Vad kännetecknar en toppmodell? Den frågan brukade kunna besvaras med “den dyraste mobiltelefonen tillverkaren har”. I dag är det lite mer komplicerat. Det finns mobiler med vikbar skärm, med begränsad prestanda men en prislapp högre än de dyraste toppmodellerna, och det finns mobiler för strax över 6000 kronor med samma egenskaper som de som är dubbelt så dyra. En del mobiler, som Apples Iphone 12 Pro Max, är mest dyra för att de är större, och vill du inte ha en större mobil är det inte nödvändigtvis ett plus.
Vårt urval av nio mobiler från olika tillverkare speglar därför olika inriktningar. Vi har valt Samsung Galaxy S20 Ultra framför den vanliga Galaxy S20 som är mindre och smidigare men har mindre ambitiös kamera, och framför Note 20 Ultra som vi misstänker upplevs som mer av en nischad telefon. Men vi har valt den mindre Iphone 12 Pro framför den större Iphone 12 Pro Max eftersom skillnaderna mellan dem är så små och vi tror att de flesta är mer intresserade av den mindre modellen här. Vi har valt den äldre Oneplus 8 Pro framför den nyare Oneplus 8T, eftersom Oneplus själva säger att 8T inte ska ses som en ersättare för 8 Pro som fortsätter att vara toppmodellen i deras produktfamilj. Men vi har valt den billigare Xiaomi Mi 10T Pro framför den dyrare men äldre Mi 10 Pro för att vi tror att fler är intresserade av Xiaomis prisvärda toppmodell framför den mer påkostade men anonyma föregångaren. Och vi har valt Xperia 5 mark II framför Xperia 1 Mark II för att vi tycker att den bättre kan hävda sig med unika egenskaper i detta sällskap. Vi hade alltså i princip kunnat göra samma test med samma tillverkare men helt andra telefoner. Förhoppningsvis avspeglar vårt urval både tillverkarnas bästa och samtidigt mest eftertraktade modeller.
Vi har inte försökt jämka ihop modeller i samma storlek, och vi får därför ett spann på mer än två centimeters skillnad i höjd på den kortaste och den största mobilen, och det skiljer 67 gram mellan den lättaste och den tyngsta mobilen i testet.
Det säger sig självt att vi inte kommer att kunna kora en vinnare för alla i detta test. Det räcker med att du värderar någon av dessa egenskaper högre än summan av det vi testat för att du ska komma fram till en annan vinnare än vad vi gjort. Minst lika intressant som vilken som vinner totalt är nog därför hur de olika mobilerna klarar sig i varje delkategori.
Kategorierna skärm och kameror förklarar förhoppningsvis sig själva. Under prisvärde ger vi testets billigare telefoner en chans att visa att du får mer för pengarna än med de dyrare mobilerna.
Under batteri och prestanda värderar vi både hur länge batteriet räcker och hur snabbt det laddar, hur snabb mobilen är i praktisk användning väger tyngre än vad prestandatester indikerar även om vi tar hänsyn till bägge. System och användarupplevelse är den “mjukaste” kategorin, där vi utöver eventuella för- och nackdelar med telefonens systemversion även värderar hur mycket vi gillar att använda baserat på gränssnitt och användbarhet.
Apple Iphone 12 Pro
Apple har i år lanserat fyra modeller av Iphone 12, samtidigt som man gjort de olika varianterna mer lika varandra än någonsin tidigare. Det gör det både lättare att avgöra vad som är skillnaden mellan de olika modellerna och svårare att rekommendera Iphone 12 Pro framför vanliga Iphone 12. De främsta skillnaderna du får är en stålram i stället för aluminiumram och en zoomkamera som saknas på vanliga Iphone 12, men telefonen blir också tyngre.
Kvalitetskänslan är som vanligt när det gäller Apple oklanderlig. Här finns knappt några synliga skarvar mellan de olika delarna, och en ny glastyp ska göra att skärmen tål smällar fyra gånger bättre. Samtidigt känns formgivningen i år väldigt spartansk. De kantiga sidorna må vara stilrena, men de gör varken telefonen särskilt elegant eller skön att hålla i.
När det gäller skärmen kan jag få en känsla av att Apple ligger ett år efter konkurrensen. Man har visserligen gått över till Amoledskärm, men man har inte som hos konkurrenterna börjat öka på uppdateringshastigheten, något som märkbart påverkar användarupplevelsen när man vant sig vid det snabbare tempot. Skärmen är i alla fall klar och ljusstark.
