Första intrycket av andra Prada-mobilen

Tangentbord, turbo-3g och kamera med 5-megapixel signalerar att det här inte bara är en telefon för den som vill synas med en cool mobil utan också kunna använda den på ett vettigt sätt. Och till en början blir jag riktigt imponerad. Kanske är det nästan befogat att LG vill ha omkring 6000 kronor för en telefon som inte är en smartphone.

Gränssnittet känns lätt att använda och hyfsat snabbt. Tangentbordet saknar visserligen knappar för ö,ä och å men LG:s lösning på det problemet känns smidigare än en del konkurrenters. Att telefonen inte har någon pekpenna och att det heller inte verkar finnas nåt behov av det lovar också gott. En bra pekskärmsmobil helt enkelt.

Men efter att ha manövrerat runt i gränssnittet ett tag känns det inte fullt lika logiskt längre. Vissa flikar leder inte alls dit jag förväntar mig och bland annat behöver jag alldeles för många försök innan jag lär mig att pricka rätt datum i kalendern. Webbläsaren imponerar inte heller. Däremot tycks LG ha en smart lösning för att mobilen ska kunna fungera som modem till en dator. Det återstår att testa om man då större glädje av telefonens turbo-3G. Hur kameran fungerar hör också till det vi ska återkomma till i det fullständiga testet.

Även om jag inte gillar telefoner där ett varumärke är det främsta försäljningsargumentet är den andra generationens Prada-mobil ett av de mindre dåliga försöken att ta mer betalt än man borde. Det stilrena och sparsmakat gränssnittet skiljer sig inte så mycket värst mycket från en del av LGs egna gränssnitt och telefonen i sig är inte speciellt mycket snyggare än många andra telefoner på marknaden. Så nog vill det till att man känner ett sug efter just en Prada-mobil för att den ska vara värd sitt pris.