Ett sätt att få bättre ljud i headsetet är att låta göra in-earsnäckor som är formskapade efter dina öron, men är det en bra idé? Vi har kollat närmare på hur det kan gå till.
Så kallade in-earlurar, där du trycker in en liten gummiplupp i örat, är förmodligen den vanligaste headset-typen just nu, både för trådlösa headset och sådana med sladd. De är billiga att göra och enkla att få att låta bra.
In-earlurarna stänger ute omgivningens ljud, vilket är en fördel om du åker kollektivtrafik men en nackdel om du joggar bland fordon, men det finns in-earheadset som släpper igenom omgivningsljud med olika lösningar.
Den största nackdelen med in-ear-headset är att det kan vara svårt att få dem att sitta bra, och gör de inte det låter musik betydligt sämre. Särskilt basen i musiken tenderar att försvinna. Är de trådlösa kan du till och med tappa bort dem om du tappar dem. Beroende på utformning kan öronsnäckorna också fortplanta väldigt mycket rörelseljud i form av dovt buller. Det kan vara sladden, i den mån det har någon, som rör sig mot kläderna, dina steg, eller till och med att du tuggar, som i värsta fall överröstar musiken.
De flesta tillverkare skickar med öronpluppar i olika storlek så att du ska prova dig fram till ett par som passar. Utformning och storlekar är inte standardiserade, och det är inte säkert att du hittar något som sitter riktigt bra, vilket kan vara särskilt surt för Bluetooth-headset, som sällan kostar under tusenlappen.
Här har det poppat upp en nisch för att tillverka öronsnäckor skräddarsydda just för dina öron. Resultatet ska både ge perfekt passform på öronsnäckorna och bättre musikljud om man får tro tillverkarna. Det finns olika sätt att åstadkomma detta, men principen är att du på något sätt får din örongång uppmätt, varpå man tillverkar en plugg som matchar den. Det finns flera tillverkare som gjuter av öronen med silikon, men vi provar Ilicon, som 3D-skannar örongångarna och skriver ut pluggar med 3D-printer.
Vi bokar en tid, varpå Ilicons grundare Tony Levander personligen kommer till vårt kontor med den nödvändiga utrustningen. Han berättar om hur han tänker sig att verksamheten kan skalas upp, med möjligheten att få sina öron skannade och lägga en beställning på plats i butikskedjor, men än så länge är det alltså en högst personlig tjänst du får om du beställer ett par öronsnäckor av Ilicon. Skulle du redan ha en avgjutning i silikon kan du skicka in den ochh få den skannad.
Jag sätter mig i en medhavd stol med lagom höjd varpå Tony Levander dukar upp utrustningen, en dator med programvara, ett slags headset och en sond som sticks in i örat. Headsetet består av en båge och två ringar runt öronen med skalor på, vars funktion är att verifiera sondens position så att den vet var den befinner sig.
Sonden består alltså av ett smalt glasrör som sticks in i örongången. På glasröret finns en kamera, och Tony Levander visar vad som pågår på sin skärm. Dels ser jag hur en 3D-modell av insidan av mitt öra långsamt byggs upp allteftersom han rör sonden i olika vinklar, dels ser jag också en kameravy av hur mitt öra ser ut inuti vilket eventuellt var mer än vad jag ville veta.
Att få ett glasrör instoppat och runtjoxat i innerörat örat är milt obehagligt, men mer för att man instinktivt är rädd om sin örongång än att det faktiskt gör ont. Skanningen av ytterörat kittlas mest. Enligt Tony Levander är utrustningen en variant på en utrustning som används av öronläkare.
3D-kartläggningen av insidan av mitt huvud tar cirka fem minuter per öra, och Tony Levander berättar att det totalt brukar gå på mellan fem minuter och en halvtimme att göra en skanning.
Skickas på posten
Sedan måste jag skicka med mitt headset. Det här är förstås en svaghet med konceptet, men knappast något som är Ilicons fel. Det finns ingen standard för infästningen av gummiplupparna till in-earheadset, vilket innebär att de skräddarsydda propparna inte bara blir skräddarsydda för dina öron utan även just det headsetet. Eftersom öronpropparna som vi ska se i slutänden kan kosta mångdubbelt mer än själva headsetet skulle man ju önska sig att de gick att återanvända även om du skulle byta headset. I praktiken är fästena tillräckligt lika varandra på många headset att det kan fundera ändå märker jag när jag provar mina öronproppar på ett headset som de inte är gjorda för, men säker kan man inte vara.