Apple gör de snabbaste processorerna. Det märks i benchmarktester, men det är märkligt hur lite det märks i telefonerna. Iphone 12 Pro känns inte långsam, den känns bara exakt lika snabb som Iphone 11 och Iphone X gjorde. Det beror delvis på att systemet är skapat med hastighetsbegränsningar. Flippar du med fingret i webbläsaren skrollar det inte hur fort som helst. Processorkraften är alltså främst något du märker när du spelar 3D-spel och liknande.
Apple lägger också beräkningskrut på kamerorna. De är tre till antalet, med två gånger optisk zoom och vidvinkelkamera som alternativ till huvudkameran, där vidvinkelkameran är lite enklare och saknar autofokus. Det är en bra kamerauppsättning, åtminstone om du inte vill zooma in mer än två gånger, och minst lika viktig är efterbehandlingen som gör att bilderna för det mesta blir bra i alla möjliga omständigheter. Ibland känns det dock som att Apple i sin efterbehandling går till överdrift, med färger som inte känns naturliga eller som jag upplevde dem. Ett exempel är en morgonbild, där det känns som om AI:n detekterat morgonljus och därför gjort bilden knallrosa, vilket inga andra bilder i testet blir på samma motiv.
Apples system Ios är det system drygt hälften av svenska folket föredrar. Ios 14 är väldigt långt från den enkelhet som Iphone var känd för i början, men det gör kanske inte heller så mycket när de flesta användarna är lojala märket sedan många år tillbaka. De begränsningar som präglade Ios jämfört med Android är å andra sidan också borta, och med Ios 14 är de två systemen mer lika varandra än någonsin sett till funktionsuppsättningen. Har du bara koll på var du ska svepa för att göra vad gör Apples system också de flesta funktioner väldigt lättillgängliga. Den funktion jag saknar mest är kanske att skärmen inte kan visa datum och tid när den är avslagen, som andra mobiler med Oledskärm oftast kan.
Tiden då Apple hade kortast batteritider i våra tester är förbi, men däremot har man inte satsat lika mycket på snabbladdning som många av konkurrenterna. Dessutom följer ju ingen laddare med, utan du är hänvisad till äldre laddare eller att köpa till.
Iphone 12 Pro är knappast telefonen för dig som är prismedveten. 12 600 kronor sticker kanske inte ut så mycket i det här sällskapet, men tänk på att det är varianten med 128 GB lagring, och minneskortplats saknas. För 256 GB lagring får du betala 13 900 kronor, och för att få 512 GB måste du betala 16 600 kronor.
Plus
Systemet Kvalitetskänslan
Minus
Priset
Asus Zenfone 7 Pro
Förra årets Asus Zenfone 6 tillhörde de prisvärda toppmodellerna i 6000-kronorsklassen, men årets toppmodell har blivit hela 50 procent dyrare. När inte priset i sig är ett försäljningsargument längre får vi se oss om efter andra argument att välja just Zenfone 7 Pro, och det mest uppenbara är förstås de roterande kamerorna. De tre kamerorna, en huvudkamera på 64 megapixel, en vidvinkelkamera på 12 megapixel och en kamera på 8 megapixel med tre gångers optisk zoom, som sitter på ett roterande stycke. När du tar en selfie vänder sig hela stycket mot dig. Detta har två fördelar. Dels får du en skärm som obruten kan täcka större delen av framsidan, dels får du en selfiekamerauppsättning som är bättre än om du hade en kamera som försökte ta så lite plats som möjligt på framsidan.
Om vi börjar med skärmen får du mycket riktigt mer användbar yta och större bild om du till exempel tittar på tv-serier inspelade i det formatet. Färgåtergivning och ljusstyrka är också bra, och uppdateringsfrekvensen på 90 Hz gör rörelser mjukare. Men i vårt jämförande test finns det mobiler med mer högupplösta och snabbare uppdaterade skärmar. Det finns en funktion för Always On display så att du kan se tid och laddstatus även när skärmen är släckt, men inte notifieringar.
Designen med roterande kamera för med sig nackdelar också. Telefonen är inte vattentät vilket de andra mobilerna i samma prisklass är. Det blir också en tjock och tung mobil, och formgivningen är väl i ärlighets namn en aning oinspirerad, med en tydlig plastkant mellan skärm och metallram.
Kamerorna har också begränsat utrymme jämfört med de massiva kameraöar som till exempel Samsung och Huawei har. Inte för att jag egentligen saknar något, extra kameror för syns skull som inte tillför något gör sig andra mobiler i detta test skyldiga till, och uppsättningen vidvinkel-normal-zoom är den jag föredrar. I den hårda konkurrensen i detta test hamnar dock bildresultatet från kamerorna i den undre halvan av deltagarna. Särskilt i dåligt ljus presterar kameran märkbart sämre än de bästa i testet, medan den utmärker sig vid telebilder kring tre gångers zoom och förstås vid selfies, där samma huvudkamera används som vid vanlig fotografering.
