https://www.mobil.se/tester/supertest-h-rlurar
516775
Tester
Musiklurar som syns

Supertest: Hörlurar

Vi har testat åtta musikheadset som siktar högt – både när det gäller design och ljudkvalitet.

1

För inte så länge sedan innebar kombinationen mobil och kvalitetshörlurar att du var tvungen att trassla med adaptersladdar eller välja bort headsetfunktionerna. Idag har varje audiomärke med självaktning en handfull mobilheadset i sin portfölj – och trendsättare från mode- och musikvärlden följer efter. Mobilheadset är inte bara diskreta inear-lurar för ett par hundralappar. Vi har provlyssnat lurar som tar plats, syns och har priser från 1 000 kr och uppåt.

Material och kvalitetskänsla

Det är egentligen bara två headset i startfältet som påminner om varandra i konstruktionen – Nokia Purity HD och Beats by Dr. Dre Solo HD. Förklaringen ligger i att båda tillverkas av Monster – ett märke som kanske är mest kända för sina kablar för ljud och bild. Både Beats och Nokia består på ytan till största delen av blank plast, men på insidan av bygeln sitter rejäla metallskenor och lurarnas leder och gångjärn känns mycket robusta. Molami står för den mest extrema designen. Äkta material kombinerat med små välgjorda detaljer i allt från förpackningen till kablarna och fjärrkontrollen bidrar till ett bra helhetsintryck, men om man får tro manualen kräver Molami Bight också

att man lägger ned tid på rengöring och vård för att headsetet ska hålla sig snyggt. 

Klipsch Mode M40 har en förtroendeingivande vikt och de mekaniska delarna känns hållbara, men allt är inbakat i ett tjockt lager halvgenomskinlig rödbrun plast. Harman Kardon Classic är raka motsatsen till Klipsch. Metalldelarna är exponerade och mängden kåpor och vaddering är avskalad till ett minimum. Båda har sina för- och nackdelar. Klipsch design känns onödigt plastig, men de tunna kablarna som löper under bygeln på Harman Kardon ser ut som en svag punkt i konstruktionen. Även Marshall använder tunna kablar – speciellt i förhållande till retrokänslan i headsetets övriga delar. I övrigt är Marshall Major en välbyggd lur med hög finish – inte minst kontakterna, bygeln och vinylsidorna med den upphöjda loggan.

Med en tjockare sladd och äkta material i skinndetaljerna vore lurarna värda full poäng. Nu blir det istället Philips och AKG som tar hem varsin femma. Philips kombinerar sportig design med en konstruktion som känns riktigt tålig. Jag hade gärna sett lite snyggare hantverk när det gäller vadderingen på bygeln, men i övrigt är lurarna bra – från de tygklädda sladdarna till metalldelarna på lurarna. AKG har istället satsat på diskret och funktionell form som andas studio och proffsljud. Gångjärnen är riktigt kraftiga konstruktioner och alla övergångar mellan mjuka och hårda material är tillverkade med perfekt passform och snygg sömnad.

Vinnare: AKG K 495NC & Philips O’Neill

Funktioner

Klipsch och akg är testets mest finessrika lurar genom att de erbjuder aktiv brusreducering. AKG har ett inbyggt laddningsbart batteri, men båda märkena anger ungefär samma batteritid på drygt 40 timmar och då tycker jag det är smartare att som Klipsch använda ett billigt standardbatteri som går snabbt och enkelt att byta. När det gäller fjärrkontroller och headsetfunktioner är det två lurar som utmärker sig. Philips har en volymkontroll som inte styr mobilen, utan lägger på en dämpning i sladden. Det gör att du måste spela ganska högt, men sedan kan du justera ned volymen oavsett vilket mobilmärke du använder.

Nokia Purity hd har en fjärrkontroll som fungerar med både Windows och Androidmobiler. Med undantag för Molami och Marshall kan du enkelt byta hela kabeln på headseten. Beats, Harman Kardon och Klipsch levereras med "Made for Iphone"-fjärren med tre knappar. På andra mobiler fungerar bara svarsknappen – alltså samma funktion som du får med de enklare fjärrkontrollerna som ingår med övriga headset med undantag för Nokia.

