Vik ihop mig!

Vikbara telefoner är som en fällknivar. Hopfällda är de mycket fickvänliga med sina mjuka, lite rundade former, men inte särskilt användbara. De vikbara lurarna försöker komma runt det med olika knappar och skärmar som ska göra innehållet i telefonen tillgängligt även när den är stängd. Men det blir ofta som den lilla röda kniven som ramlade runt i min byxficka när jag var barn. När den var hopfälld kunde jag komma åt en tandpetare och en pincett, inte särskilt häftigt när man skulle ut och härja i skogen.

En annan tydlig likhet är förstås att man aldrig ska stoppa ned vare sig fällkniv eller vikmobil i fickan utan att fälla ihop den. Resultat blir garanterat sönderskurna ben eller en avbruten telefon. Det leder till en väldig massa fällande fram och tillbaks när du har en vikbar telefon, och det första orosmomentet är förstås om den kommer att hålla ihop. Vi börjar där.

Form och kvalitet

Tanken med en hopfällbar telefon är att den ska ta mindre plats och att den ska vara skyddad när den ligger i väskan eller fickan. Just skyddade är väl alla telefonerna i testet när de är hopfällda men alla blir inte så små. Motorola V8 är klart tunnast men ytan blir istället ganska stor. När du fäller ut telefonen blir förstås ytan dubbel och då är den riktigt stor. Jag tycker att den känns lite klumpig i utfällt läge eftersom den blir så stor. Materialen är metall, plast och glas och den ger ett lyxigt intryck. Knappsatsen består av ett helt stycke i metall med vita, bakgrundsbelysta siffror som sticker upp en aning så att man känner dem. Det ser rejält ut men det knakar lite i knappsatsen när jag trycker omkring på den.

Samsungs båda lurar känns lite plastiga vid första anblicken. M300 är en enkel telefon, men det lilla formatet kan säkert tilltala dem som vill ha en telefon som inte tar plats. På utsidan finns bara en volymknapp och en liten skärm. Trots att materialet inte känns gediget så känns telefonen ganska hållbar, kanske just för att det inte finns så många extra finesser på den som kan gå sönder.

M300 från Samsung är testets minsting, och det har biverkningar på funktionen.

Z240 dras också med en viss plastighet och det börjar redan med de utbytbara skalen som följer med i paketet. Men efter att ha använt den gillar jag den allt mer. Knappsatsen är platt och siffrorna är ganska stora och ligger på samma yta avgränsade av små upphöjningar. Samsung har valt att göra locket med skärmen lite kortare än botten med tangenterna. Nedanför siffrorna finns därför en kant som sticker upp i jämnhöjd med skärmen när den är ihopfälld. Jag förstår inte riktigt vad som är tanken med detta, men kanske bidrar kanten till att ge Z240 det skönaste hopfällningsljudet. Om man smäller ihop luren med lite fart får man ett dovt "klopp" som svar. De andra telefonerna ger ett mer kantigt "klack" när de fälls ihop, kanske bara en obetydlig detalj men det ger Z240 lite lyxigare känsla.

Telefonerna från Sony Ericsson är lika varandra till storleken och formen. De känns lite mer påkostade, speciellt Z770 som ser elegant ut med mattad svart och silvergrå plast på utsidan. En liten skärm som ser ut som en spegel på utsidan och en volymknapp är de enda yttre funktionerna, det är en avskalad telefon. Inuti finns en 2,2 tums skärm och en knappsats som ligger i en och samma yta. Också inuti är den elegant i svart och silver.

W380 tillhör Walkmanserien och är inriktad på musik. Det visar sig på utsidan genom att den har tre musikknappar i anslutning till den lilla skärmen. De är markerade i något som liknar punktskrift och det går att känna vilken som är vilken även med telefonen i fickan. I övrigt har den volymkontroll och ett knapplås för musikknapparna på utsidan, som är gjord i lila plast. Utfälld visar sig en 2 tums skärm och knappar som ligger separerade från varandra men så pass nedfällda att de nästa blir ett med ytan. Men de fungerar bra och risken att hamna på fel knapp är liten även om man har en stor tumme.

