Test: HTC One M8s

Vi kan klara det på en gång. Det största problemet med HTC One M8s är att den är dyrare än vad fjolårets toppmodell går för numera. Även om det finns många förbättringar att tala om är det fortfarande väldigt mycket av fjolårets modell som släppts med ny prislapp och att då veta vem som ska vilja ha luren kontra årets toppmodell (eftersom operatörssubventioner inte gör att vi bryr oss om pris speciellt ofta i det här landet) är något vi inte kan sätta fingret på.

Utöver att vi inte vet varför luren existerar riktigt är den riktigt trevlig, särskilt i jämförelse med fjolårsmodellen. Även om det känns lite som att HTC släppt samma lur tre år i rad när det kommer till deras toppmodeller kan vi samtidigt förstå varför, eftersom byggkvaliteten är bland de absolutbästa i branschen och det känns som en riktigt lyxig telefon till följd av metallskalet. Då vi gillade M8 och det här till mått och vikt är en identisk telefon finns det inte direkt något att klaga på när det kommer till känslan, även om vi givetvis sett designen tidigare.

På baksidan sitter något som borde ha funnits där från början, en kamera med vanliga megapixel. Istället för HTC:s muppiga ultrapixlar som, utöver att ge fysiskt väldigt små bilder, inte riktigt övertygade så mycket som HTC själva hoppades har de nu petat in en mer normal kamera på 13 megapixel. Den sekundära avståndskameran finns fortfarande kvar dock och du kan växla mellan att använda båda kamerorna samtidigt eller bara 13 megapixlaren. Det finns en hel del fotolägen som utnyttjar den andra kameran, däremot inga som är direkt livsnödvändiga. Samtidigt är skillnaden mot andra tillverkares mjukvarulösningar för samma sak väldigt nära i resultat, så hur användbart det egentligen är kan ifrågasättas. Bildkvaliteten är dock bra för den vanliga kameran. Inte någon toppklass, men överlag bra i alla fall. Även om megapixeltalet inte säger speciellt mycket om bildkvaliteten innebär det åtminstone att vi får större friheter med redigering och utskrifter när bilden väl är tagen.

Utöver att vi hittar en senare version av HTC:s eget Sense-gränssnitt och Android 5.0 på insidan är den stora nyheten att de stoppat in ett Snapdragon 615-chip istället för den Snapdragon 801 som satt där tidigare. Ett lägre modellnummer låter kanske lite snålt, men då det chippet är nyare visar det sig ha en hel del att bjuda på. Vi upplever inte luren som långsam direkt och den placerar sig betydligt högre än vad fjolårets M8 gjorde i prestandatest när den kom. Bitvis kan det tillskrivas att Android 5.0 är lättare att driva, men Snapdragon 615 sköter sig riktigt bra för att hålla luren snabb och rapp.

Samtidigt är prislappen i överkant för något som på många sätt är en återvunnen lur från förra året, vilket är det största problemet med M8s som annars är väldigt trevlig.