Fingeravtrycksläsare sitter i hemknappen, och du kan även låsa upp med ansiktsigenkänning. Det går förstås lite långsammare. Du måste först väcka skärmen och svepa upp, så fälls selfiekameran fram för att känna igen dig, men jag tycker ändå det är acceptabelt.
Asus har satt in Qualcomms trimmade version Snapdragon 865 Plus i mobilen vilket ger lite extra i prestandatester. Telefonen känns aldrig långsam, men inte heller särskilt mycket snabbare än andra i testet. Batteritiden är genomsnittlig, och en 30 watts laddare följer med som gör att telefonen laddar hyfsat snabbt trots sitt stora batteri.
Asus system håller sig numera nära Googles både till formgivning och funktioner, och det finns få förinstallerade appar utöver Googles egna. En egen funktion är att av-påknappen kan programmeras till olika funktioner om du dubbeltrycker eller trycker och håller på den.
Asus Zenfone 7 Pro känns framför allt som ett alternativ för dig som antingen stör dig på sensorpaneler eller kamerahål i skärmen, eller som tycker att en bra kamera för selfies är extra viktigt.
Plus
Selfies Stor obruten skärm
Minus
Stor och klumpig Inte vattentät
Huawei Mate 40 Pro
Huawei har inte snålat på kvalitetskänslan i Mate 40 Pro. Framsida och baksida i krökt glas går nästan ihop, och harmoniserar snyggt med metallramen. Den runda centrerade kameraön på baksidan är också betydligt snyggare och mindre störande i designen än den brutalistiska fyrkanten på Samsung Galaxy S20 Ultra, den enda mobilen i testet som kan mäta sig med Mate 40 Pro sett till kamerauppsättning.
Skärmens rundning gör att telefonen nästan helt saknar svarta kanter runt skärmen, men den är inte nödvändigtvis helt praktisk. Jag tycker till exempel att skärmtangentbordet blir svårt att använda tills jag justerat dess bredd så att det inte längre går ända ut till kanterna. De yttre kanterna av skärmen blir också lite skuggade av krökningen.
Annars är det en utmärkt skärm, högupplöst och snabbuppdaterande. Huawei har flera funktioner för att ge den en varm färgton, men vill du ha mer naturlig färgåtergivning går det att slå på. Möjligen kan man störa sig på det extra breda kamerahålet som har plats för två selfiekameror, men resultatet är å andra sidan utmärkta selfies och säkrare ansiktsupplåsning.
Det har säkert inte undgått någon av er att Huawei inte längre får göra affärer med Google, och deras mobiler därför inte heller får ha Googles appar förinstallerade. Huawei har försökt anpassa sig efter det så gott det går, och man får säga att de gör ett anmärkningsvärt bra jobb. Android i sig är open source, så Mate 40 Pro kör Android 10 som system, men med Googles grundtjänster ersatta av Huaweis egna. Appbutik, webbläsare och e-postapp är således Huaweis, och för kartor är Here We Go förinstallerat. Jämfört med i våras har det också blivit lättare att hitta och installera tredjepartsappar. Huaweis egen appbutik känns i och för sig fortfarande rätt tom, men sökfunktionen Petal Search hjälper dig att hitta och installera så kallade apk-filer för appar. Ytterligare ett sätt att få över appar är via funktionen Phone Clone som kopierar appar mellan två mobiler. Det som fortfarande inte riktigt fungerar är dels just Googles egna appar. Gmail kan du läsa och skicka i Huaweis e-postapp, men har du anteckningar i Google Keep blir det krångligare. Dessutom begränsas appar som använder karttjänster, till exempel de flesta kollektivtrafikappar. Även spel som använder sig av Google Play Spel är svåra att använda.
Huaweis version av Android är snygg och har ett bra flyt, och är över huvud taget lätt att gilla, men det går inte att komma ifrån att det fortfarande är en märkbar begränsning att så pass många appar saknas.
Telefonen drivs av Huaweis senaste chipset Kirin 9000, kanske det sista de kan göra innan USA:s restriktioner sätter definitiva begränsningar. Prestandatesterna är oense om det överträffar Snapdragon 865 eller inte, men det viktiga är ju om telefonen känns snabb, och det gör den. Batteritiden är genomsnittlig, men framför allt följer det med en 66W-laddare som gör att du kan tanka upp mobilen på minuter.