De två Nokiatelefonerna skiljer sig från varandra en hel del. 6290 är en smartphone och med många finesser instoppade har den blivit ganska tjock, över två centimeter i hopfällt skick. På sidorna finns volymknappar, uttag för USB, laddare, hörlurar och två små högtalare. Inuti sitter en 2,2 tums skärm och tydliga knappar placerade en och en. Allt är lagom stort och fungerar bra. Den känns välbyggd utan att vara varken spännande eller överraskande i funktioner eller design. Formatet är bra, det enda som talar mot den är att som sagt är ganska tjock och inte glider ner så smidigt i byxfickan.

Måtten är inte exceptionella, men den slimmade känslan gör att Nokia 6555 ändå tycks slinka lite lättare ner i fickan.

Det gör däremot Nokia 6555. Den är strömlinjeformad med lite 80-talsstuk på designen. Den är inte så mycket tunnare än 6290 men formen på telefonen är mer slimmad och det gör att den känns lättare att ta med sig i fickan. Stora knappar inuti utan några konstigheter ger ett rent och enkelt intryck.

Vinnare: Sony Ericsson Z770

Användarvänlighet

Alla telefonerna i testet har någon sorts skärm på utsidan men de skiljer sig mycket. Motorola V8 sticker ut med en yttre skärm på 2 tum, klart störst i testet, men tyvärr kan man inte använda den till särskilt mycket. När telefonen är stängd kan du styra musikspelaren med tre touchknappar som dyker upp på skärmen. Den reagerar bra och bekräftar tryckningarna med ett lätt darrande. Man kan även välja profil med knapparna på sidan och ta ett självporträtt med kameran när den är stängd. Det fungerar också bra att läsa sms på den utvändiga skärmen. På insidan är allt rejält tilltaget, det är gott om plats på denna stora telefon och du behöver en ganska lång tumme för att nå över hela ytan på knappsatsen. Men de stora knapparna minimerar förstås risken för feltryckningar. Menyerna bjuder inte direkt på några överraskningar, de känns lite gamla men är tydliga och lätta att hitta rätt i.

Samsung M300 är väl Motorolas totala motsats. Den är väldigt liten, både hopfälld och utvecklad. Trots det lilla formatet fungerar knappsatsen bra, jag prickar rätt utan problem på siffror och lurknapp, det enda som känns lite förkrympt är menyhjulet med en knapp i mitten. Även om mittenknappen är lite upphöjd så råkar jag ut för flera feltryckningar när jag ska hoppa runt i menyerna. Det finns inga funktioner på utsidan, ringer det är det bara att fälla upp luckan. Det enda du kan göra är att sänka volymen när telefonen är hopfälld. Skärmen är liten och inte särskilt skarp och är väl det som sänker betyget mest på telefonen.

Samsung Z240 ger också bara möjlighet att justera volymen när den är stängd. Kommer det ett samtal kan man alltså inte trycka bort det utan att öppna telefonen. Men den är ganska slimmad och ligger bra i handen och är trevlig att använda. Det som överraskar mig är att menyerna består av svart-vita ikoner. Det spelar inte så stor roll men det ger ett trist intryck. Annars är menyerna tydliga, det är lätt att hitta rätt i dem och jag behöver sällan leta särskilt länge för att hitta de inställningar eller funktioner som jag söker.

På Sony Ericsson Z770 är knapparna avgränsande genom små upphöjningar kring siffrorna, det fungerar hyggligt men jag hamnar då och då på fel knapp, speciellt på lurknapparna som trots att de är ganska stora bjuder in till feltryckningar eftersom de ligger nära varandra och är lite otydligt avgränsade. Menyknapparna består av fyra tunna streck till knappar som fungerar bra trots att de knappt känns under fingret.

