Jag håller på med ett stort jämförande test av årets bästa mobiler. De äldsta är från i februari i år, de yngsta ett par veckor gamla, och det skiljer alltså ett drygt halvår mellan dem. Det sägs ju ofta att innovationstakten i mobilbranschen avtagit och att skillnaderna mellan modellerna blir allt mindre, men det som slår mig är istället att mobilerna från första halvåret ibland känns lite gamla vid jämförelse med de nyare.
Jag tror inte att det beror så mycket på att telefonerna känns gamla för att jag vant mig vid dem, och kanske inte heller på att innovationstakten ökat så mycket som på att det skett ett par teknikövergångar just i år som påverkar mobilerna. Och kanske en och annan vindkantring i designtrend.
Det första jag reagerar på är skärmuppdateringshastigheten. Har man väl vant sig vid en skärm som flyter på i 120 Hertz är det svårt att gå tillbaka till 60 Hertz, hur bra man än klarade sig med det innan man började höja frekvensen. På vårens mobiler skryter man om 90 Hz uppdateringsfrekvenser, men idag känns det som något man slänger in när man inte har råd med en dyrare skärm på 120 Hz. Ibland sker teknikskiftena fort, som sagt.
Jag håller på med ett stort jämförande test av årets bästa mobiler. De äldsta är från i februari i år, de yngsta ett par veckor gamla, och det skiljer alltså ett drygt halvår mellan dem. Det sägs ju ofta att innovationstakten i mobilbranschen avtagit och att skillnaderna mellan modellerna blir allt mindre, men det som slår mig är istället att mobilerna från första halvåret ibland känns lite gamla vid jämförelse med de nyare.
Jag tror inte att det beror så mycket på att telefonerna känns gamla för att jag vant mig vid dem, och kanske inte heller på att innovationstakten ökat så mycket som på att det skett ett par teknikövergångar just i år som påverkar mobilerna. Och kanske en och annan vindkantring i designtrend.
Det första jag reagerar på är skärmuppdateringshastigheten. Har man väl vant sig vid en skärm som flyter på i 120 Hertz är det svårt att gå tillbaka till 60 Hertz, hur bra man än klarade sig med det innan man började höja frekvensen. På vårens mobiler skryter man om 90 Hz uppdateringsfrekvenser, men idag känns det som något man slänger in när man inte har råd med en dyrare skärm på 120 Hz. Ibland sker teknikskiftena fort, som sagt.
Detsamma gäller laddhastigheter. Snabbladdning har varit en grej länge, men under hösten har bland annat Xiaomi, Huawei och Oneplus utvecklat tekniker för att ladda snabbt som är mer skonsamma mot batteriet, vilket gör att man kan höja laddhastigheten ytterligare. Man skickar också med dessa laddare, och en del nya mobiler laddar batteriet halvfullt på mindre än en kvart. Plötsligt känns Samsungs 25-wattsladdare som följer med Galaxy S20 Ultra och som laddar telefonen till 50 procent på 25 minuter lite seg. Till nästa vår tror jag att den supersnabba laddningen kommer att få ännu bredare genomslag, bland annat genom att fler tillverkare bygger mobiler där man har två batterier som laddas parallellt, vilket Oneplus gjort i Oneplus 8T.
På tal om Oneplus fällde en representant för företaget en kommentar när Oneplus 8T skulle jämföras med Oneplus 8 att krökta skärmar var “mer i ropet då”. Det är så sant som det är sagt. Det är snyggt med krökta skärmar, men också en praktisk olägenhet. Samsung som var först med krökta skärmar och som haft sex år på sig att försöka fintrimma användarupplevelsen har landat i slutsatsen att man snarare verkar försöka backa sig ur hela idén med mindre och mindre krökning för varje ny generation. När Motorola återvände till toppmodellsegmentet med en mobil med extra mycket krökt skärm i somras var det inte utan att det kändes lite som om de försökte hoppa på ett tåg som redan passerat.
När nu dessutom Apple övergått till en design med brutalplatt skärm utan tillstymmelse till rundslipade hörn lär vi knappast se en ny våg av krökta skärmar, hur mycket än Apple ligger efter när det kommer till skärmar med högre uppdateringsfrekvens eller att skicka med snabbladdare i kartongen.
