Toppmobilerna blir allt dyrare, och tillverkarna brukar använda som argument att de blir allt bättre också. Skillnaden är att tidigare kunde vi räkna med att mobilerna blev allt bättre till samma pris som förra året. Så är inte längre fallet.
I de lägre prisklasserna är däremot situationen en annan. Den ökade prestandan, och kanske ännu mer de allt mer avancerade kamerorna, vandrar nedåt i prisklass. Visserligen blir operativsystemet och apparna också mer krävande med tid, där äts en del av prestandaökningen upp. Men trots det, när vi samlar ihop fem mobiler från fem olika tillverkare för att se vad man kan få för en prislapp på 2000 kronor eller mindre, är det inte någon enstaka mobil som sticker ut. Helhetsintrycket är snarare ett jämnt startfält med telefoner som levererar överraskande mycket för pengarna. Till det här priset finns alltid en risk att mobilerna är underdimensionerade i prestanda eller arbetsminne och därför inte klarar av att leverera en fullt acceptabel upplevelse, men på något gränsfall när ger dessa telefoner aldrig känslan av att man gör en stor uppoffring som väljer en billigare mobil.
Mobilerna har uteslutande Android som system. Den billigaste Iphone kostar 5075 kronor, och du kan köpa hela uppsättningen av testtelefoner i det här testet för mindre än vad två Iphone SE kostar.
Tittar man på specifikationerna ser vi att tillverkarna använt tre olika chipset. Qualcomm Snapdragon 662, Qualcomm Snapdragon 480 och Mediatek Helio P35. Skillnaden mellan de två Snapdragon-chipseten visar sig vara mindre än jag trott och märks framför allt i 3D-grafik, inte så mycket när man surfar på webben eller sveper runt mellan appar. Mediatek-chipsetet i Samsungs mobil är däremot märkbart långsammare.
Arbetsminne och lagring kan vara en annan flaskhals. För lite arbetsminne kan göra en telefon långsammare, och för lite lagring gör att man inte har plats för alla appar man vill ha, även om alla telefoner i testet har plats för minneskort där man kan spara fotografier för att frigöra mer minne. Bara Nokia 3.4 är i riskzonen här, särskilt med sina 32 gigabyte lagringsminne. Vet du med dig att du fyller telefonens minne är det fördel till Moto G30 och Poco M3 i testet.
Skillnad på skärm
Skärmen är ett annat område där billigare mobiler kan vara ett nerköp. Jämfört med toppmodellerna är de ofta mindre ljusstarka, skiftar i färg och ljusstyrka när man vinklar dem, och har lägre uppdateringsfrekvens. Tydligt är att bara en av mobilerna i testet, Poco M3, har full HD-upplösning på skärmen. Jag tycker inte den lägre upplösningen 1600 x 720 är störande lågupplöst på en mobiltelefon, men är du känslig och har skarpa ögon kan det naturligtvis vara det. För mig har 90 Hz-skärmarna på Motorolas och Oneplus mobiler i testet större positiv effekt på användarupplevelsen. Alla skärmarna skiftar lite i färg med vinkeln, men inte så att det stör. Skärmarnas maximala ljusstyrka varierar en hel del.
Andra tekniska aspekter att hålla ögonen på är att Oneplus Nord N100 och Poco M3 saknar NFC, så du kan inte blippa betalningar med Google Pay i butik med dessa två mobiler. Nokia 3.4 och Samsung Galaxy A12 saknar wifi på 5 GHz-bandet, men det kan nog de flesta klara sig utan.
Annars är det slående hur lika mobilerna är. Skillnaderna i mått och vikt är försumbara, och alla har en platt skärm som täcker större delen av framsidan, omgiven av ett plastskal. Poco M2, Samsung Galaxy A12 och Nokia 3.4 har enfärgade skal med lite räfflad struktur för bättre grepp medan Motorola och Oneplus satsar på lite mer färgskimrande släta skal. Fingeravtrycksläsare har samtliga modeller, antingen på baksidan eller på sidan i av/påknappen.