Väl inne i menyerna ser allt snyggt ut, på samma sätt som telefonens yttre håller menyerna sig enkla och sobra. Också i denna telefon dyker det upp svart-vita ikoner här och där men Sony Ericsson får det att se elegant ut med små animeringar som susar förbi. På utsidan är det tomt sånär som på volymknappen. Den tystar ringsignalen om man trycker en gång och avvisar samtalet om man trycker två gånger.

På W380 har man velat göra det ännu enklare att göra sig otillgänglig. Här finns det nämligen en inbyggd rörelsesensor intill kameralinsen, som egentligen är en ljussensor. När det ringer väntar du tills en liten lampa blinkat till, sedan drar du handen fram och tillbaka ovanför linsen och då avvisas samtalet. Visst känns det modernt men kanske inte så praktiskt. Jag lyckas avvisa ett samtal genom att ta upp den ur fickan och stänger av sensorn och använder volymkontrollen på samma sätt som på Z770 om jag vill trycka bort samtal. I övrigt påminner W380 om Z770, även om skärmen är lite mindre och inte lika skarp.

Här ser vi insidan, men redan på utsidan bjuder Nokia 6290 på bra genvägar.

Nokias viklurar skiljer sig inte bara på utsidan utan även när man fäller upp dem. 6290 med sin bulligare form ruvar på det mer kraftfulla operativsystemet Series 60 till skillnad från 6555 som kör på Series 40. 6290 är testets enda smartphone, men trots många och bra funktioner så är den inte helt klockren. Skärmen är inte så skarp som jag skulle vilja och de många uttagen på utsidan av telefonen göms av plastluckor som är alldeles för svåra att få upp. De ser snygga ut och skyddar mot damm men är ett klart irritationsmoment när något ska anslutas till telefonen.

Under den utvändiga skärmen sitter tre knappar som används för att navigera i musikmenyerna när telefonen är stängd. Man kommer åt spelare, bibliotek och radio genom dessa knappar. De används även till att stänga av ljudet och neka samtal när det ringer och till att läsa sms. Tillsammans med Motorola V8 har 6290 den mest användbara utsidan.

6555 har bara en kameraknapp och en volymknapp på utsidan. Med volymknappen stänger man av ringljudet med ett tryck och avvisar samtalet genom att hålla den intryckt. Utfälld är knapparna tydliga och lättanvända. 6555 lyckas med balansgången att vara en enkel utan att bli tråkig. Den är avskalad och lätt att använda men har det som krävs.

Ett generellt problem med viktelefoner är att svara om ena handen är upptagen. Det krävs att man lyckas trixa in tummen mellan de bägge delarna för att flärpa upp telefonen. Detta kan förstås undvikas om man använder handsfree, men är man tvungen att bära ett barn eller en matkasse i ena handen och svara med den andra tycker jag att Nokia 6555 och Samsung M300 är lättast att få upp med hjälp av tummen eftersom de är smalare än de andra och de bägge delarna har en lite tydligare skarv mellan sig som gör att det går lättare att få in tummen och lyfta på locket.

Vinnare: Motorola V8 och Sony Ericsson Z770

Musikmöjligheter

Alla lurarna i testet har någon form av musikspelare inbyggd. De har även programvara som antingen följer med eller kan laddas ned som kan användas till att föra över musik till telefonerna. Klart snabbast går det att överföra via USB-kabel och samtliga program fungerar för att föra över låtar. Ett annat sätt är att skicka via bluetooth och det fungerar på alla utom Samsung M300 som saknar bluetooth. Med tanke på att det går ganska långsamt att skicka med bluetooth är den lösningen bäst om du bara ska skicka över att par låtar. Flera album tar för lång tid tycker jag. En annan sak att tänka på är minnesmöjligheterna. M300 och Motorola V8 saknar plats för extra minneskort. V8 har 512 megabyte inbyggt minne och det klarar man sig en bit på. Men vill du ha mycket musik ska telefonen ha plats för minneskort.

