiskt äventyrsspelande modell peka-klicka-fundera-ut-var-i-helsike-föremålet-ska-användas-spelande som det egentligen bara går, väldigt mycket i gammal Lucasarts-anda. Storyn är egentligen, till en början, uppdelad i två delar och spelaren kan växla mellan dem efter behag. Å ena sidan får du följa Vella Tartine som inte alls gillar byns tradition med “offra ungmöer till det lokala monstret för att hålla denne lugn”, särskilt inte när hon själv tillhör en av dem. Å andra sidan får du följa Shay Volta, som är till synes ensam fast på ett rymdskepp med en överbeskyddande AI som föräldrar som bara låter honom göra enkla uppdrag designade för att underhålla småbarn.
I gammal hederlig Lucasarts-anda handlar det om ett äventyr med ganska normala karaktärer i en hyfsat absurd värld. Hur karaktärer framställs och hur dialogen är skriven är närmast direkt plockat från det du sett i Monkey Island eller Grim Fandango tidigare, men här med ett lite modernare gränssnitt över lag.
Spelet i sig är enormt vackert med sina handmålade bakgrunder och spelets upplägg innebär även ett något annorlunda förhållningssätt än de flesta andra mobilspel eftersom tempot är så pass lågt. Det påverkar inte spelet negativt, men att bara spela en kortis på bussen gör inte direkt spelet rättvisa. Här behöver du tid att sitta ner, gärna med ljudet påslaget, för att det ska bli riktigt bra.
Annons
I likhet med kvalitetsglappet mellan Psychonauts och Brütal Legend kan vi konstatera att del två av spelet inte når första delens fantastiska nivåer, men på det stora hela är det här ett perfekt spel för pekskärmar och riktigt mysigt att ta sig igenom. Med tanke på hur bra det fortfarande fungerar är det en genre som borde ha överlevt bättre under åren mellan Lucasarts storhetstid och nu.
