I-Mode är den japanska operatören NTT Docomos framgångsmaskin, som hittills lyckats locka 30 miljoner abonnenter att använda mobila internettjänster.
Hela 30 procent av kunderna använder Java-baserade mobiltelefoner, till exempel för att ladda ned spel. I-Mode har 900 officiella innehållsleverantörer (där en viss kvalitet och moral garanteras) och 1800 sajter (antalet inofficiella leverantörer är dock obegränsat).
De flesta sajterna är långt ifrån lönsamma i sig. Två tredjedelar tar inte betalt alls för innehållet i tjänsterna.
- De fungerar mer som en ytterligare kanal mellan företagen och deras kunder. Det är det som det tagit så lång tid för de europeiska operatörerna att förstå, att de inte kan inkräkta på innehållsleverantörernas relationer med sina kunder. Tidigare trodde ju många operatörer att de själva skulle kunna hålla i innehållet, sa Johan Ragnevad, på en presskonferens om i-Mode, som Northstream anordnade igår.
Han fortsatte:
- I stort kan man säga att Europa idag befinner sig i samma fas som Japan hade 1997, när deras motsvarighet till GPRS introducerades. Plötsligt upptäckte man att det inte räckte att lansera tekniken utan att man var tvungen att erbjuda attraktiva tjänster också. Att Telia börjat öppna upp sitt nät för innehållsleverantörer är ett första steg i rätt riktning.
Endast en till två procent av NTT Docomos intäkter kommer från avgifter för mobila internettjänster. Å andra sidan kommer 87 procent av de genomsnittliga intäkterna från trafik i nätet, när data skickas fram och tillbaka.
- Att NTT Docomo har ett lägre trafikpris för 3G gör också att fler har börjat använda det. Intäkterna blir ju ändå högre eftersom det är större mängd data som trafikerar nätet, sa Johan Ragnevad.
När som helst ska i-Mode lanseras i Europa, med Holland som första marknad. Men när i-Mode nästan uteslutande erbjuder tjänster för konsumenter i Japan, satsar man i första hand på företagsstjänster i Holland.
Vad har då i-Mode för utsikter att bli en framgång i Europa?
- En hög internetanvändning driver på det mobila internet, helt i motsats till vad som tidigare påståtts om Japan och låg internetanvändning kontra framgång för i-Mode. Dessutom har det gjorts för stort nummer av de kulturella skillnaderna, Pokemon till exempel har ju slagit i hela Europa.
Det finns dock ett antal barriärer som i-Mode måste ta sig igenom för att lyckas. Inte minst blev man snart varse att lanseringen i Holland skulle försenas på grund av tekniska hinder. En annan faktor är att intäktsnivån för mobilt Internet är mer än två gånger så hög i Japan som i Europa.
- De europeiska telefonerna är också för primitiva och operatörerna har för låg finansiell styrka. Dessutom byter den genomsnittlige japanen telefon var 16:e månad, medan man i Europa byter var 26:e månad. I Japan har man också fått konsumenterna att köpa dyrare telefoner, än i Europa
Det är främst japanska tillverkare (dock ej Sony) som pushar för i-Mode via GPRS.
- Det ska bli intressant att se hur det går när varken Nokia eller Ericsson, som dominerar Europa, propagerar för i-Mode.
En "konkurrent" till i-Mode är GSM Associations projekt M-Services, där man bland annat gjort en certifieringsprocess med vissa bestämda krav på wap-protokollet, som tidigare varit alldeles för ospecificerat. Men det finns kritik mot att även den framtagna certifieringsprocessen är för luddig och allmän.
Vad kan de europeiska operatörerna lära sig av i-Mode?
- Framför allt att inse att näten är en distributionskanal som alla andra för leverantörerna. Dessutom måste man fokusera mer på användarupplevelsen, jag menar även om Ericsson T68 är en häftig telefon är ju tjänsterna fortfarande lika trista. Sedan har det varit tjat om att det är svårt att få folk förstå hur det går till om de ska betala per paket de laddar ned. I japan har det ju gått att skapa förståelse för detta. Men i Europa straffar man fortfarande användarna med minutpriser. Prissättningen måste också vara vettig.
I nuläget är inte operatörerna och innehållsleverantörerna överens om vem som ska dra det tyngsta lasset när det gäller utvecklingen av det mobila Internet. Jämför det med NTT Docomos teknikhus där operatören finansierar utvecklingen av tjänster.
Den japanska operatören har dock också fått ta emot kritik för att innehållsleverantörer inte får betalt relaterat till hur populära deras tjänster är.