Mobilerna i testet har alla 3-4 kameror på baksidan. Av dessa är dock på alla utom Nokia 3.4 en 2 megapixels makrokamera tänkt att användas till närbilder. Det är en extremt låg upplösning och dessa kameror tillför helt enkelt ingenting. Om du vill ha en närbild blir det nästan uteslutande bättre resultat om du går så nära du kan med huvudkameran. Alla mobiler i testet har också en djupsensor som hjälper till att skapa porträttbilder med oskarp bakgrund med godkänt resultat. Så förutom huvudkameran är det framför allt vidvinkelkameran som är av intresse. Oneplus Nord N100 och Poco M3 saknar sådan. Ingen av mobilerna i testet har kamera för telefoto, men ett par har tillräckligt högupplöst kamera för att man ska kunna ta bilder i full upplösning och zooma in digitalt.
Efter denna sammanfattning går vi in på de enskilda mobilerna.
Moto G30
Motorolas Moto G var 2014 en av de första försöken att göra en ovanligt välmatad mobil för under 2000 kronor, och även om prisintervallet vandrat lite över tid är vi med den senaste Moto G30 (numreringen har numera övergått till att avspegla priset snarare än vilken telefon i ordningen det är, ungefär som för Samsungs Galaxy A-serie) tillbaka i ungefär samma prisklass som vi började. Nu är det förstås mer konkurrens här än då, vilket det här jämförande testet visar, men Motorola visar att de kan prisklassen och prioriterar det som behövs.
Designen är enkel men effektiv, med ett plastskal i svart, vitt eller som vårt testexemplar lite färgskimrande i vad Motorola kallar Pastel Sky. Ovanligt för priset och ensamt för testet har man även certifierat telefonen för vattenskydd. Visserligen bara IP52, vilket betyder att den inte tål att tappas i vattnet, men en regnig dag ska den klara utan att ta skada. Ytterligare en bonus är den mjuka vibratorfeedbacken.
Skärmen har inte full HD-upplösning, men jag uppskattar den snabbare skärmuppdateringen med 90 Hz, och skärmen är en av de ljusstarkare i testet.
128 GB lagring utöver minneskortplats är generöst för prislappen, och Motorola utnyttjar även chipsetet Snapdragon 662 väl till att göra en telefon som sällan känns långsam. Det beror säkert också delvis på Motorolas Android-version. Motorolas Android håller sig mycket nära den Google levererar, med ett fåtal tillägg, och man brukar vara bra på att få den att spinna snabbt. I det här fallet är det den senaste Android 11, vilket telefonen är ensam i testet om. Motorolas tillägg handlar ofta om inställningar som kan slås på för att till exempel vippa på telefonen för att väcka kameran eller ficklampa, eller att den känner av när du tittar på skärmen så att den inte släcks medan du gör det. Samtidigt har Motorola på ett inbjudande sätt samlat genvägar till sina egna tilläggsinställningar i en app, en av de få appar som inte är Googles i telefonen från start. Jag gillar särskilt att man här hittar en liten introduktion till nyheterna i Android 11 och hur man får ut det mesta ur dem. Telefonens system känns helt enkelt inbjudande.
Huvudkameran är på 64 megapixel, med hjälpkameror för vidvinkel, makro och djupmätning. De två sista kan vi lämna därhän. I övrigt kan man säga om kameran att det märks att de inte sitter i en toppmodell samtidigt som det inte märks att de sitter i en 2000-kronorsmobil. I det här testet är det bara Samsung som har en kamera som tar lika skarpa bilder, och med lite bättre färgåtergivning. De 64 megapixlarna kombineras ihop fyra till en pixel för bättre ljuskänslighet och skärpa till en 16-megapixelbild, och även om det går att ta bilder i full 64-megapixelupplösning blir de inte skarpare av det så det avråder jag från. I dåligt ljus blir bildresultatet lite varierande, från klart godkänt till tveksamt. Även vidvinkelkameran gör ett hyggligt jobb, och som helhet tycker jag att kamerorna får mer än godkänt.
