Varumärkestrohet i gungning

Krönika: Säg din mobil och jag skall säga dig vem du är

Vi har sett stark varumärkestrohet på mobilmarknaden, men den förändras i samma takt som mobiltillverkarna stöper om sig i ny form.

Publicerad Uppdaterad

Det finns många exempel, men kanske tydligast är Oneplus. Idén till den här krönikan kom när jag såg en äldre kvinna med en Oneplus 9 Pro. Måhända fördomsfullt, men det var inte så jag såg framför mig Oneplus kärnmålgrupp. Så har Oneplus också de senaste åren förändrats mer än de flesta och de är nu, ja, jag vet inte riktigt? Företaget etablerades främst för nördar, entusiaster som hade starka åsikter och samlades i ett community, en gemenskap som i alla fall Oneplus själva sade att de lyssnade och litade på. Sen kan man fråga sig hur mycket av det som var marknadsföring och hur mycket som var genuin dialog mellan bolag och kunder.

Då hade Oneplus bara en telefon, ett flaggskepp om året. Sedan dess har de breddat sin produktportfölj mångdubbelt i flera steg och nu är målgruppen så bred att en community helt spelat ut sin roll.

Tydlig dominans

Det finns många exempel, men kanske tydligast är Oneplus. Idén till den här krönikan kom när jag såg en äldre kvinna med en Oneplus 9 Pro. Måhända fördomsfullt, men det var inte så jag såg framför mig Oneplus kärnmålgrupp. Så har Oneplus också de senaste åren förändrats mer än de flesta och de är nu, ja, jag vet inte riktigt? Företaget etablerades främst för nördar, entusiaster som hade starka åsikter och samlades i ett community, en gemenskap som i alla fall Oneplus själva sade att de lyssnade och litade på. Sen kan man fråga sig hur mycket av det som var marknadsföring och hur mycket som var genuin dialog mellan bolag och kunder.

Då hade Oneplus bara en telefon, ett flaggskepp om året. Sedan dess har de breddat sin produktportfölj mångdubbelt i flera steg och nu är målgruppen så bred att en community helt spelat ut sin roll.

Tydlig dominans

Iphone, Iphone, Iphone, Samsung, Samsung, Iphone, Iphone, Iphone, Iphone, Iphone. Så ser topplistan över de mest populära telefonerna i Sverige ut idag om man tittar på en av prisjämförelsesajterna. Rent praktiska saker avgör en del när vi ska välja ny mobiltelefon. Den som haft en Iphone med Ios har enkelt att byta till en ny när den gamla givit upp, men steget till Android är ändå långt ifrån oöverstigligt. Systemen blir allt mer lika varandra. På Androidsidan är det lätt att byta från ett Androidvarumärke till ett annat även om det finns vissa aspekter och tjänster som binder en till exempel Samsunganvändare till just det varumärket.

Operatörerna i en en annan värld

Jag har tidigare skrivit om hur jag varit kund hos alla de stora mobiloperatörerna i Sverige och några av de mindre, men alltid bytt för att jag varit missnöjd. Operatörerna skiljer sig tydligt från mobiltillverkarna i det här avseendet. Betydligt fler identifierar sig och känner samhörighet med tillverkaren av mobilen, mer än de gör med den som levererar uppkopplingen till den. Operatörerna brukade erbjuda egna, mer eller mindre unika tjänster, men nu är de allt mer lika varandra och täckning och pris är egentligen det enda som avgör. Operatörerna är också väldigt anonyma och svårt som användare att ha någon riktig relation till, bortsett från ilska när du inte får kontakt med support och hjälp med ditt problem.

Tillbaka till mobiltillverkarna och det här med samhörighet. Varumärkestrohet har ju inte bara med praktiska saker att göra, saker som “låser in” dig, utan kanske mer med just känslan av samhörighet. Där har Sony haft ett starkt fäste i Sverige, givetvis till stor del för att Ericsson, senare Sony Ericsson, nu Sony länge haft sin bas här. Samma sak såg vi givetvis med Nokia i Finland.

Jag har självt känt riktig sympati med Sony. De har de senaste åren blivit allt mer av en nischspelare och tittar varken på konkurrenterna eller den breda massan av konsumenter. Jag pratade med en av de högre cheferna för ett par år sedan och fick höra hur de resonerade. Han pratade om hur de avstod då från många megapixel och flera kameror för att de uppriktigt, upplevde jag det som, hade argument för en bättre väg mot bättre bilder. De ville inte “luras” och det kändes som bolaget hade en genuin vilja att göra gott. Sedan tyckte jag ofta att resultatet var mindre bra, men jag fick ändå en känsla av att jag ville det skulle gå bra för dem. Någon typ av samhörighet, sympati.