Spelaren i W380 är inte snygg, men ljudet är verkligen bra.

Den enda telefonen som satsar helhjärtat på musik är W380 som alltså ingår i Sony Ericssons Walkmanserie. Jag testar telefonerna med de medföljande handsfreelurarna, och W380 visar sig ha riktigt bra ljud. Själva spelaren kanske inte är jättesnygg men den får i alla fall med en liten bild med albumomslag. Den utvändiga styrningen med knapparna i relief som liknar bildskrift fungerar också bra, du kan stoppa och hoppa mellan låtar. Displayen är enradig och texten rullar fram och bjuder inte på så mycket information. En fördel med knapparna är att du känner dem i fickan.

Spelaren i Z770 ser i princip likadan ut som den i W380, en aning snyggare tack vare en bättre skärm. Däremot är ljudet inte lika bra trots att jag använder samma hörlurar. Inte heller går det att komma åt musikspelaren när telefonen är stängd. Då presenteras låt och artist i den lilla utvändiga skärmen. Det går att reglera volymen och håller du volymknappen intryckt hoppar du tillbaka till början av låten som spelas. Båda modellerna från Sony Ericsson låter dig koppla in hörlurar med 3,5 millimeters kontakt i handsfreesladden, de har även inbyggd radio. Tyvärr har de också ett störande klckljud när man hoppar mellan låtar.

Nokia har valt 2,5 millimeters kontakter i sina båda telefoner som gör att du inte kan koppla in dina vanliga lurar i dem. 6290 har en snygg spelare som visar bildmaterial till låtarna men ljudet är inte så bra som jag önskar. Ett plus är att det går att styra spelaren med telefonen stängd. Knapparna under den yttre skärmen låter dig starta både musikspelaren och radion. Musikspelaren i 6555 är av det enklare slaget. Tyvärr gäller det även ljudet som inte är särskilt bra. Här drabbas jag också av vassa klickljud när jag hoppar mellan låtar. Den har inte heller någon inbyggd radio.

Samsung Z240 har också en spelare av det enklare slaget men ljudet i de medföljande lurarna är ändå riktigt hyfsat. Inte på något sätt kanonljud men ändå mer än vad jag hade väntat mig av telefonen. Headsetet som följer med ger inga möjligheter att koppla in andra lurar utan du är hänvisad till dem som följer med om du inte köper en separat sladd för att koppla in vanliga lurar.

Till Samsung M300 lyckas jag aldrig föra över någon musik. Jag kör Vista och datorn känner inte igen telefonen, det fungerar varken med Samsungs programvara eller via Windows Media Player. Till dess försvar ska sägas att den har inbyggd radio men i musikväg har M300 inte så mycket att komma med.

Motorola V8 överraskar med bra ljud trots att de medföljande lurarna inte ser så roliga ut. Spelaren visar bildmaterial och det fungerar bra att styra spelaren med touchknapparna när telefonen är hopfälld. Det enda problemet med dem är att det är lätt att komma åt dem när du ska ta upp telefonen ur fickan eller bara när du tar i den, men det går att aktivera ett knapplås.

Vinnare: Sony Ericsson W380

Kamera

Ett problem med vikbara telefoner är att de blir platta och därmed är det svårt att få plats med vettig optik och funktioner för kameran. Sony Ericsson Z770, Nokia 6290 och Motorola V8 har alla kameror med två megapixlars upplösning. Men megapixlarna är ju som bekant inte allt. I mitt lilla test lyckas W380 ta de bästa bilderna både utomhus och inomhus. Det blir inga fantastiska bilder men de är hyggligt skarpa och färgerna är okej.

Klicka på bilderna för full upplösning.