Batteriet är på 5000 mAh, vilket räcker till att driva skärmen i nästan tolv timmar. Moto G30 är dessutom den mobil i testet som laddar snabbast med den medföljande laddaren.
Helheten blir en balanserad telefon med förvånansvärt få svagheter för en prislapp på 2000 kronor.
Plus: Systemet, huvudkameran
Minus: Få egna tjänster i systemet
Nokia 3.4
Nokia gör inte länge mobiltelefoner, utan man licensierar varumärket till det finska företaget HMD Global. De i sin tur har valt att satsa på Android-mobiler under Googles Android One-program, vilket innebär att man förbundit sig att leverera två större systemuppdateringar och tre års säkerhetsuppdateringar. För toppmodeller är detta närmast vad man har rätt att vänta sig, men i den här prisklassen är det mer anmärkningsvärt.
Nackdelen, även om det är en smaksak, är att man också förbinder sig till en Androidversion som är exakt såsom Google levererar den, utan några egentliga tillägg eller extraappar. Det innebär att HMD Global själva inte tillför mycket till programvaran, och telefonen kan upplevas som en smula spartansk vid användning. Jämfört med Motorolas nästan likadana systemversion känns den mindre inbjudande.
Designen är snarlik övriga mobiler i testet, med en plastbaksida som har lite struktur för bättre grepp, och med en fingeravtrycksläsare som släpper in mig snabbt men sitter lite för högt upp för att man ska nå den bekvämt. Skärmen på mobilen har genomsnittlig ljusstyrka men skiftar inte särskilt mycket när den vinklas.
HMD Global är de enda i testet som avstått från att slänga in en värdelös makrokamera i mobilen. Det betyder dock inte att kameran i övrigt är särskilt bra. Bilderna känns skarpa men med lite murriga färger i utzoomat läge, men zoomar man in till 100 procent känns de detaljfattiga och utsmetade. Mörkerfoto är inte heller mobilens starka gren, men vidvinkelkameran håller i alla fall jämn nivå med övriga vidvinkelkameror i testet. Slutligen kan nämnas att kameaappen känns simplare än de andra apparna i testet, och Pro-läge där man själv kan välja inställningar manuellt saknas helt.
Nokia 3.4 illustrerar att prestanda inte bara handlar om vilka processorer som driver mobilen. Samma Snapdragon 460 sitter i denna mobil som i Oneplus N100, och de två mobilerna presterar ungefär lika resultat i appar som beräknar prestanda, men i praktisk användning segar Nokia 3.4 lite på ett sätt som inte Oneplus Nord N100 gör. Det kan bero på att Nokia 3.4 har 3 gigabyte arbetsminne mot 4 i Nord N100, men jag misstänker att det också beror på tekniskt kunnande från Oneplus sida. Förutom arbetsminnet har mobilen även testets snålast tilltagna lagringsutrymme på 32 GB. Det gör att mobilen inte är lämplig som till exempel första mobil till barn, för ska det installeras spel kommer lagringsutrymmet ta slut fort.
Batteriet är på 4000 mAh, mindre än andra mobiler i testet. Det ger en bara marginellt lättare mobil än de andra i testet, men det märks på batteritiden som bara är två tredjedelar av de bästa i här. Laddaren som följer med är inte det minsta snabbladdande och det tar en evighet att ladda mobilen med den. Telefonen kan trots det faktiskt bättre än så, och när jag provar med en laddare med 12 Watts effekt laddar den dubbelt så snabbt.