Vinnare: Klipsch Mode M40

Ljud

Vilken lur som låter bäst handlar nästan lika mycket om personliga preferenser som valet av musik. I vissa delar kan man dock beskriva ljudkvaliteten någorlunda objektivt och jag har försökt mig på att testa med olika låtar som kan provocera fram lurarnas svaga sidor. Med undantag för Molami Bight levererar samtliga lurar rejält med bas. Som headset att prata i är däremot Bight helt överlägset – mellanregistret är utmärkt och en hyfsad mikrofon kombinerat med snäckornas öppna konstruktion passar bra för samtal. Beats Solo HD  låter mest intressant när det gäller basen och levererar mycket tryck utan att det mullrar eller bli grötigt. Här klarar sig Marshall sämre – basen är inte lika detaljerad som hos Beats och lurarna är lite otydliga även i de högre frekvenserna.

Flera headset behöver hjälp från equalizern för att prestera bra i mellanregistret. Nokia Purity HD, AKG (med brusreduceringen aktiv) liksom Klipsch har alldeles för mycket bas och diskant i förhållande till mellanregistret när mobilen är inställd på neutral kurva. Harman Kardon, Beats och Philips är mer linjära och har ett neutralt och bra ljud även utan equalizer. De kan dock inte matcha detaljerna i ljudet som Klipsch och AKG  levererar när man väl fått ordning på frekvensgången. I kampen mellan Klipsch och AKG blir det brusreduceringen som får avgöra. Båda märkena klarar att sänka bruset utan att musiken förvanskas eller att det alstras andra ljudartefakter, men Klipsch går mycket längre och lyckas nästan helt tysta omgivningen. Med AKG får bruset mest en mildare karaktär.

Vinnare: Klipsch Mode M40

Komfort

Vilka lurar som är skönast att bära beror på många faktorer – sitter du still eller rör på dig när du lyssnar, har du stort eller litet huvud, och så vidare. Att tillverka en lur som passar bäst för alla alltid är en svårlöst ekvation, men Harman Kardon har kommit en bit på vägen. Lurarna levereras med byglar i två olika storlekar som gör att de flesta kan hitta en lagom hård passform. Harman Kardons lurar har dock en slät insida och passar därför bäst för lyssning i favoritfåtöljen – de halkar runt om man rör sig för mycket. Om du vill ha lurar som sitter tajt på huvudet är Marshall ett bra val följt av Beats, Nokia och Klipsch. AKG har en lite generösare passform. Molami Bight skiljer sig från övriga headset i testet genom att sakna bygel. För att de ska fungera i olika öron går snäckornas storlek enkelt att justera. Molami Bight sitter riktigt bekvämt, men öronen känner ibland vikten av den tunga fjärrkontrollen. Philips hörlurar har en extremt elastisk bygel som går att spänna ut mycket utan att den klämmer för hårt. Philips har också satsat på material som andas – både i kuddarna mot öronen och i tyget som klär bygeln – och får lurarna att kännas svala.

Vinnare: Philips O’Neill

Tillbehör

För att få ut det mesta av lurarna behövs sladdarna som passar med dina prylar och ett bra fodral för transporten. Marshall Major har en snygg förpackning och en bra adapter för prylar med stor hörlurskontakt, men jag saknar en ordentlig väska. Detsamma gäller Philips. Övriga headset har fodral i någon form och adapter för prylar med trepolig kontakt. Några märken har satsat lite extra. Klipsch och AKG  levereras med adaptern med två stift som krävs om du vill kunna lyssna på ljudkanalerna ombord på ett flygplan. Nokia och Beats skickar med putsdukar så att du kan hålla de blanka plastytorna snygga. Klipsch Mode m40 tar hem kategorins fempoängare. Väskan är mycket välgjord och innehåller batteri, dubbla tygklädda kablar, olika adaptrar samt en lite enklare tygpåse som passar när du vill resa lätt.

Vinnare: Klipsch Mode M40

2

AKG K 495NC

Första intrycket av lurarna från AKG är att det handlar om en produkt med extra allt. Kvalitetskänslan går bara att beskriva som toppklass, men designen är väldigt anonym. Utan att se loggan hade det varit svårt att gissa vilket märke lurarna kommer från. K 495NC är utrustade med aktiv brusreducering och har väldigt olika karaktär beroende på om funktionen är på eller inte. Utan brusreducering är AKG-lurarna ganska tunga att driva, men ger ett rent och linjärt ljud. Hela registret går fram med massor av detaljer, men det är svårt att få riktigt tryck i basen även om man lägger på lite extra i mobilens equalizer. Slår man på brusreduceringen, som drivs med ett inbyggt laddningsbart batteri, så blir det som att ta på sig ett annat headset.