Sony Ericsson Z770

Sony Ericsson W380

Nokia 6555

Nokia 6290

Samsung Z240

Motorola Razr2 V8

Motorola V8 tar också godkända bilder men de är lite mindre skarpa än W380. Sedan kommer Nokia 6290 och Samsung Z240 med lite sämre färger och mer oskärpa i bilderna. 6555 levererar ännu mer oskärpa och färgerna börjar gå lite i grönt. Z770 har sämst skärpa i mitt test och även om färgerna är hyfsade så tas betyget förstås ned när det blir svårt att se vad bilden föreställer. Samsung M300 tar bara bilder som knappt duger att skicka med mms, den kameran har jag lite svårt att förstå varför man har satt dit.

Vinnare: Sony Ericsson W380

Synkning

Samsung använder programmet PC Studio. Med dess hjälp kan du synkronisera kontakter och kalender, skicka och hantera filer och skriva mms i datorn som du sedan skickar via telefonen. Det fungerar att köra både via USB och bluetooth, tyvärr vill den bara synkronisera Outlook och jag använder Mail i Vista så synkroniseringen avbryts. Programmet för att skapa mms fungerar hyggligt men det är lika lätt att skapa mms i telefonen tycker jag.

Samsung Z240 har en del likheter med Motorolas klassiska Razr, men klarar sig inte lika bra som Razr2 i betygssammanfattningen.

Sony Ericsson kör med programmet PC Suite som fungerar smidigt. Det är lätt att installera och gränssnittet är bra. Kontakter och kalenderuppgifter synkas smidigt via bluetooth och att skicka filer till telefonen är inga problem. Det går också att skicka och ta emot sms och mms från datorn när telefonen är ansluten med bluetooth. Om du kommunicerar mycket via sms är det skönt att kunna skriva texterna på datorn och slippa knappa in allt på telefonen. Det finns även en funktion för att säkerhetskopiera och återställa telefonen om något skulle hända.

Nokias program för synkronisering heter även det PC Suite och Nokias och Sony Ericssons program är väldigt lika varandra. Det fungerar bra att synka, skicka sms och föra över filer både med telefonerna anslutna med USB-kabel och med bluetooth. Här finns också möjlighet att göra säkerhetskopior av telefonen, något som kan vara bra att tänka på ju mer information du sparar i telefonen.

Motorolas synkprogram innehåller i stort sett samma funktioner och det är lätt att komma igång. Synkningen av kontakter och kalender går bra. Sms går att skicka när telefonen är ansluten och nya sms kommer upp på skärmen i datorn. Själva programmet ser ut som en bild av telefonen på datorskärmen, gränssnittet är lite lustigt men när man väljer olika funktioner hamnar man i nya menyer som är lättbegripliga. Man kommer även åt Motorolas webbaserade backup-service men den kostar tyvärr pengar.

Vinnare: Sony Ericsson W380 och Z770

Internet och e-post

Fyra av telefonerna kommer med 3G, den som sticker ut är Sony Ericsson Z770 som även har ännu snabbare uppkoppling via turbo-3G. Den marknadsförs just som en surftelefon och visst fungerar den bra till det. Det enda man kan invända är att skärmen kanske är i minsta laget för att det ska bli riktigt trevligt. På Z770 finns en sorts muspekare som styrs med menyknapparna som gör det möjligt att klicka runt på internetsidor på ett sätt som liknar hur man gör med en vanlig mus. Pekaren hoppar runt stegvis men det är ändå ett ganska smidigt sätt att navigera. Konfigurationen av e-postkontot följer en mall och för mig går det lätt att komma igång.

Båda telefonerna från Nokia har 3G. 6290 har en bra webbläsare, också här finns en muspekare som styrs med menyknapparna. Känslan kommer ganska nära att surfa som vanligt på en dator om man bortser från att skärmen förstås är betydligt mindre. Ska du till exempel läsa tidningen blir det en del scrollande på till exempel dn.se, men en översiktsruta dyker automatiskt upp i sidan av skärmen och gör att du får godkänd överblick. E-posten är också lätt att komma igång med om du bara följer de automatiska inställningarna.