Plus: Tre års garanterade uppdateringar
Minus: Kamerorna, ont om lagring, batteritiden
Oneplus Nord N100
Oneplus har tidigare mest inriktat sig på prisvärda toppmodeller, men med produktserien Nord började de 2020 göra billigare modeller. Nord N100 är den billigaste och efter en permanent prissänkning kostar den 1600 kronor, vilket gör den till testets billigaste mobil. Är de extra hundralapparna i pris avgörande för dig är Oneplus Nord N100 definitivt värd ett köp.
Oneplus toppmodeller utmärker sig för sitt system, och för att man trimmat prestanda för en snabb användarupplevelse. Dessa egenskaper har gått i arv ner till Oneplus Nord N100. Telefonen är inte direkt blixtsnabb, men man utnyttjar den prestanda som finns väl, så att det känns som att användargränssnittet flyter på bra utan att hacka i animeringar eller övergångar. Oneplus system ligger nära Googles standard-Android, men med en del egna inställningar, som till exempel schemalagt nattläge eller läsläget där skärmen får mer papperslik kontrast. Den som inte gillar skräpappar kan glädja sig åt att i princip de enda apparna utom Googles är Oneplus galleriapp och en app för supportforum. Däremot har mobilen inte den senaste Androidversionen utan får nöja sig med Android 10. Android 11 är utlovat, men inga fler uppdateringar efter det.
Skärmen har upplösningen 1600 x 720 pixel, men med 90 Hz uppdateringsfrekvens. De extra hertzen gör skillnad när man skrollar på skärmen och gör att telefonen känns mjukare och snabbare att använda. Skärmen hör också till testets ljusstarkaste. En bonus är att skärmen är omgiven av sterohögtalare, vilket gör filmtittande i högtalare lite mer njutbart.
Fingeravtrycksläsaren sitter på mobilens baksida, tyvärr lite för högt upp för att man enkelt ska nå den med pekfingret, men den fungerar snabbt och problemfritt när jag använder den.
Den uppmätta batteritiden tillhör testets bästa, och det trots att skärmen alltså är ljusstarkare och därför kan tänkas göra av med mer ström. 18-wattsladdaren som följer med slår inga rekord i laddhastigheter men gör sitt jobb tillräckligt snabbt för att man inte ska känna att mobilen är seg att ladda. Något gummiskal följer inte med som det gör till Oneplus dyrare mobiler, men med plastbaksida kanske man inte heller behöver ett sådant.
Oneplus Nord N100 har tre kameror på baksidan, men då två av dem är makro och djupsensor är det främst huvudkameran som är användbar. Upplösningen på 13 megapixel behöver inte göra den sämre än andra kameror i testet, men likafullt hör den till de sämsta. Färgsättningen är murrig, och zoomar man in bilderna i 100 procent känns de ofta inte riktigt skarpa. Nattläge för bilder i mörker saknas, och i standardläget blir bilderna i sämre ljus dunkla med konstig färgsättning. Selfiekameran på framsidan står sig bättre i konkurrensen, men i kombination med att kamerauppsättningen är begränsad till att börja med får kamerorna sägas vara denna mobils svagaste punkt.
Plus: Priset, Batteritiden
Minus: Kamerorna
Poco M3
Poco är ett varumärke under Xiaomi där mycket för pengarna är viktigare än lyxkänsla. Det betyder inte att mobilen känns som den är byggd utan större engagemang, plastbaksidan har till exempel fuskläderstruktur med en blank panel med logga och kamera, som ger telefonen karaktär. Fingeravtrycksläsaren är väl placerad i av/påknappen på sidan. Skärmen är testets enda med full HD-upplösning, låt vara utan den snabbare skärmuppdatering som Motorola och Oneplus har. Den är också den av skärmarna i testet som är mest ljussvag och skiftande när man vinklar den. Den omges av stereohögtalare, men de är riktade åt olika håll så även om du får lite fylligare ljud vid filmtittande blir det inte helt balanserat. Nämnas kan en IR-port för att använda mobilen som fjärrkontroll. Om du hellre vill ha NFC för att kunna blippa betalningar saknas detta tyvärr i Poco M3.