Basen och diskanten blir starkare på bekostnad av mellanregistret, men det går att kompensera i mobilen med bra resultat. Brusreduceringen håller inte toppklass – det blir långt ifrån tyst, men bullret låter lite annorlunda och stör inte lika mycket när funktionen är i drift. Den största vinsten med att slå på brusreduceringen är det extra trycket i basen. Fodralet och tillbehören ligger inte långt efter själva lurarna när det gäller kvalitetskänslan. Sladdarna är tygklädda och har kontakter i metall. Det ingår också en adapter för ljudkontakten ombord på flygplan.

Plus: Laddningsbart batteri för brusreduceringen. Hög bygg- och ljudkvalitet.

Minus: Dyra. Trög strömbrytare för brusreduceringen.

Beats By Dr. Dre Solo HD

Vid sidan av Zound Industries, som ligger bakom Molami och Marshall, är Beats nykomlingen bland headsetmärkena. Beats grundades 2006 av musikproducenterna Jimmy Lovine och André Young – den senare kanske mer känd under sitt artistnamn Dr. Dre. Beats lurar har ett skal i blank plast. Den röda färgen är verkligen synlig, men utsidan verkar ganska känslig för fingeravtryck och repor. Trots det känns det som ett tåligt headset. Ytorna där headsetets delar löper i varandra är tillverkade helt i metall med rejäla skruvar och leder som känns byggda för att hålla. Beats-märket finns inte bara på headset utan pryder också flera HTC-mobiler. Beats i mobilen innebär att equalizern har färdiga inställningar anpassade för de olika Beats-lurarna. Det gör att du kan få perfekt frekvensgång direkt utan eget experimenterande.

Lurarna har bra passform och sitter lagom hårt. Headsetet levereras med två olika sladdar märkta med "Monster" – loggan för Beats-lurarnas tillverkare. Sladdarna har yttre isolering i rött och den ena sladden har en fjärrkontroll med mikrofon. Volymknapparna fungerar på Ios, men inte på Android. Ljudet är linjärt, men har samtidigt en väldigt snabb och lättdriven bas som klarar att leverera en ordentlig salva utan att ljudet som kommer direkt efter blir dämpat.

Plus: Enkla att vika ihop. Neutralt ljud med snabb bas.

Minus: Blankt plastskal där varje repa och fingeravtryck syns.

Harman Kardon Classic

Märket är kanske mest känt idag för de genomskinliga datorhögtalarna "Sound Stick" och som en logga som syns på inbyggda högtalare i datorer och bilar. På 70- och 80-talet var Harman Kardon synonymt med USA-tillverkade hifi-komponenter av hög kvalitet och headsetet med namnet Classic har en design som känns hämtad från denna tid. Att bygga ett headset som fungerar på huvuden av olika storlek är inte så enkelt och Harman Kardon har valt en unik lösning. Istället för att kompromissa eller bygga in justeringsmöjligheter med stort omfång levereras lurarna med två olika byglar. Det är ganska enkelt att lossa lurarna och byta bygeln och därmed slippa lurar som klämmer eller är för stora. Det mesta på hörlurarna som ser ut att vara tillverkat i metall är också det. Kvalitetskänslan är hög – inte minst på leder och gångjärn – men sladdarna drar ned betyget. Sladden som går mellan höger och vänster lur ligger exponerad och ser verkligen tunn och ömtålig ut intill den skarpa metallkanten på bygeln

Sladden mellan mobilen och hörlurarna är lite bättre och har en riktigt snygg fjärrkontroll med tre knappar. Svarsknappen är kompatibel med Android medan övriga funktioner kräver Ios. Ljudkvaliteten är hög, men samtidigt spelar lurarna väldigt linjärt med en liten tendens till dämpning av basen. De flesta konkurrenter lägger mer tryck i bas och diskant, så Harman Kardon kräver en justering av equalizern för att ge samma ljud. I grunden är det naturligtvis bra att lurarna återger ljudet så naturtroget, men det är viktigt att

behärska mobilens inställningar för att få ut det mesta ur Harman Kardon Classic. 

Plus: Spännande retrodesign. Bekväma.

Minus: Tunna leder och sladdar. Klen bas och diskant med standardinställningar.

