Sonim XP5300 3G i test

Den ser ut att vara urgröpt ur ett traktordäck, skärmen är som ett större frimärke och att kalla den subtil är som att påstå Jeltsin var nykterist. Den har dock en del gemensamt med ryskt kallakriget tänkande, funktion före utseende, hållbarhet före finess.

Knapparna är väl tilltagna och de på sidan av telefonen är räfflade så att det ska vara lättar att känna var man har dem även när man har handskar på sig.

Någon vidare multimediamobil är det inte, trots att Sonim XP 5300 Force 3G har som namnet antyder lagt till sig 3G-funktionalitet. Visst det går att ta bilder och filma video med ganska dåliga 2 megapixelkameran, det går att lyssna på musik i hörlurar, i alla fall i teorin men mer om det senare, samtidigt som luren behåller vattentäthet och om man verkligen vill så kan man till och med använda webbläsaren som är en Java-version av Opera. Annars finner man mest sådant som var hett vid sekelskiftet, exempelvis kalender, kalkylator och alarm. Men mycket mer än så är det inte.

Bakom det tåliga Gorilla-glaset hittar man en uppsättning menyer som påminner om gamla Sony Ericsson-mobiler. Skärmen är i alla fall tydlig och ljusstark och text är inga problem att läsa, så länge det är rättstavat. Tyvärr har Sonim inte lyckats hitta ett svenskt lexikon och vissa av menyalternativen, särskilt i undermenyerna, är engelska. Vad ”adres invoeren” är på för något språk har jag dock ingen aning om men tydligen är det där man skriver in webbadresser som man vill surfa till.

Det finns två saker, utöver hållbarheten, som Sonim-luren gör lika bra eller bättre än de flesta andra mobiltelefoner. Det ena är ljudet. Det gäller både samtalskvalité och signaler, för tro mig den här telefonen låter. När man startar eller stänger av den släpper den ut ett gällt pip som väcker de döda, när man höjer volymen under ett samtal så piper den så högt att det ringer i öronen efteråt. På en byggarbetsplats kan dessa decibelutbrott verkligen komma väl till hands, i vanlig kontorsmiljö är det mest en nackdel. Den andra saken som den är bra på är batteritiden. Sonim själva uppger hela 22 timmars taltid i 2g, 12 timmar i 3g och hela 1500 timmar i stand-by.

Vad den däremot inte är bra på är att vara smart. Mediafiler måste ligga i mappar på minneskortet som är döpta till det som telefonen tycker de ska heta, exempelvis ”Audio” istället för ”music” annars ser inte luren filerna. För att surfa på nätet måste man pilla i gprs-inställningar och ha uppgifter från operatören men exempelvis Comviq känner inte igen telefonen när man skickar sms om automatiska inställningar.

Sonim är en telefon som är perfekt för den som bara behöver ringa samtidigt som man springer omkring på höga byggnadsställningar och dylikt. En av företagets lurar satte ett Guiness-rekord när den släpptes från 25 meters höjd, landade på asfalt och fortfarande fungerade så man behöver inte oroa sig för hållbarheten. Att den klarar av att vara under 2 meter vatten i en timme och är dammsäker är också ett stort plus om man jobbar i krävande miljöer.