Lagringsutrymmet på 128 GB är generöst, och tillsammans med Motorola har man testets snabbare chipset. Här märks dock att Motorolas system är lättviktigare eller bättre trimmat, för Poco M3 känns inte riktigt lika snabb i vardaglig användning.
Telefonen har Android 10 med Xiaomis MIUI 12, och dessutom Poco Launcher, men skillnaden mot andra Xiaomi-mobiler är minimal. Det är ett system som pillar med det mesta i utseendet och lägger till en hel del appar, men med lite mindre lyckat resultat än när Samsung gör detsamma. Du får i alla fall tillgång till Xiaomis egen molnbackup, och antiviruskoll av appar som har en ful ovana att visa reklam men det går att stänga av.
Pocos kamerauppsättning imponerar mer på pappret än i verkligheten. Trippelkamera med en huvudkamera på 48 megapixel låter bra, men vidvinkelkamera saknas och makrokameran är som vanligt i denna telefonkategori oduglig. Bilderna blir i bästa fall riktigt bra och oftast klart godkända, men ibland oförklarligt oskarpa, som om autofokusen inte riktigt fungerat som den ska. I det här sällskapet placerar sig kamerauppsättningen ganska precis i mitten, inte bland de bästa, inte bland de sämsta.
Poco M3 har testets största batteri på 6000 mAh, och att man ändå lyckats pressa vikten under 200 gram får ses som en prestation. Trots det har den inte den bästa batteritiden utan får nöja sig med att vara ungefär lika bra som Motorola och Oneplus. Det kanske är den mer högupplösta skärmen som drar mer batteri. Standbytiden blir i alla fall exceptionell.
Xiaomi skickar med en 22,5-wattsladdare men mobilen klarar bara av att ladda med 18 watts kapacitet, och det tar trots allt lite tid att ladda ett så stort batteri. I förpackningen följer också ett gummiskal, som kanske inte är så viktigt när baksidan är i plast, men även ett skärmskydd som du får montera själv, som liten extra bonus.
Plus: Batteritiden
Minus: Systemet
Samsung Galaxy A12
Samsung är Androidvärldens gigant, och särskilt i Sverige ett väldigt starkt varumärke. Till skillnad från Apple säljer man inte bara de allra dyraste mobilerna utan har även telefoner i detta jämförande tests prisklass under 2000 kronor. Faktum är att Samsung Galaxy A12 som vi har med här inte ens är Samsungs billigaste mobil i Sverige, den äran har den 200 kronor billigare Galaxy A02s.
Samsungs A-serie handlar i stor utsträckning om att ge tillgång till Samsungs fulla tjänsteutbud även i billigare prissegment. Det exemplar jag testar är inte konfigurerat för svenska marknaden så jag är inte säker på vilka appar Samsung har förinstallerat på mobilen, men om de inte finns där från början kan du i alla fall via Samsungs Galaxy Store ladda ner appar som Smartthings för smarta hemmet-styrning och användande av Samsungs smarta spårbrickor, Galaxy Wearable och Samsung Health för koppling till Samsungs klockor, med mera. Mindre nödvändig kanske Samsungs egen webbläsare och kalenderapp är: Det blir många dubbletter av Googles appar när Samsung ska ha sitt eget alternativ till alla tjänster.
Det finns säkert ett värde för många att ha en telefon med ett gränssnitt man är van vid, och många är vana vid Samsung. Galaxy A12 har Android 10 med One UI 2,5, inte den senaste systemversionen men skillnaderna är inte så stora. Det är ett genomtänkt användargränssnitt där man försöker placera de flesta knappar man behöver trycka på i skärmens nederdel där man når dem enklare med en hand.
