Svårt att hålla reda på alla koder?

Sen var det bankomatkoden som blev fel och sist men inte minst larmkoden på jobbet.

Först och främst, min bankomatkod är 4023. Det här är enda sättet att hålla reda på den, om alla får reda på den kanske jag inte glömmer bort den. Förresten, har ni märkt att alla koder är fyrsiffriga. Det vore ju lite bättre om man ibland hade tresiffriga koder och ibland fyrsiffriga.

Ibland när jag står där på Coop Forum och ska slå min kod börjar jag fundera. Någon gång har jag slagit min kod som jag har på Statoilkortet, någon gång har jag helt glömt bort och inte vågat stå där och skämmas. Helt sonika har jag då lämnat fram mitt ID och ljugit att jag faktiskt inte har någon kod.

För det mesta kommer man ihåg koden när man står på den plats där man brukar slå koden. Men en gång hade de byggt om på livsmedelsbutiken där jag brukade handla, helt plötsligt stämde ingenting. Behöver jag tillägga att jag slog fel kod den gången.

Tillbaka då till den där hemska morgonen då allt gick fel, jag började att ta upp mobilen på väg till pendeltåget. Jag vet inte om jag hade sovit dåligt på natten, eller vad det var. Men någon kod till mobilen hade jag varken i höger eller vänster hjärnhalva. Det slog helt enkelt slint.

När jag hade slagit fel kod tre gånger blockerades telefonen. Nu var jag tvungen att få tag på min PUK-kod. Det är visst en kod med massor av siffror, nåväl det fick vänta tills jag var på jobbet.

På väg till jobbet passerar jag varje morgon en bankomat, pengar är bra att ha. In med kortet, sen slog det slint igen. Hmm, vilken kod var det nu igen. FEL KOD, FÖRSÖK IGEN. Suck, jag vågade göra det två gånger, men den tredje gången valde jag att avbryta. Jag vågade helt enkelt inte en tredje gång och därmed riskera att jag skulle bli av med kortet.

Suck, en sån morgon. Och värre skulle det bli. In genom dörren till kontoret, nästa kod är larmkoden. Hmm, vad var det nu här? Det blev fel igen och nu började en siren att ljuda över hela Barnhusgatan.

Folk tittade ut genom sina kontorsdörrar och det tog bara 30 sekunder innan Securitas ringde. Koden? Tja, kan jag återkomma om ett tag. Visst, det var bara att ringa och väcka chefen, koden, väste jag. Vad har vi för kod? Jasså, nu kommer jag ihåg.

Securitas skrattade högt och länge, jag skämdes ännu en gång.

Nej, jag hoppas att det kommer lättare sätt än koder, jag ser fram emot när du kan sätta handflatan eller fingret på en platta och slippa en massa koder.

Förresten, när jag tänker efter är nog inte 4023 min bankomatkod, 4023 är ju koden till soprummet. Tänk vad fel det kan bli ibland.

Trevlig helg önskar

Niclas Lidström

chefredaktör