Huawei har i våra senaste års kamerajämförelser varit oomstritt bäst. Här väger vi in mer andra egenskaper än i ett regelrätt kameratest, men trenden är tydlig redan från början. Huawei Mate 40 Pro har det här testets bästa kamerauppsättning. Såväl färgåtergivning i dagsljusbilder som ljusstyrkan i mörkerbilder imponerar, och dessutom har zoomkameran fem gånger optisk zoom som med digital förstärkning blir rena kikarsiktet. Nackdelen kan vara att du kanske hellre nöjer dig med 2-3 gångers optisk zoom för det bildurval du vill ha. Här hamnar man mellan objektiven, och det är i stort sett den enda bildkategori där Mate 40 Pro inte blir bäst när jag testar.
Extra trevligt är att man uppnått en så bra kamera utan att de sitter i en kraftigt utstickande kameraö på mobilen.
13 000 kronor är mycket för en mobiltelefon, och det blir särskilt påtagligt i en telefon som denna som får sägas vara handikappad av ett begränsat apputbud. Det är därför svårt att hävda att Mate 40 Pro är prisvärd, superkameran till trots.
Plus
Kamerorna Snabbladdar
Minus
Saknar Googles tjänster
Motorola Edge Plus
När Motorola återvänder till toppmodellerna efter ett par års frånvaro gör man det med en mobil med ovanligt mycket krökning av skärmens kanter. Det känns inte som ett självklart val när Samsung, som efter år av att försöka förhindra feltryck på skärmens krökta sidor nu sakta backar iväg från lösningen med mindre och mindre krökning för varje ny generation.
Men här har vi alltså maximal skärmkrökning. Det gör det nästan svårt att tala om skärmens storlek, formellt sett i 19,5:9-format, men så mycket av skärmen är på de krökta sidorna att telefonen har ett mer långsmalt format än vad som framgår av detta mått. Sett framifrån finns det i princip inga ramar runt skärmens sidor.
Det här är förstås väldigt effektfullt rent estetiskt, men också ett praktiskt problem på flera sätt. Dels är det förstås svårt att se innehåll som hamnar på de krökta sidorna ordentligt, dels håller man i telefonen där det finns skärm, vilket ökar risken för oavsiktliga feltryck. Motorola är inte omedvetna om detta. Man har till exempel gjort skärmtangentbordet smalare så att det inte går ut över de rundade kanterna. Du kan också välja om innehåll ska visas ut på de rundade kanterna, dels genom en allmän snabbgenväg, dels kan du ställa in för enskilda appar om de ska visas över kanterna eller inte. Det är förstås praktiskt att ha den kontrollen, samtidigt som det sätter fingret på att den krökta skärmen faktiskt är en nackdel. Motorola försöker att göra den till en fördel också med en sidomeny som du kan trycka eller dubbeltrycka på, eller svepa upp och ner för olika funktioner. Sidomenyn är faktiskt rätt praktisk, men jag kan inte se att den skulle kräva den krökta skärmen för att fungera. Som helhet är formatet något du ska välja om du tycker att det ser läckert ut, inte för att det är praktiskt. Skärmen utmärker sig inte i övrigt med hög upplösning eller ljusstyrka men den flyter på mjukt i 90 Hz uppdateringshastighet.
Motorola Edge Plus är förstås en riktig toppmodell även på övriga områden, inklusive oklanderlig prestanda. Batteritiden är också utmärkt, och det enda vi önskar oss här är ytterligare lite snabbare snabbladdning. Vi hade också önskat oss riktig IP-klassning för vattenskydd till det här priset.
När det gäller kamerorna har man slängt in en rejält tilltagen 108-megapixelsensor, assisterad av en vidvinkelkamera och en zoomkamera med tre gånger optisk zoom. Trots den höga upplösningen utmärker sig kamerorna inte i den hårda konkurrensen i detta test.
Motorolas system är renskalat och likt Googles eget användargränssnitt till Android 10, med ett fåtal tillägg i form av gester för att aktivera kameran och ficklampan, och de tidigare nämnda anpassningarna till den krökta skärmen. Det är snabbt och trevligt att använda.
För 10 000 kronor lägger sig Motorola Edge Plus i mittfältet i detta test när det gäller pris. Detsamma kan väl sägas om prisvärdet, för man hade fortfarande kunnat önska sig vattenskydd och bättre kamera till det här priset. Du bör nog vara särskilt fäst vid krökta skärmar för att välja Motorola Edge Plus över någon av de andra mobilerna i testet.
