En bra smartphone förenar nytta med nöje - e-post och kalender ryms i en enhet tillsammans med video och musik. Den skarpa linjen mellan smartphones och "vanliga" mobiler har nästan suddats ut med gränsöverskridande mobiler som Nokia 6120 Classic och Sony Ericsson W950, men för detta supertest har vi valt ut sex mobiler som definitivt hör till de smartare på marknaden. Trådlöst nätverk är ett måste liksom möjligheten att installera Windows Mobile- eller Symbianprogram.
Form och knappar
Störst och tyngst är Nokias E90. Jämfört med tidigare kommunikatorer är storleken inte så skräckinjagande - bara 9300 var mindre - men med en vikt på över två hekto passar E90 bättre i jackfickan eller portföljen än i fickan. Precis som sina föregångare är E90 en vikbar mobil med gångjärn på långsidan. Gångjärnet har med sina dubbla leder en lite annorlunda konstruktion jämfört med andra vikbara mobiler, men lösningen känns tålig och det är enkelt att fälla upp skärmen i olika vinklar.
E90 har ett väl tilltaget tangentbord med separata knappar för å, ä och ö. Tangenten för å sitter direkt nedanför ö stället för den mer konventionella positionen snett ovanför, men det vänjer man sig snabbt vid. Med mobilen framför sig på bordet kan man skriva snabbt med flera fingrar, men tangentbordet är ändå inte bredare än att det fungerar bra som tumtangentbord på stående fot. Knapparna har ganska kort slaglängd, så kommunikatorn är inget alternativ till laptopen för att författa längre texter, men jämfört med andra mobiler har E90 ett tangentbord i toppklass. Skärmen är inte tryckkänslig, så funktionsknapparna är viktiga och E90 är välförsedd med sådana. De flesta viktiga funktioner som kalender, telefonbok och webbläsare har egna knappar nedanför skärmen och det finns en bra styrplatta till höger på tangentbordet.
Till skillnad från tidigare kommunikatorer går det att använda alla funktioner även när mobilen är stängd. Utvändigt fungerar E90 som en vanlig S60-mobil. Till exempel kan du skriva sms med en hand med hjälp av T9, något som inte är självklart bland avancerade smartphones. E90 är tillverkad i ett matt material som inte drar till sig fingeravtryck i någon större utsträckning. Mobilen känns som ett seriöst arbetsredskap och min enda invändning mot designen är de dominerande kromlisterna - men de kan ju vara ett plus i någon annans ögon.
Mycket metall hittar vi även på Sony Ericsson P1i. Fronten är inramat av mattborstad lättmetall och man får verkligen känslan av att Sony Ericsson höjt sina designambitioner sedan den bulliga och plastiga P990i. Baksidan av mobilen har en gummiaktig yta och mitt helhetsintryck av material och kvalitet hos P1i blir mycket positivt. Sitt namn till trots har P1i inte många yttre likheter med de tidigare mobilerna i P-serien. Den är istället väldigt lik M600i med de speciella tvådelade knapparna. En jämförelse av måtten visar att M600 är en dryg millimeter tunnare och 12 gram lättare, men den extra vikten hos P1i bär man gärna med tanke på nya funktioner som kamera och wlan.
M600 hade tydligt konkava knappar. På P1i har knapparna blivit plattare, men det är fortfarande enkelt att trycka fram rätt bokstäver genom att trycka ned högra eller vänstra kanten av en knapp. Å, ä och ö har inte egna knappar, utan nås genom flera tryck på a eller o. Utöver knappsatsen har P1i en pekskärm och ett antal funktionsknappar. Det finns ingen styrplatta, men om man vill navigera i menyer eller listor så finns det ett snurrhjul och en backa-knapp på mobilens vänstra sida.
HTC P4350 är testets enda skjutbara mobil. Runt skärmen finns grön och röd lur, en styrplatta och funktionsknappar för startmenyn. När tangentbordet fälls fram växlar skärmen från stående till liggande format. Det finns inga separata knappar för å, ä och ö utan bokstäverna nås via funktionstangent. Det kräver en viss inkörning, men fungerar trots allt ganska bra. Skjutmekanismen känns välbyggd och tålig och mobilen har ett smidigt format trots en stor tryckkänslig skärm och tangentbord. Måtten är snarlika Sony Ericsson P1i och P4350 är på gott och ont en mer diskret mobil med sitt mattsvarta skal. Den är också märkbart tyngre än P1i, men tack vare metall- och gummiytor har P1i bättre kvalitetskänsla trots lägre densitet.
Testets andra HTC-mobil, med namnet Touch, är ännu mindre och lättare. Mobilen har ett väldigt avskalat utseende med diskreta knappar för grön och röd lur vid sidan av en silverfärgad styrplatta. Silverfärgen går igen i en list runt mobilens kant med infällda knappar, usb-kontakt och lock över sim- och minneskortplatser. Resen av mobilen är helt svart med en gummiliknande yta. Många funktioner i HTC Touch går att styra direkt med fingrarna på skärmen, men det finns även en pekpenna.