3

Klipsch Mode M40

I de flesta högtalare som ska kunna återge hela det hörbara frekvensomfånget använder man minst två olika element – en bas och en diskant. Det innebär färre kompromisser än med en enda del som ska klara allt. I hörlurar är det fortfarande ovanligt med flera element, men Klipsch Mode M40 är ett undantag. Här tjänstgör ett 40-millimeterselement som bas medan diskanten levereras av en mindre högtalare på 15 mm. Precis som i vanliga högtalare används ett delningsfilter för att separera bas och diskant och Klipsch har satsat på en helt analog konstruktion som klarar sig utan strömförsörjning. Resultatet är lurar som levererar extremt mycket bas utan att det drar ned detaljnivån i diskanten. Nackdelen är att mellanregistret hamnar lite mellan stolarna, så om du inte gillar ljud med hängmattekaraktär – alltså förstärkt bas och diskant – måste du justera equalizern i mobilen. När justeringen är gjord låter M40 mycket bra, men sitter du i en bullrig miljö och vill höja upplevelsen ytterligare ett snäpp finns dessutom en utmärkt aktiv brusreducering.

Funktionen drivs med ett vanligt AAA-batteri som ska klara cirka 45 timmars drift. Brusreduceringen klarar att helt eliminera monotona ljud som fläktar och bullret i ett flygplan, men den är effektiv även mot lite mer varierande ljud som i ett kontorslandskap eller ombord på en buss. Brusreduceringen slås enkelt på med en liten knapp på ena luren, men lysdioden som indikerar läget är väldigt svag så det är lätt att glömma lurarna påslagna. Om man gillar lurarnas utseende är naturligtvis en smaksak, men jag tycker designen påminner lite för mycket om 90-talets Imac med stora mängder halvgenomskinlig matt plast. Jag hade hellre sett "riktig" retro med läder, bakelit eller vinyl alternativt en form som känns mer 2012. Väskan och tillbehören i form av svarta tygmantlade kablar och en adapter för flygplanssäten får däremot toppbetyg. Hörlurarna sitter bra, men jag saknar någon form av justeringsmöjlighet för en lösare passform. Fjärrkontrollen bär "Made for Iphone"-emblemet och klarar med andra ord att justera volymen på Ios, men inte på Android.

Plus: Suverän brusreducering. Tvåvägshögtalare.

Minus: Tunga och plastiga.

Marshall Major

Hela väggar av högtalare med Marshall-loggan är en nästintill obligatorisk kuliss på världens rockscener, men rörbestyckade gitarrförstärkare har inte så mycket gemensamt med mobiler och därför har Marshall licensierat sitt namn till hörlurstillverkaren Zound Industries. Marshall Major är testets billigaste headset, men det känns ändå välbyggt med stadig ståltråd i de tunna metalldelarna. Lurarna går att vika så att de tar liten plats och du kan enkelt justera avståndet mellan bygeln och lurarna. Marshall trycker hårdast mot öronen av headseten i testet, så en stunds provlyssning före köp rekommenderas. Vi testade en vit version av headsetet, men vill man ha maximal hårdrockskänsla är det naturligtvis den svarta versionen med vit logga som gäller. Fjärrkontrollen har bara en knapp och fungerar fint med både Android och Iphone, men headsetet finns även med tillägget "FX" i namnet och då får du en Iphoneanpassad fjärr med tre knappar och fler funktioner. Kontakten med böjskydd i metall känns helt rätt, men den tunna spiralsladden ger ett billigt intryck. Ljudet från Marshall Major har en stark och bra bas, men röster och diskant går inte igenom lika klart som i andra lurar.

Plus: Effektiv ljudisolering. Enkla att vika.

Minus: Sitter hårt. Tunn sladd.

Molami Bight

Zound Industries ligger bakom även dessa lurar, men till skillnad från Marshall handlar det inte om att slå mynt av ett gammalt märke utan Molami är resultatet av industridesignern Maria von Eulers examensarbete från Konstfack i Stockholm. Bight är öronsnäckor modell större – lurarna varken täcker öronen eller pluggar igen dem helt, så omgivningen hörs klart och tydligt när du pausar musiken. Snäckorna går att anpassa efter öronen genom att en del går att ta loss och byta mot plastbitar i olika storlek. Snäckorna har låg vikt och sitter riktigt bra, men fjärrkontrollen är tung och hade verkligen blivit bättre med någon form av klämma så att den kan fästas på kläderna istället för att rycka i öronen när man rör sig. Mellanregistret och diskanten är extremt detaljrika – lurarna har bara en liten antydan till hängmattekaraktär. Däremot tappar basen ordentligt med kraft redan vid omkring 200 Hz, så om du är van vid in-earlurar kommer Molami Bight att ge en upplevelse med fokus på andra delar av musiken.