Plus
Batteritiden Snygg design
Minus
Opraktiskt med så krökt skärm Inte vattentät
Oneplus 8 Pro
Oneplus kom till världen som en startup med smart marknadsföring och en enda modell i taget, en ovanligt billig toppmodell. Somliga skulle nog säga fejk-startup, för Oneplus har samma ägare, BBK Electronics, som den stora mobiltillverkaren Oppo, och det verkar som en hel del teknikutbyte sker mellan företagen.
Sedan dess har man successivt värvat en lojal användarskara, men 2020 var året då man definitivt övergav illusionen av att inte vara en mobiltillverkare som alla andra. Dels för att man hittills i år lanserat sex olika modeller från budget till toppmodell, dels för att Oneplus 8 Pro ligger högre i pris än någon tidigare Oneplus-mobil.
För den som fortfarande letar efter den där prisvärda toppmodellen från Oneplus så finns Oneplus 8T, en telefon som kostar 3000-4000 mindre, men Oneplus 8 Pro är telefonen som företaget ser som sin toppmodell. Det är också den modell vi testar här och bland dess egenskaperna som Oneplus 8T saknar hittar vi en högupplöst krökt skärm och vattenskydd enligt IP68. Designen är klassisk och stilren och Oneplus 8 Pro tillhör de smidigare telefonerna i detta test.
Oneplus brukar ofta tala om att mobilens hastighet handlar om så mycket mer än bara en snabb processor, och att de har gjort hundratals trimningar av systemet för att ge en upplevelse av en så snabb mobil som möjligt. Det märks inte bara i prestandatest, utan när man använder mobilen, som verkligen känns snabb. Det gäller även skärmen, som kombinerar hög upplösning med hög uppdateringsfrekvens på 120 Hz. Uppdateringsfrekvensen justeras dynamiskt, men känslan är att det är bättre flöde i skärmen när man skrollar än på de flesta andra mobilerna i testet. Skärmen är också rejält ljusstark.
Oneplus system Oxygen Os har nyligen uppgraderats till version 11, med Android 11 i botten. Oneplus är alltså bland de första med den nya Androidversionen, och snabba uppdateringar under längre tid brukar vara en av företagets paradgrenar.
De har med sitt senaste gränssnitt gått ifrån tanken att ligga så nära Google som möjligt, och i stället designat efter vad som är enkelt att nå med en hand, men eftersom företaget i princip inte har några egna appar och tjänster är känslan fortfarande att du får ett gränssnitt som påminner mycket om Googles med få förinstallerade appar. Du får framför allt lite fler inställningsmöjligheter, och med senaste systemversionen får du även möjlighet till aktiv viloskärm som visar klocka och aviseringar även när skärmen är av. Oneplus system känns som en väldigt lyckad kompromiss mellan att ligga nära Googles Android och att utnyttja förbättringsmöjligheter där man hittar dem.
Oneplus 8 Pro har testets sämsta batteritid, men skillnaderna är små, och vägs upp av riktigt snabb laddning av batteriet.
Oneplus kamerauppsättning presterar oväntat bra i vårt test. Vi har en huvudkamera på 48 megapixel, en vidvinkelkamera på 48 megapixel och en zoomkamera på 8 megapixel och två gånger optisk zoom. Samtliga levererar stabilt bra bilder och som helhet får jag testets näst bästa bildresultat med Oneplus 8 Pro, även om det är en bit till ettan Mate 40 Pro.
Som helhet känns Oneplus 8 Pro välbalanserad med få egentliga svagheter och jämförelsevis bra värde för pengarna.
Plus
Snabb Kamerorna
Minus
Batteritiden
Realme X50 Pro
Realme är en mobiltillverkare som liksom Oneplus ägs av BBK Technologies. Det började som ett varumärke under Oppo men är nu ett eget bolag sedan ett par år. Det är först nyligen som Oppo har fått en svensk distributör och Realme X50 Pro är en av de första Realme-mobilerna att säljas i Sverige.
Realme har liksom Oneplus och Xiaomi ett rykte om sig att ge ovanligt mycket telefon för pengarna, och i det här sällskapet är Realme X50 Pro en av de billigaste mobilerna. Det är inget som direkt märks på formgivningen. Telefonens matta, böjda glasbaksida påminner om många andra mobiler i testet. Däremot kan man reagera på den platta skärmen med tydlig plastlist mellan skärm och metallram. Saknas gör hörlurssuttag i 3,5.millimetersformat och vattenskydd, bland annat.
Skärmen har ordinär ljusstyrka och upplösning, men en uppdateringsfrekvens på 90 Hz vilket ger bra flyt. Här finns också ett lite större hål för dubbla selfiekameror.
