Om det är något som jag konsekvent frustreras av när det gäller mobilspel, så är det spelutvecklare som envist försöker klämma in kontrollmetoder som egentligen inte fungerar på styrplattor.

Virtuella styrspakar och hopträngda kluster av knappar som försöker skapa känslan av en traditionell handkontroll får ofta mobila spel att kännas som dåliga kopior av “riktiga” förlagor. Men så kommer det ibland spel som The Room, spel som redan från idéstadiet skapats för pekskärmar – i detta fallet Ipadens större skärmyta.

Framför sig har man ett till synes vanligt kassaskåp. Men efter att man har använt fingrarna en stund för att rotera och zooma in föremålet upptäcker man snart små detaljer – misstänksamma knappar, nyckelhål och ledtrådar. Lite nyfikenhet och tankearbete senare öppnar sig skåpet och avslöjar ännu en mystisk låda.

The Room handlar alltså om att använda hjärnan och fingrarna i tandem på finurliga sätt för att leta efter hemliga lönnfack och lösa pussel. Istället för att krångla med virtuella styrkors och låtsasknappar så använder man helt enkelt sina fingrar för att öppna reglar, rotera vreden och dra i spakar. Det hela känns väldigt intuitivt och naturligt.

Utvecklarna har också lyckats bra med att lägga de flesta av klurigheterna på en lagom nivå. Man kör sällan fast mer än ett par minuter innan man finner lösningen, och om man blir riktigt otålig så finns det en frestande ledtrådsknapp som knuffar en försiktigt i rätt riktning. Men det finns ett par riktigt förrädiska pussel. Vid ett tillfälle måste man rotera själva Ipaden, utan att ha fått minsta antydan om att spelet ens kan använda sig av gyrofunktionen.

När man väl fått flyt och lärt sig logiken så tar The Room inte mycket tid i anspråk. Upplevelsen slutar abrupt, med ett flyktigt löfte om att The Room “kommer att återvända”. Min förhoppning är att utvecklarna får tillräckligt bra respons för att kunna gå vidare och skapa ännu mer fingerfärdig hjärngymnastik.