Siemens SF65 är ännu en telefon som hakar på Ipod-trenden med vitt glansigt skal och lite halvplastig feeling. De som gillar de vita produkterna designade i Apple-andan kommer även att gilla utseendet på denna telefon. Siemens SF65 är en anmärkningsvärt elegant skapelse med snygga linjer och bra känsla, både vad gäller den mekaniska hanteringen och när man talar i telefonen.
Telefonen öppnas som en mussla och knapparna sitter nedsänkta någon millimeter under telefonens yttersta kant, knapparna i sig saknar upphöjda konturer och istället har några av knapparna en något nedsänkt överkant för att skilja knapparna åt. Den vita bakgrundsbelysningen ger en behaglig atmosfär för knappsatsen och det känns att mycket krut har lagts ner på det visuella intrycket.
Det som kännetecknar SF65 är främst de fyra knapparna runt den vridbara skärmen och inte minst kameran på 1,3 megapixel, bildupplösningen är 1280x960 bildpunkter. Konceptet med vridbar skärm är dock inte unikt utan återfinns även på exempelvis Nokia 6260, LG T5100 och Philips 760. Den sistnämnda telefonen finns inte på den svenska marknaden men det kan vara ett intressant påpekande att Philips 760 under skalet är samma telefon som denna Siemens SF65, men med annorlunda menyer och ett något modifierat utseende.
Så här långt är det inte mycket att anmärka på denna smäckra telefon men besvikelsen är stor när man börjar utforska telefonens funktioner och prestanda.
Det första som slog mig när jag började bläddra i menyerna var att denna telefon är ohyggligt slö, faktiskt slöare än allt annat jag har testat de senaste åren. Bara att bläddra bland menyerna skapar förvirring på grund av fördröjningen och det är lätt att hamna ett steg för långt för att man helt enkelt tror att telefonen inte uppfattade den senaste knapptryckningen. Huvudmenyn är väldigt enkel med nio ikoner vilka tar en vidare till de vanligaste funktionerna och inställningarna.
Det första jag letade efter var programmet för kameran men kunde inte hitta den någonstans, det är nämligen så att kameran endast går att använda då man har öppnat telefonen, vridit skärmen 180 grader och sedan stängt telefonen. Då får man en liten apparat som faktiskt ser ut som en riktig digitalkamera med dedikerade knappar på översidan för avtryckaren och zoom.
Bildkvaliteten är helt okej för att vara tagen från en mobilkamera och under rätt ljusförhållanden duger bilderna även till att skrivas ut. Är ljuset för svagt kan man använda den inbyggda belysningen vid närbilder vilket faktiskt fungerar bättre än på många andra kameramobiler, men bilderna blir ändå gryniga och inte speciellt trevliga att titta på. Bilderna man har tagit kan skickas iväg som MMS eller genom ir-porten. Fast då måste man dock först vrida tillbaka skärmen till normalläget.
Logiken bakom dessa påtvingade "funktioner" runt kameran är för mig helt obegripligt och jag anser att de är helt onödiga. Vill man ta självporträtt saknas det spegel för att rikta in kameran och det går inte att se sig själv i skärmen när man tar självporträtt. Då skulle man nämligen behöva vrida tillbaka skärmen, vilket inte går utan att kamerafunktionen stängs av.
Adressboken rymmer 500 kontakter och är väldigt enkel med de vanligaste fälten för olika nummer och adresser samt ett fält för egna anteckningar. Samtalslistan lämnar en hel del kvar att önska och är väldigt otydlig, alla uppringa, mottagna och missade samtal visas i en enda lång rad och det är först när man har markerat ett nummer i listan som man får veta om det är ett missat nummer eller ett någon man själv har ringt genom en liten ikon som ploppar upp till höger om numret. Denna lösning är både opraktisk och näst intill irriterande ogenomtänkt för att vara från en tillverkare som Siemens, vilka ändå har lanserat en hel del bra telefoner under åren som har gått.
Kalendern är ungefär som adressboken, väldigt enkel. Det finns en dags, månads och veckoöversikt men det går bara att lägga in nya inlägg genom en separat meny utanför själva kalendern. Det går inte heller hoppa mellan till exxempel dags- och veckoöversikten utan man måste ut till huvudmenyn för kalendern och därifrån välja önskad översiktsbild.
Vidare under menyerna hittar man även ett program för röstinspelning vilket är begränsad till en minuts inspelning, trots telefonens relativt väl tilltagna minneskapacitet på 18 megabyte.
Siemens SF65 saknar stöd för extended sms, alltså långa sms-meddelanden, och har inte heller någon räknare som visar hur många tecken det är kvar att skriva. T9 finns dock inlagd men utan stöd för att lägga in egna ord i ordlistan. Är man sugen på att skicka längre meddelanden finns det stöd för att lägga in två pop-baserade e-postkonton, att ställa in de nödvändiga parametrarna är enkelt men det finns ingen möjlighet att ställa in telefonen på automatisk hämtning med specifika intervaller. E-postklienten klarar att ta emot och skicka enklare bilagor i form av textfiler och bilder.
För direktkommunikation mot andra enheter finns endast ir-porten tillgänglig, vill man använda sladd får man köpa till en seriell sladd för com-porten och bluetooth lyser helt med sin frånvaro.
I det hela känns Siemens SF65 som en väldigt föråldrad telefon som tillverkaren har försökt att fräscha upp med en bra kamera och en vridbar skärm för att ge den en personlig touch, i själva verket känns telefonen som en prototyp och jag får intrycket av att Siemens inte riktigt har haft tid att avsluta telefonen innan den har släppts för konsumenterna, vilket är synd för med lite mer engagemang hade denna telefon kunnat bli en hit.