Prestandan uppfyller förväntningarna för en ny toppmodell, och batteritiden vid skärmanvändning är bra, men jag märker av att telefonen laddar ur snabbare vid standby än övriga mobiler i testet. Laddaren på 66 watt gör att telefonen laddar på nolltid, 25 procent på sex minuter och 50 procent på 12,5 minuter.
Systemet i telefonen är Android 10 med Realme UI 1.0. Versionsnumret avslöjar att det är ett aningen opolerat gränssnitt som främst till utseendet skiljer sig från standard-Android. En del översättningsmissar till trots är det en trevlig systemversion att använda, om än utan något som särskilt utmärker den.
Realme X50 Pro har en på pappret imponerande kamerauppsättning, med en huvudkamera på 64 megapixel och därtill zoomkamera, vidvinkelkamera och djupsensor, och dessutom alltså dubbla selfiekameror. I det här jämförande testet finns det inga dåliga mobilkameror, och trots att bildresultatet från Realme X50 Pro är klart godkänt hamnar Realme sist i vår kamerajämförelse.
Trots ett utmärkt värde för pengarna kan jag inte riktigt säga att Realme X50 Pro utmärker sig i det trånga startfältet i vårt jämförande test. Svenskar är som bekant märkeslojala och det tar tid och kräver marknadsföring för ett nytt varumärke att komma in. Realme är helt klart värt en titt, med en intressant kombination av egenskaper och prislapp.
Plus
Priset Laddar supersnabbt
Minus
Kamerorna
Samsung Galaxy S20 Ultra
I år delade Samsung upp sin toppmodell S20 i tre varianter. Den mindre S20 och den större S20 Plus som hade marginella kameraförbättringar jämfört med förra årets modell, och S20 Ultra för den som vill ha en riktig monsterkamera. Här finns en huvudsensor på 108 megapixel, en zoomkamera på 48 megapixel med fyra gånger optisk zoom, en vidvinkelkamera och en djupsensor, alla placerade i en brutalt utformad och kraftigt utstickande kameraö. För detta får man betala drygt 3000 kronor mer än för Galaxy S20 Plus.
Då vill det ju till att kamerorna är bra. Det har varit en hel del kontroverser kring kamerorna i S20 Ultra. Mer specifikt att man använder en metod för autofokus som är mer begränsad än i den billigare S20 Plus, och många användare har klagat på att kameran inte levererar så bra bilder som väntat. När vi testade Galaxy S20 Ultra i våras märkte vi inget av detta, men i det här testet står det klart att åtminstone det testexemplar vi fått nu underpresterar.
Det är inte så att kamerorna är dåliga, men framför allt huvudkameran i vanliga motiv levererar bilder som inte kan sägas tillhöra testets bästa sett till skärpa och detaljåtergivning. Vidvinkelkameran är också märkbart mindre påkostad än de bästa i testet, och saknar bland annat autofokus. På plussidan är porträttläget med oskarp bakgrund riktigt bra, och det gäller även zoombilder med 3 gångers zoom eller mer, medan resultatet i 2 gångers zoom inte blir något vidare. När jag summerar resultaten av bilderna hamnar Samsung först på femteplatsen. Det är jämnt i toppen, och resultatet hade säkert kunnat bli annorlunda med ett lite annorlunda urval av motiv, men faktum kvarstår att kameran på Samsung Galaxy S20 Ultra inte utmärker sig i konkurrensen på samma sätt som den i Mate 40 Pro. Och då faller lite grann själva idén med Galaxy S20 Ultra. För varför ska jag betala 3000 kronor extra för bättre kamera i mobilen jämfört med Galaxy S20 Plus, om jag ändå inte får en superkamera?
Detta drar dock inte ner betyget på andra områden och Samsung Galaxy S20 Ultra är en utmärkt mobil på de flesta andra vis. Särskilt skärmen utmärker sig. Samsung kan skärmar, och sätter de bästa i sina toppmodeller. Förutom utmärkt färgåtergivning får vi hög upplösning och en uppdateringsfrekvens på 120 hertz. Visserligen kan du inte ha bägge samtidigt, men de extra pixlarna är inte bortkastade i den lägre upplösningen eftersom Oled-skärmar inte har fullt antal bildpunkter i alla färger. En Oled-skärm med högre upplösning reducerad till full HD blir alltså skarpare än en skärm som har full HD som maxupplösning. Samsungs läge för aktiv viloskärm ger också gott om möjligheter att visa olika typer av information även när skärmen är av.