Molamis produkter är minst lika mycket design som teknik och kompromisserna är få när det gäller form och förpackning. Knutarna som dekorerar utsidan av lurarna är äkta läder och såväl kontaktytorna som höljet på fjärrkontrollen har guldplätering. Inuti kartongen är lurarna inslagna i silkespapper och istället för en trist, plastad ståltråd är lursladden hoprullad och säkrad med ett tygband. Manualen innehåller utförliga instruktioner för hur läderdetaljerna ska tvättas i barnschampo och putsas med skokräm, men även om headsetet kräver en del vård är det ändå spännande med naturmaterial som kontrast till all plast.

Plus: Bekväma. Stort ljud i litet format.

Minus: Saknar den djupaste basen.

4

Nokia Purity HD

Nokia skiljer sig från mängden genom att leverera ett par lurar som inte bär "Made for Iphone"-loggan. Purity HD är naturligtvis skapade främst för Nokias Windowsmobiler, men fjärrkontrollen visar sig fungera utmärkt även med Androidmobiler. Vi kunde såväl justera volymen och byta låt som besvara samtal med en Samsung Galaxy S3. Hörlurarna är tillverkade i samarbete med Monster – samma märke som gör Beats-lurarna. Nokias headset finns i flera färger, men väljer man svart har de en ganska diskret framtoning. Däremot ser man släktskapet med Beats på metalldetaljerna i bygeln och på de blanka plastytorna.

Sladdarna är av den platta, trasselfria sorten, men känns lite billigare än de tygarmerade kablar som flera andra märken använder. Två sladdar ingår – den ena har headsetfunktioner och den Androidkompatibla fjärrkontrollen medan den andra är en ren stereokabel. Nokia skickar inte med någon kabel som passar med märkets gamla Symbiantelefoner, så vill man använda hörlurarna med sådana mobiler får man klara sig utan headsetfunktioner eller plocka fram lödkolven. Ljudkvaliteten är bra, men har lite överdriven bas och diskant jämfört med exempelvis Beats eller Philips. Det är inte alldeles enkelt att hitta en inställning som ger bra mellanregister, så föredrar du helt neutralt ljud är det bättre att satsa på andra modeller.

Plus: Volymkontroll som fungerar med Android och Windows Phone.

Minus: Plastiga.

Philips O’Neill "The Construct"

Två klassiska märken i samarbete. Philips började med glödlampor redan 1891 medan de första våtdräkterna från O’Neill såldes dryga 60 år senare. Hörlurarna har ett sportigt utseende med tyg, lättmetall och ytor med tålig gummikänsla. Många detaljer är välgjorda och bidrar till en hög kvalitetskänsla – till exempel den kraftiga kabeln som löper mellan lurarna och metalldelarna med ingraverad logga. Kablarna är tygklädda och slutar med en snygg kontakt i eloxerad metall, men tyvärr har Philips valt en ganska plastig fjärr. De fl esta tillverkare har satsat på fjärrkontroller som kan styra mobilens volym inställning, men Philips har byggt in ett gammalt hederligt variabelt motstånd i sladden. Du måste spela ganska högt på mobilen, men samtidigt fungerar volymen med alla märken.

Lurarna har ett neutralt och bra ljud. Diskanten kan inte riktigt matcha detaljerna i de bästa lurarna i testet, men basen är utmärkt och Philips klarar alla låtarna på testlistan utan att göra bort sig. Det bästa med "The Construct" är dock komforten. Bygeln är tillverkad i ett material som kallas TR-90. Det är en minnesplast som ska vara extra tålig, kunna hitta tillbaka till rätt form och klämma lagom hårt – både på stora och små huvuden. Lurarna känns dessutom förvånansvärt svala mot öronen och bygeln är klädd med luftigt tyg istället för konstläder. Lurarna levereras med en extra sladd för enheter utan headsetfunktioner – ingen väska eller andra adaptrar ingår. 

Plus: Volymknapp som fungerar med alla mobiler.