Samsungs användargränssnitt är tyngre för mobilen än de flesta andra tillverkares. Det är inte ett problem på deras supersnabba toppmodeller, men här märks det. I kombination med testets långsammaste processorer gör det att telefonen ibland behöver sekunder på sig att öppna en app eller byta från liggande till stående läge. Som helhet håller sig prestandan i telefonen på rätt sida om okej, men inte med några marginaler, och Samsung borde ha kostat på sig ett snabbare chipset i mobilen för att ge en okej användarupplevelse.
Vad som däremot överraskar positivt är kamerorna. Om vi bortser från den värdelösa makrokameran och djupsensorn som bara i bästa fall har effekt i bakgrunden levererar både huvudkameran och makrokameran bilder som skulle kunna misstas för att komma från en mer än dubbelt så dyr mobil. Färgåtergivningen är testets bästa, och vid fotografering i halvdunkel eller mörker sopar Galaxy A12 banan med övriga mobiler i testet. Huvudkameran har en 48-megapixelsensor, och du kan välja att fota med dess fulla upplösning i stället för att få bilderna reducerade till 12 megapixel. Bilderna blir mer ljuskänsliga men samtidigt skarpare, och du kan använda dem för att beskära och på så sätt zooma digitalt.
Skärmar brukar vara en av Samsungs styrkor, men här har man snålat. Upplösningen är inte full HD, ljusstyrkan är medelmåttig, och vi får kraftigare skiftningar när vi vinklar mobilen än på andra skärmar i testet.
Fingeravtrycksläsaren är lättåtkomligt placerad i av/på-knappaen och är snabb på att släppa in mig.
Den uppmätta skärmtiden hamnar på strax under 10 timmar på en laddning. Det är godkänt men inte särskilt bra i det här sällskapet, och telefonen laddar inte särskilt snabbt.
Summan är en ojämn mobil, med ett par verkliga styrkor, men också svagheter som hindrar den från att glänsa i detta jämförande test.
Plus: Kamerorna
Minus: Långsam
Skärm och konstruktion
Det är fem snarlika mobiler till konstruktionen, men Motorola har liten bonus för att man gett sin mobil visst skydd mot väta. När det gäller skärmar är Xiaomi ensam om högre upplösning, men det kompenseras av sämre upplösning, och Oneplus och Motorolas högre uppdateringsfrekvens smäller lite högre.
Vinnare: Motorola Moto G30
Prestanda och användarupplevelse
Motorola och Poco är snabbast på pappret, men Motorola och Oneplus känns snabbast i praktiken. Motorola och Poco har mest lagring. Den gemensamma nämnaren i alla tre fallen är Motorola.
Vinnare: Motorola Moto G30
System och program
Nokia 3.4 får pluspoäng för två garanterade systemuppdateringar, Samsung för sitt genomtänkta gränssnitt och sitt tjänsteutbud, Motorola för sin enkla men inbjudande systemversion som dessutom är ensam om att ha senaste Androidversionen. Alla har sina fördelar.
Vinnare: Motorola Moto G3, Nokia 3.4, Samsung Galaxy A12
Kameror
Samsungs och Motorolas kameror sticker ut som märkbart bättre än resten, och särskilt Samsungs imponerar med sin utmärkta färgåtergivning. Oneplus och Nokias kameror kommer inte i närheten och Poco hamnar någonstans mittemellan.
Vinnare: Samsung Galaxy A12
Batteri & laddning
Tre av testets telefoner uppnår runt tolv timmars skärmtid, och två av dem laddar dessutom riktigt snabbt igen med den medföljande laddaren.
Vinnare: Motorola Moto G30, Oneplus Nord N100
Vinnare
Motorola Moto G30
Motorola Moto G30 är den nyaste av mobilerna i testet, om än med bara några månader, men den känns också som den ligger steget före. Den senaste Androidversionen, en kamera som kunde platsat i en betydligt dyrare mobil, snabb skärm och utmärkt batteritid är fördelar, nackdelarna är få. Helt enkelt en utmärkt prisvärd mobil för 2000 kronor.
