En finländare i bastun

En av de vanligaste frågorna vi får till redaktionen för Mobil är hur mycket en mobiltelefon tål. Kan man tappa den i golvet, kan man använda den utomhus när det regnar… och så vidare. Det här är ett mycket känsligt ämne för tillverkarna som inte vill ge några bestämda svar på den hör sortens frågor. Inte heller vill man avslöja vad man utsätter sina telefonmodeller för innan de börjar säljas.

Så vi på Mobil beslutade oss för att ta saken i egna händer. Utan några ambitioner om vetenskaplig exakthet beslöt vi oss för att ta med en mobil in i en bastu och se vad som hände. Och vilken mobil skulle man utsätta för denna prövning om inte en med finskt ursprung. Tillsammans med en Nokia 3510i tog jag plats i en bastu. Efter bara några minuter undrade jag om min klocka ska överleva vistelsen i bastun, imma innanför glaset är inget bra tecken. Telefonen visar dock inga som helst tecken på att påverkas av den varma och fuktiga omgivningen. Termometern visade på drygt 60 grader och luftfuktigheten låg på strax under 40 procent. Jag fördrev tiden med att spela ett av telefonens inbyggda spel. Efter 20 minuter hade jag fått hyfsad kontroll över fallskärmshopparen jag skulle styra. Mobilen visade fortfarande inga tecken på att påverkas av klimatet.

Jag hinner bli riktigt hyfsad på fallskärmshoppning innan jag känner mig tvungen att sluta spela när en annan person kommer in i bastun. Jag lyckades nämligen inte stänga av de ganska påträngande ljudeffekterna i spelet. Han frågade om jag jobbar på Sony Ericsson eller Nokia. När jag talar om vart jag jobbar undrar han vilken mobil som är bäst. Jag svarar att det beror helt på vad man ska ha den till. När han lämnade bastun finns det fortfarande inget som tyder på att Nokia-telefonen inte skulle tåla bastubad. Fallskärmshopparen gick fortfarande att styra alldeles utmärkt och att navigera i menyerna likaså.

Men med 20 minuter kvar började jag tvivla på vem skulle tvingas sträcka vapen först, jag eller telefonen. Det började kännas alldeles för varmt och minuterna gick på tok för långsamt. Men så kom jag att tänka på den tyske journalisten Günter Wallraff som utsatte sig för radioaktiv strålning för att kunna berätta sanningen - och skämdes en smula. Till slut hade de 60 minuterna passerat och jag kunde äntligen lämna bastun. Mobilen fungerade då lika bra som innan. Det var heller inga problem att ringa med den flera timmar senare. Men då hade jag fortfarande inte återställt vätskebalansen.