För det här testet använde vi det headset som följer med till Samsung Galaxy S8 och S9, tillverkat av Samsungs dotterbolag Harman under varumärket AKG. Det är ett headset med bra ljudåtergivning, men inte utan svagheter i balansen och dynamiken. Ilicon har ett bibliotek över headsetfästen man gjutit, så om någon skulle vilja ha en modell som redan gjorts behöver man inte skicka med sitt headset.
Vi får prova Ilicons billigaste och dyraste variant av öronsnäcka, som kommer i ett litet paket ett par veckor senare. Den billiga, Tony Levander kallar det sin lockvara, kostar 495 kronor paret, medan toppmodellen kostar 1 650 kronor. Med tanke på vad även ett bluetooth-headset kostar måste man nog vara något av en audiofil för att välja det senare, men proffsutrustning kan vara betydligt dyrare. Tony Levander berättar att han hjälpte en av deltagarna i årets melodifestival med öronsnäcka till sitt headset med kort varsel.
Efter ett par veckor får vi resultatet med posten. De billigare är i ett lite hårdare material än de dyrare. De dyrare har dessutom en öppen gång mot omgivningen med en särskild utformning som ska ge extra bra ljud enligt tillverkaren. Gången gör också att man inte blir helt utestängd för omgivningens ljud. I gångens öppning sätts ett filter, ett litet plastpiller som trycks på plats utan större möda. Vi får prova tre olika filter som ger olika dämpningsnivå för omgivningens ljud utan att förvränga det.
Nära ljud
Så hur är resultatet? Ja, öronpropparna sitter naturligtvis som gjutna, eller i det här fallet formutskrivna, i örat. De ska tryckas rejält långt in i örat vilket är lite ovant. De billigare är faktiskt lättare att få i och ur örat eftersom det krävs en del lirkande att få dem att lägga sig rätt i örongången och detta blir inte lättare av att pluggarna är mjuka. I gengäld tycker jag att de dyrare är bekvämare i längden. Jag får lätt ont i öronen av öronproppar och känner av det lite med de billigare pluggarna som jag inte skulle vilja ha i längre än någon timme åt gången. Har du inte lika känsliga öron som jag går det säkert bra att ha dem i längre. Man märker skillnaden av att de dyrare släpper fram mer omgivningsljud medan de billigare blir mer som öronproppar.
Jag skulle beskriva ljudet med öronsnäckorna som att man kommer väldigt nära musiken. Det gör att detaljåtergivningen blir utmärkt. Snäckorna förvandlar naturligtvis inte automatiskt ett dåligt headset till ett bra, och är headsetet dynamiksvagt så att detaljerna i diskanten försvinner vid mycket basljud, så är det dynamiksvagt även med öronsnäckorna, men chansen är att du kommer att höra mer detaljer i musiken med snäckorna än innan.
Intressant är att ljudet låter annorlunda i de billigare snäckorna än de dyra. Jag upplever framför allt mer resonans i basen med de dyrare, vilket är en fördel för popmusik men en nackdel för klassisk musik. Den öppna konstruktionen i de dyrare lurarna gör att det blir mindre tröttande för öronen i längden att lyssna på musik, alldeles oavsett om du får ont i öronen av att ha öronsnäckor i för länge eller ej.
Med snäckorna, både de dyra och de billiga, får jag mycket sladdbuller när headsetsladden rör sig mot kläderna, men inte alls särskilt mycket ljud från steg eller andra kroppsrörelser. Det gör dem bäst med trådlösa headset men som även lämpar sig för löprundor.
Är det värt pengarna att göra sina specialgjutna öronsnäckor? Om du har ett relativt dyrt headset och har svårt att få in earpluggar att sitta i bra kan det kanske vara värt det, i synnerhet om du motionsspringer mycket. Vill du dessutom inte att omgivningens ljud ska stängas ute kan det vara värt att investera i den dyrare varianten.