Det har talats en del om att Samsungs Exynoschipset som sitter i S20 Ultra inte är lika snabba som Qualcomms Snapdragonchipset, men det är inget man märker av i praktisk användning. Viktigare är då att Samsung fått sitt användargränssnitt att flyta fint. Det omgjorda gränssnittet One UI är uppe i version 2.5 och erbjuder en rätt annorlunda vision av hur Android ska se ut än Googles. På många sätt är den mer genomtänkt, bland annat har Samsung försökt förlägga alla knappar och fält man måste trycka på i nedre delen av skärmen för att göra telefonen lättare att använda med en hand. Det kunde man gott ha varit ännu mer konsekventa med, till exempel genom att lägga mottagarfältet vid meddelandet eller adressfältet i webbläsaren i botten. Samsung har ju till skillnad från de flesta andra mobiltillverkare egna alternativ till de flesta av Googles appar och tjänster, och det kan ge systemet ett rörigt intryck, med det överdåd av extratjänster som finns att ta hänsyn till. Samtidigt är de flesta av dessa tjänster bra, till exempel Samsung Pay som har bredare bankstöd än någon annan tjänst för att blippa betalningar med mobilen i butiker.
Förutom att kameran ska prestera efter sina specifikationer önskar vi oss bara att batteritiden var lite längre och att mobilen laddade lite snabbare. Och att den var ett par tusenlappar billigare.
Plus
Skärmen
Minus
Priset Långsam snabbladdning
Sony Xperia 5 mark II
Sony har fallit långt från när de var en av de största Androidtillverkarna, men man har tagit motgångarna genom att köra sitt eget race utan att snegla överdrivet mycket på vad andra mobiltillverkare gör. Det har sina fördelar och nackdelar, men det gör i alla fall att Sony sticker ut i detta test. Inte minst på längden, för Sony har valt ett mer långsmalt format på skärmen än alla andra tillverkare. Detta format var mer radikalt för ett och ett halvt år sedan när det först introducerades än när det är nu, men Sony väljer också att inte fälla in selfiekameran i skärmen, vilket ger ytterligare en bit mobil på höjden. Detta gör att telefonen kan vara svår att använda med en hand, sitt smidiga format i övrigt till trots.
Oavsett det är det en bra skärm med fin färgåtergivning och hög uppdateringsfrekvens på 120 Hz, vilket man märker i praktisk användning. Sony har en sidomeny som ska underlätta att använda skärmens långsmala format, men den bjuder mest på appgenvägar, och just appar är ju inte det som är svårt att nå i överdelen av skärmen.
Telefonen har utmärkt batteritid vid skärmvisning, lite sämre i standby, och vi hade gärna sett ännu snabbare snabbladdning. I övrigt har vi inga klagomål på prestanda i denna snabba mobil.
Sonys system är i grunden Android 10 med mycket få tillägg till Googles version av systemet. Sony har en hel del tilläggsappar de vill installera, men låter dig samtidigt välja om du vill ha dem eller ej under installationsprocessen. Du hittar också en del egna Sonyfunktioner för ljud och bild, till exempel DSEE Ultimate som ska göra att komprimerad musik låter mer högupplöst.
Kamerorna får sägas vara Xperia 5 mark II:s svaghet. Telefonen har tre kameror på 12 megapixel, en huvudkamera, en vidvinkelkamera och en zoomkamera med tre gånger optisk zoom. Från att ha varit kameramästare har Sony halkat efter rejält, och även om man har förbättringar för varje generation är man inte ikapp konkurrensen, vilket märks i detta test. Särskilt när det gäller bilder i dåligt ljus ligger Sony efter. På plussidan gör både vidvinkelkamera och zoomkamera bättre ifrån sig jämfört med konkurrenterna i detta test.
Sony Xperia 5 mark II tillhör de billigare mobilerna i detta test, även om man inte ligger på samma prisnivå som Xiaomi och Realme. Man får säga att telefonen levererar rätt bra värde för pengarna jämfört med en del av de modeller som är flera tusenlappar dyrare i detta test. Är du ett lojalt Sonyfan och inte har något problem med en telefon som är ovanligt hög och därför svår att använda med en hand kommer du inte att bli besviken på Xperia 5 mark II. För folk som har andra märken har Sony däremot svårt att övertyga varför man ska byta tillbaka till dem.
Plus
Eget format
Minus
Kamerorna
Xiaomi Mi 10T Pro
Vårens toppmodell Xiaomi Mi 10 Pro var inte alls så där superbillig som vi väntar oss av den kinesiska tillverkaren, och den skrämde nog bort en och annan potentiell köpare. Den senaste Mi 10T Pro är däremot mer vad man väntar sig av Xiaomi. På pappret en supermobil med 108-megapixelkamera och 144 Hz-skärm, till rena reapriset.
Pappret säger inte allt och telefonen har vissa klara begränsningar, men det hindrar den ändå inte från att vara testets mest prisvärda mobil.
