Motorola Defy+ i test

Jag minns hur imponerad jag var av Motorola Defy när den först kom ut. Man hade inte bara gjort en Androidmobil som var fullständigt vattentät, man hade dessutom gjort det utan att kompromissa med prestanda. Skärmen var stor och högupplöst som på toppmodellerna och processorn åtminstone nästan i klass med de bästa.

Det har hänt mycket på ett år. Vad som kändes som en stor skärm då får snarare telefonen att kännas som en minimobil i dag. Detta på grund av kapplöpningen mot allt större skärmar på toppmodellerna. Skärmstorleken är naturligtvis inte bara av ondo, telefonen har faktiskt fortfarande lika stor skärm som HTCs gamla hit Desire, men är ändå mindre tack vare mycket mindre dödyta.

Trots att framsidan mest är skärm och telefonen inte är överdrivet tjock är alltså Defy+ vattentät ner till en meters djup i upp till en halvtimme. Det märker man främst av på gummilocken till usb- och headsetkontakt. De synliga skruvarna på sidan ger också intrycket av att telefonen ska vara extra tålig för stötar och repor, och enligt Motorola har telefonen så kallat gorillaglas, som är mycket svårt att repa eller krossa.

Jag sätter telefonen ordentligt på prov genom att ge Simon, min 9-månaders bebis, fria händer med den. Att bli indränkt i saliv klarar telefonen utan problem, men efter bara några timmars användning har Simon lyckats åstadkomma en ful repa i skärmen genom att leka med en nyckel samtidigt med telefonen. Så enkelt borde det inte vara att repa skärmen.

Även på andra sätt är jag inte riktigt kompis med skärmen. Betraktningsvinkeln är ganska dålig, och jämfört med min Desire Z som har i stort sett samma skärmformat träffar jag mycket mer fel när jag skriver på skärmtangentbordet, något jag tolkar som sämre precision i skärmen.

Def+ har fått version 2.3 av Android, vilket är lite mer up to date än vad Defy var när den kom ut, men man ska nog inte förutsätta att denna modell kommer att få Android 4.0 som precis lanserats. 2.3 innebär bland annat funktioner som internetdelning via wlan, vilket gör telefonen till ett bra alternativ för internetuppkoppling i fritidsstugan eller på båten.

Jämfört med föregångarna har denna Androidversion också bättre batteritid, något som ytterligare förstärks av att man i Defy+ satt i ett större batteri än i föregångaren Defy. Även den bästa Androidmobil drar slut på batteriet innan dagen är slut om man använder den flitigt, men jag tycker att Defy+ har riktigt bra standbytid.

Processorn har också uppgraderats från 800 MHz till 1 GHz. Knappast på topp i dagens prestandarace, men mobiler som Sony Ericsson Xperia Ray visar att det räcker bra till att driva en skärm med denna upplösning. Men jag uppfattar Defy+ som märkbart långsammare än sagda Ray. Och vad värre är, ibland fryser den helt på grund av någon bakgrundsaktivitet och uppfattar inte mina tangenttryckningar.

Man kan tycka att en lätt uppdaterad ett år gammal mobil borde ha rätt polerad programvara, och jag kan ha överseende med dåligt översatt svenska här och där. Eller att rättstavningsprogrammet vill byta ut pissar mot lossst (ja, med tre s). Svårare att tolerera är buggen som gör att det inte går att stänga av det mycket irriterande knappljudet som är gjort för att efterlikna en gammal skrivmaskin. Man får hoppas att detta problem snart kommer rättas eller jag fått ett måndagsexemplar till test, för som det är nu måste jag vrida ner till ljudlöst för att kunna skriva sms.

Annars har Motorolas version av Androidgränssnittet, Motoblur, sina poänger. Det är rätt likt standardgränssnittet och rätt snålt med flashiga widgets, men här finns till exempel avancerade funktioner för att i detalj ställa in strömsparfunktioner och datatrafik efter skiftande omständigheter. Det finns nästan lite väl mycket att ställa in här, men för den som till exempel använder kontantkort är det perfekt för att anpassa dataförbrukningen efter kortets innehåll.

Motorolas kalender har dålig månadsvy men är bättre än många andra tillverkares för veckoöversikt. E-postprogrammet är ok, men jag förvånas över att jag inte kan få till en gemensam inkorg för alla e-postkonton, något som annars är en standardfunktion i Android 2.3. Att växla mellan e-postkonton är dessutom löjligt omständligt.

Det enda program i telefonen som på något sätt signallerar tålig mobil är tredjepartsprogrammet cardiotrainer, som du kan använda för att hålla ordning på dina motionsrundor. I övrigt är det mestadels Androids standardfunktioner och förstås det stora programutbudet i Market som gäller.

Det märks säkert att jag är en liten aning besviken på Motorola Defy+. Jag hade en väldigt positiv minnesbild av föregångaren och höga förväntningar på denna mobil, men jag känner inte att de infrias helt och hållet. Framför allt har jag svårt att förstå varför telefonen ska kännas långsam och buggig när det är en uppdaterad version av en ett år gammal mobil som fått snabbare processor.

När Motorola Defy släpptes var den ensam om att vara en tålig Androidmobil. Nu finns Sony Ericsson Xperia Active och Samsung Galaxy Xcover. På pappret är Motorola Defy+ det bästa valet av dem. Priset är likvärdigt och Defy+ har de bästa specifikationerna. Skönhetsfläckarna gör dock valet inte lika självklart.

Frågor & svar

Hur tålig är egentligen Motorola Defy+?

Den är dammsäker och tål att vistas under vatten i 30 minuter på en meters djup. Motorola anger även att telefonen är stöt- och reptålig, men vi lyckas ändå repa telefonens glas.

Flyter telefonen om man tappar den i vattnet?

Nej. Om det hade funnits någon ögla i telefonen hade man kunna fästa en liten boj i telefonen när man går till sjöss, men det gör det inte heller.

Hur är den att ringa och skriva sms med?

Telefonen är trevlig att ringa med, med bra ljud, men precisionen i skärmen är inte den bästa och det blir mycket fel när jag skriver.