-
PLUS
24 timmar med nya Samsung Galaxy
-
PLUS
Samsungs lansering av Galaxy Z Flip 7, Z Fold 7 och Galaxy Watch 8 på djupet
-
PLUS
Krönika: När en mobiltelefon förtjänar en allvarlig varning
-
PLUS
Mobil svarar: Uppdateringskrav, Doro-kritik, bättre ljud, Huawei-alternativ och mer
-
PLUS
Krönika: Att bryta dominans med bättre som inte är dyrare
-
PLUS
Upptäck alla möjligheter med din Garmin-klocka – Våra bästa tips del 2
-
PLUS
Krönika: Apple Watch i Android väcker drömmen
-
PLUS
Upptäck alla möjligheter med din Garmin-klocka – Våra bästa tips del 1
-
PLUS
Krönika: Alla kan inte köpa begagnat
-
PLUS
7 viktigaste nyheterna som kommer till Iphone, Ipad och Apple Watch
Mer av samma
Speltest: Monument Valley II
Uppföljaren till ett av de mest populära mobilspelen gör mycket lite nytt av idén, och det är synd.
Monument Valley har sedan 2014 laddats ner miljontals gånger, och dess framgång beror lite grann på motsatta skäl mot vad som brukar göra mobilspel populära. Det går snabbt att spela igenom och är inte särskilt svårt, men stör du dig inte på det är det en meditativ och vacker audiovisuell upplevelse som du gärna avnjuter i små stunder som praliner snarare än sträckspelar.
Inför Monument Valley II har spelstudion talat om att man först inte tänkt göra en uppföljare, men att man fick nya idéer kring vilken riktning man kunde ta spelet. Om man har sådana förväntningar kommer man att bli besviken, för Monument Valley II är mer eller mindre identiskt med ettan.

På samma sätt som i ettan har du en liten figur som vandrar omkring i en labyrint av omöjliga geometrier som inte skulle gå att framställa i tre dimensioner (de som gillar konstnären Escher känner igen sig). Dessa ska man manipulera genom att vrida och vända på olika delar för att figuren ska ta sig fram till målet. Än så länge finns det bara till Ios, en Androidversion ska komma senare.
Den främsta skillnaden mot ettan är att temat denna gång är föräldraskap, och figuren har en liten dotter med sig i labyrinten. Till en början följer hon vartenda steg du tar men hon blir mer och mer självständig. Tyvärr är detta sorgligt underutnyttjat för att skapa nya dimensioner i spelet, och används mest som motor till den abstrakta berättelsen.
Temat gör också att spelet går i ljusare färgtoner, och där ettan var dovt suggestiv och ibland lite kuslig är tvåan mer som en vårvind som blåser i gardinerna till ett barnrum. Detta gäller även musiken, som kan kännas lite som hissmusik ibland.

Monument Valley version ett fick kritik för att vara för lätt och kort, och därför är det förvånande att tvåan är ännu lättare och inte nämnvärt längre. Fans av ettan riskerar därför att uppleva tvåan som en besvikelse. Är du å andra sidan nytillkommen finns egentligen inga särskilda skäl att välja tvåan framför ettan. Men om du bara måste ha mer efter att ha spelat ettan och dess expansion, och inte bekymrar dig över att det är mer av just samma så är Monument Valley II förstås ännu en skönhetsupplevelse.