Även 6555 har 3G som medger surfande utan att du behöver vänta ihjäl dig på att sidorna ska laddas. E-posten är inga konstigheter men internetfunktionen är lite enklare än i 6290. Här finns ingen pekare utan när du hoppar fram på en sida rör du dig mellan markerade rubriker. Men till enklare surf för att söka information så är uppkopplingen med 3G helt okej, speciellt för att vara en enklare telefon.

Z240 har också den 3G. En enkel webbläsare i kombination med en skärm med lite lägre upplösning gör att surfandet blir lite segt trots den snabbare datahastigheten. Det ser helt enkelt lite tråkigt ut när jag hoppar mellan rubrikerna och texten på sidorna blir lite svår att se.

En klassiker i många hänseenden, Motorolas Razr som i senaste versionen heter Razr2 V8.

Motorola V8 har saknar märkligt nog 3G. Med den stora skärmen känns det som att 3g borde vara en självklarhet. Men på den punkten känns V8 lite gammal. Webbläsaren känns ganska snabb och den rullar mycket fort nedför sidorna när de väl laddat klart. Om du håller dig till mobilanpassade sidor med mindre information fungerar den bra. Hade den haft 3G hade det varit roligt att surfa även på vanliga sidor men den långa tiden det tar att ladda sidorna gör att jag bara längtar efter en snabbare uppkoppling. E-postprogrammet tar mig en stund att ställa in men när det väl är igång tycker jag att det fungerar bra. Det ger inte lika bra överblick som i Sony Ericsson Z770 och Nokias 6290 men det är helt klart godkänt.

W380 lider också av en ganska liten skärm när man ska ut på nätet. Texten blir liten och i kombination med avsaknad av 3G fungerar den också bäst på mobilanpassade sidor, webbläsaren känns också lite långsam. Efter lite knappande har jag också ställt in e-postprogrammet och det fungerar bra.

Samsung M300 saknar e-postprogram men det går att surfa hjälpligt med den. Det går att ta sig in på mobil.dn.se och läsa nyheter men det är inget man blir lycklig av. Det går långsamt och är knöligt. Men visst finns möjligheten där.

Vinnare: Sony Ericsson Z770

Övrigt

Samtalskvaliteten är förstås en viktig faktor men där är det svårt att sätta ett betyg. Jag har ringt med alla telefoner och alla telefonerna får godkänt. Samsungs M300 tycker jag låter bättre med handsfree. Men tvärt om låter Nokia 6290 sämre med headset, just den modellen tycker jag har lite dålig ljudkvalitet med tanke på att det är en ganska avancerad telefon. På de övriga telefonerna är det inget som gör att jag vill kritisera ljudet. Just att telefonerna fälls ut gör att de blir ganska långa och högtalare och mikrofon hamnar nära öra och mun, kanske bidrar det till att höja ljudkvalitén.

När det kommer till totalbetyg blir det ett ganska stort glapp mellan vinnaren och jumbon i detta test, Samsung M300 hamnar långt efter de andra. Det är en enkel telefon som satsar på grundläggande funktioner. Är man bara ute efter grundfunktionerna kan förstås denna telefon också vara ett alternativ, men den står sig slätt mot de andras prestanda i testet.

Z770 vinner på jämna resultat, men vill du ha en mer affärsinriktad telefon kan Nokia 6290 vara ett alternativ. Trots lägre poäng i testet har den en bra officelösning för att läsa och redigera dokument och en bra webbläsare. Är musiken det viktigaste kan W380 också vara värd att titta på, jag tycker att den har den absolut bästa ljudkvalitén.

Totalvinnare: Sony Ericsson Z770

Z770 får genomgående bra betyg, den lyckas kombinera form med bra innehåll och går segrande ur striden. Den är smidig att använda, snabb att surfa med och bra på musik med inbyggd radio som en bonus. Den största svagheten är kameran som levererade ganska suddiga testbilder.