Skärmen har visserligen en uppdateringsfrekvens på 144 Hertz, men det är också en LCD-display, till skillnad från de andra skärmarna i testet. Dessutom en där de flytande kristallerna tar ovanligt lång tid på sig att byta färg, så även om skärmen kan svara på rörelser i 144 Hertz får man långa eftersläpningar som syns så fort man börjar skrolla eller panorera. Om man fotograferar skärmen med kort slutartid kan man tydligt se dessa eftersläpningar. I praktiken innebär det alltså att man inte märker så mycket av uppdateringshastigheten.
LCD-displayer har också nackdelen att det svarta på skärmen aldrig blir riktigt svart, och de drar mer ström. Detta beroende på att hela skärmen har en upplyst bakpanel. Batteritiden blir trots det helt okej, och telefonen laddar hyfsat snabbt med den medföljande laddaren. En annan nackdel med skärmen är att du inte kan ha ett aktivt viloläge där information visas trots att skärmen är släckt i övrigt, men med hänsyn taget till allt detta är det inte en dålig skärm, den har bra maximal ljusstyrka, skärpa och färgåtergivning.
Huvudkameran på 108 megapixel är inte testets enda med så hög upplösning, och inte testets bästa kamera, men den hör trots allt till de bättre. Jag vill särskilt tipsa om kameralägena för att ha med samma person flera gånger i bild, eller för att fota eller filma natthimmel, bägge är riktigt häftiga och tillför något. Däremot är de assisterande kamerorna för vidvinkel och makrofoto inte särskilt bra, och det saknas en kamera för optisk zoom.
Telefonen har Android 10 som system, med Xiaomis användargränssnitt Miui 11. Här ligger ett stort fokus på det visuella, med grafiska effekter till exempel när man raderar appar. Du kan välja själv om du vill ha en app-låda eller att alla appar ska lägga sig på startskärmen. Xiaomi har också en del egna tjänster som webbläsare och ett antivirusprogram som passar på att slänga upp lite reklam när du installerar en ny app. Detta går att stänga av, men det bidrar till att ge systemet ett lite rörigt intryck.
Helhetsintrycket är trots allt att du får väldigt mycket telefon för pengarna. Men också mätt i mått och vikt, då detta är en av testets tjockaste och tyngsta mobiler.
Plus
Priset
Minus
Skärmen
Klicka på tabellen för läsbar upplösning
Skärm
I den här klassen har vi idel högupplösta ljusstarka skärmar med bra färgåtergivning. Men Samsung tillverkar sina egna skärmar och det är inte utan att man känner att de spar de bästa till sina egna telefoner.
Vinnare: Samsung Galaxy S20 Ultra
Batteri och prestanda
Alla mobiler i testet är egentligen så snabba som du kan önska dig, men vi är svaga för de systemförbättringar som Oneplus gör för att få sitt system att flyta på extra rappt. När det gäller batteriet imponerar å andra sidan Realme X50 och Huawei Mate 40 Pro med sin snabbladdning.
När mobilen får allt större skärm behöver man tänka till hur man bäst interagerar med innehållet utan att mobilen blir svåranvänd, och det har Samsung gjort i sitt egenhändigt designade gränssnitt som ersätter det Google själva levererar med Android. Oneplus tar å andra sidan iden att förfina och förbättra Googles gränssnitt längst.
Vinnare: Oneplus 8 Pro, Samsung Galaxy S20 Ultra
Kameror
Huawei har imponerat så mycket med sina kameror i toppmodellerna de senaste åren att det knappast kom som en överraskning för oss att de vann vår kamerajämförelse. Överraskade positivt gjorde däremot Oneplus 8 Pro på andraplatsen. Däremot klarade Samsung Galaxy S20 Ultra inte av att leva upp till våra förväntningar.
Vinnare: Huawei Mate 40 Pro
Prisvärde
Det är lätt att den dyraste mobilen blir den bästa i ett jämförande test, och därför ville vi även väga in prisvärdet. De billigaste mobilerna i testet, Realme X50 Pro och Xiaomi Mi 10T Pro är så mycket billigare än de dyrare mobilerna utan att för den skull vara så mycket sämre, vilket gör särskilt Xiaomi Mi 10T Pro extra prisvärd.
Vinnare: Xiaomi Mi 10T Pro
VINNARE: Oneplus 8 Pro
Visst gillar vi Oneplus system och att deras telefoner känns så snabba, men det var inte utan att vi blev lite överraskade ändå när Oneplus 8 Pro stod som vinnare i testet. Bra värde för pengarna och överraskande bra resultat i kamerajämförelsen avgjorde för att säkra segern.