Minus: Snålt med inkluderade tillbehör.

Vinnare: Klipsch Mode M40

Ett headset som låter bättre än det ser ut. Mycket bättre. Klipsch Mode M40 är ett par stora, tunga och inte minst plastiga hörlurar, men ljudet imponerar. Brusreduceringen är effektiv utan att musiken låter sämre, men det kan löna sig att justera equalizern så att basen inte tar över. Med lurarna följer en riktigt påkostad väska, två olika ljudsladdar och en adapter för ljuduttaget i fl ygplan. Det enda jag saknar är en fjärrkontroll som klarar att justera volymen på Android- eller Windowsmobiler.

Mobiltillverkarna försökte under många år stänga ute tillbehör från andra märken – eller åtminstone tvinga oss att köpa dyra adaptrar – genom att envist vägra att införa en vanlig hörlurskontakt. De första mobilerna som fick 3,5-millimeters TRS-kontakt – standarden för bärbart ljud sedan 70-talet – var modeller med fokus på musik. Nokia hade till exempel standardkontakt på N91 från 2005 medan andra serier från märket fortsatte med specialkontakt ytterligare ett par år. Med Iphone och Android blev 3,5-millimeterskontaktern standard på riktigt. Även tillverkare med andra system följde efter och fasade ut specialkontakterna från 2007 och framåt. Det gjorde det möjligt att använda vanliga hörlurar i nästan alla mobiler.

Idag är det headsetfunktionerna som vållar problem. Den vanliga hörlurskontakten har tre ledare – vänster kanal, höger kanal och jord. För att ge utrymme för mikrofon och styrsignaler lägger man till en ytterligare ledare – det syns på kontakten som har en extra "ring" mellan spetsen och hylsan. Tillverkarna har inte lyckats

enas om en standard och faktorer skiljer märkena åt:

Olika placering av jordledaren

De första mobilerna med fyrpolig 3,5-millimeterskontakt behöll jorden i hylsan – närmast sladden – på kontakten. Apple och HTC valde att istället lägga jordledaren ett steg närmare spetsen. Det gjorde att headset för Android och Iphone inte fungerade med musikmobilerna från Nokia, Samsung och Sony Ericsson och vice versa.

När Android och Iphone började vinna mark övergavs den gamla kopplingen, så mobilerna i dagens utbud har jorden på samma plats.

Olika styrsignaler

Med aktuella prylar fungerar det fint att lyssna på musik och samtala i exempelvis ett Iphoneheadset på en Sonymobil. Du kan också pausa musiken, byta låt och besvara samtal med headsetets knapp. Vill du däremot justera volymen är det inte lika enkelt. Svarsknappen fungerar på samma sätt på alla märken – den kortsluter mikrofonledaren med jord. När det gäller andra funktioner använder de flesta Androidmobiler knappar kopplade i serie med olika motstånd medan Apples fjärrkontroll har digitala signaler som genereras av ett särskilt chip i headsetsladden.

För att få lurarna att bekänna färg satte vi samman en spellista bestående av fyra låtar med helt olika karaktär. Låtarna köptes in med den högsta tillgängliga kvaliteten på filerna – 320 kbit/s mp3. Testmobiler var Iphone 4S och Samsung Galaxy S3.

Moby – "Disco Lies"

En relativt kommersiell klubblåt från 2008. Mobilen laddades med "Freemasons"-remixen som har lite högre tempo och låter mer house än originalversionen. Låten kräver bra bas och innehåller dessutom partier med väldigt många lager som gör att röstsamplingarna kan låta grötiga i lurar med svagt mellanregister.

U2 – "Vertigo"

Högt tempo och en låt som växlar mellan slamrande gitarrer och mer avskalade partier där basen är det mest framträdande instrumentet. Med bra lurar hörs det en tydlig skillnad mellan ett rockband som använder bas med strängar och elektroniska produktioner där basen närmar sig ren sinusvåg.

Zero 7 – "Pop Art Blue"

Ett albumspår från 2009 års "Yeah Ghost". Elektronisk downtempo med en ljudbild som kräver att lurarna kan leverera detaljerad diskant och djup bas på en och samma gång.

First Aid Kit – "Blue"

Finstämd topplistemusik med stor andel akustiska instrument som kontrast till övriga låtar på listan. En produktion som denna, där rösterna tar mycket plats, är en tuff utmaning för hörlurar med hängmattekaraktär.