Ingen GPRS på utlandsresan

Att det inte går att GPRS-surfa med mobilen utomlands beror på att det dels saknas så kallade roamingavtal mellan de svenska operatörerna och operatörer utomlands, dels har man ännu inte byggt de nya förbindelser som behövs enligt GPRS-standarden för att operatörernas nät ska kunna kommunicera med varandra. Det uppger Finanstidningen i en stort uppslagen artikel.

Roaming, som är en fackterm, kallas det när en abonnent förflyttar sig över olika operatörers nät med vidmakthållen tillgång till sina tjänster. För att roaming ska kunna ske krävs det att de inblandade operatörernas nät kan skicka så kallad kontollsignalering över nätgränserna. Exempelvis behöver det gästande nätets växlar fråga hemmanätets växlar vilka tjänster som ingår i en användares abonnemang, om abonnemanget är betalt etc. I GPRS-sammanhang kan även trafikströmmarna gå via hemmaoperatörens Internetroutrar även då man befinner sig utomlands.

Förutom detta krävs också ett formellt avtal, d v s roamingavtalet, mellan operatörerna som reglerar att och hur man ska samverka kring t ex debiteringsfrågor. Det gästande nätets operatör ska ju ha betalt via hemmanätets debiteringssystem.

Enligt Finanstidningen vill operatörerna inte ge något besked när GPRS-roamingen ska fungera. FT gissar vidare att det kan dröja till sommaren 2002, eller i värsta fall till 2003, men vad gissningen är baserad på framgår inte.

Visst kan man tycka att detta borde varit klart när GPRS introducerades i Sverige. Å andra sidan är det i stort sett omöjligt att rulla ut GPRS samordnat över en hel kontinent. En del europeiska operatörer har, även om deras antal börjar bli allt mindre, ännu inte ens lanserat GPRS kommersiellt. I det fallet är det ju uppenbart att man inte kan GPRS-surfa även om man har ett GPRS-abonnemang hemmavid.

Att roamingavtalen och -förbindelserna inte är på plats i dagsläget kan man också betrakta som ett tecken på hur många frågor GPRS-introduktionen faktiskt ställer operatörerna inför. Eftersom debiteringen av GPRS inte är standardiserad, och eftersom konventioner inte har etablerats ännu, stöter man på problem när debiteringsfrågor ska hanteras över operatörsgränserna.

Ovanpå det måste operatörerna, eller någon annan aktör, bygga ny infrastruktur för tranmission av GPRS-signalering och -trafik mellan operatörernas nationella nät. Och eftersom GPRS-standarden erbjuder flera olika tekniska alternativ på denna punkt, åtföljda av olika kostnadsbilder, vill operatörerna skaffa sig nationell erfarenhet och beslutsunderlag innan de går vidare.

Världen är trots allt aldrig enkel, även om vi ibland önskar att den vore det.

Däremot kan vi faktiskt kräva att operatörerna ger oss kunder ordentlig information om hur det förhåller sig med GPRS-roamingen. Och nu vill vi ha klara besked på när vi kan förvänta oss att GPRS fungerar när vi är utomlands!