Hjärna stor som en penna

Det är inte speciellt länge sedan jag skrev upp telefonnummer i en adressbok. Dessutom hade jag en hel del telefonnummer i huvudet. Skulle jag träffa någon kom vi överens om en tid och en plats. Antingen memorerade jag, eller så skrev jag upp det i min kalender.

Nu är det ytterst sällan jag lär mig ett telefonnummer utantill. Mobilnummer är ju så långa. Skriver upp dem i en bok gör jag inte heller, det finns ju en aldeles utmärkt telefonbok i mobilen.

Ska jag träffa någon bestämmer vi bara en sak i förväg. Att vi ska ringa sen och bestämma nåt.

Skulle jag förlora min mobiltelefon skulle det innebära en mindre katastrof för mitt sociala liv.

Jag är inte den enda som har hjärnan i mobilen. Idag bär folk utan större ansträngning med sig stora delar av sina liv i fickan. Jobbmöten, familjens födelsedagar och inköpslistor ryms i mobiltelefonens kalender. Kameran ryms där, tillsammans med fotoalbumet som är så fiffigt sorterat med den nedladdade programvaran.

Skivsamlingarna hemma i vardagsrummen får stryka på foten. Mp3-spelaren i mobilen är lättare att bära med sig, och lättare att förnya.

Hela datorer, kompletta med ordbehandlare, kalkylprogram och internetanslutning finns i telefonen.

I takt med att funktionerna i telefonerna ökar minskar storleken på telefonerna. På Cebit-mässan i Hannover som pågår för fullt presenterades här om dagen en mobiltelefon i form av en armbandsklocka. Kanske kommer det snart en telefon i pennstorlek.

I min värld är pennor mycket lättflyktiga. Lyckas jag använda samma penna en hel vecka på jobbet utan att slarva bort den är det bra. Om man har hjärnan i mobilen och mobilen är stor som en penna kan det sluta illa.

Kanske blir nästa funktion i mobiltelefonen en sån där nyckelringsfinnare som tutar när man visslar...