Nokia E61i och Samsung i600 är byggda på ett liknande sett, men E61i är en dryg centimeter bredare och får därmed plats med ett större tangentbord. Både E61i och i600 bygger vidare på tidigare framgångar. Samsung i600 har stora likheter med trippelbandaren i320, men för att få plats med turbo-3G och videosamtalskamera har mobilen blivit två millimeter längre och tio gram tyngre med standardbatteriet. I lådan finns också ett större bakstycke med ett högkapacitetsbatteri. Med det stora batteriet blir mobilen dock ganska klumpig.
Nokia E61i har blivit lite tunnare jämfört med sin föregångare - trots att mobilen nu innehåller kamera. Tangentbordet har blivit mer distinkt och joysticken har tagits bort till förmån för en styrplatta. Både tangentbordet och styrplattan är klara lyft jämfört med gamla E61. Även Samsung har förändrat sitt tangentbord något. I320 hade kantiga knappar medan i600 har släta, lätt rundade dito. De nya Samsung-knapparna är i mitt tycke en förbättring, men Nokias tangentbord är fortfarande bekvämare att skriva på.
Både Nokia och Samsung har försett mobilerna med separata knappar för å, ä och ö, men precis som på Nokia E90 skiljer sig placeringen lite från den som vi är vana vid från datortangentbord. När det gäller funktionsknappar har varken Nokia eller Samsung förnyat sig nämnvärt. Vi hittar grön och röd lur, styrplatta och knappar för programmeny nedanför skärmen på båda mobilerna. Samsung har ett styrhjul på höger sida av mobilen medan Nokia nöjt sig med vanliga volymknappar.
E90 har det överlägset bästa tangentbordet och dessutom en komplett, vanlig mobilknappsats på utsidan. Priset man får betala är de oundvikliga tegelstensassociationerna. Smidigaste formatet har HTC Touch och Samsung i600 tätt följda av Nokia E61i, Sony Ericsson P1i och HTC P4350. E61i har ett komplett tangentbord med bra känsla i en fortfarande ganska smidig mobil, så en lyckad kompromiss gör att Nokia tar hem första ronden.
Vinnare: Nokia E61i
Telefoni
Pekskärmsmobilerna innebär fortfarande en inlärningströskel när det gäller telefonin. Sony Ericsson P1i saknar de sedvanliga knapparna med grön och röd lur och använder istället genvägar på skärmen för att hantera samtal. Ytorna är tillräckligt stora för att trycka på med fingrarna, men det hade inte skadat med tydliga knappar för samtalshanteringen. UIQ, systemet som sitter i P1, är ett snyggt gränssnitt och telefonboken och samtalslistorna är inga undantag. Informationen visas på ett överblickbart sätt med flikar och tydliga symboler. Det finns också möjlighet att sortera kontakter i mappar och grupper för enkel koppling till distributionslistor eller samtalsfilter. En smart funktion är att om någon ringer och man avvisar samtalet så kan mobilen spara en automatisk påminnelse om att ringa tillbaka till det aktuella numret.
Meddelandehanteringen har Sony Ericsson också lyckats väl med. Sms, mms, e-post och nya poster i rss-flöden presenteras i sina respektive mappar och att integrera rss med meddelandena är bättre än att som Nokia gömma funktionen som en undermeny i webbläsaren.
HTC Touch är den enda mobilen i testet som helt saknar knappsats med siffror eller bokstäver. Eftersom det mesta i mobilen styrs via skärmen så är det lätt att glömma bort de små knapparna för samtalshanteringen - men Touch har grön och röd knapp precis som vanliga mobiler. För att slå nummer kommer däremot skärmen till användning och siffrorna är tillräckligt stora för att det ska vara möjligt att telefonera med en hand och utan att använda pennan. Det finns möjlighet att lägga upp genvägar med foto till viktiga nummer.
P4350 har stora likheter med Touch även om den ännu inte går att uppgradera till den senaste versionen av Windows Mobile. Det förenklade gränssnittet Touch FLO saknas i P4350, men det spelar inte så stor roll när det gäller telefonifunktionerna eftersom P4350 ändå har ett stort skärmtangentbord med siffror och tydliga funktionsknappar nedanför skärmen. Att hantera meddelanden och navigera i telefonboken utan att använda pennan är dock enklare på Touch, men det är en stor brist att mobilen inte erbjuder någon skärmknappsats med T9. För att skriva text måste pennan fram. Telefonbok och samtalslistor fungerar bra i både Touch och P4350, men utseendet är spartanskt jämfört Sony Ericssons gränssnitt.
Även Samsung i600 har operativsystemet Windows Mobile, men i den enklare Smartphone-utgåvan. I600 saknar pekskärm och gränssnittet är på sina ställen ännu mer avskalat än i HTC-mobilerna, men Samsung har lagt till egna menyer anpassade för styrplattan och hjulet med genvägar till de viktigaste funktionerna. Ett betydande förbättring jämfört med gamla i320.
Nokiamobilerna E90 och E61i har i grunden samma menyer och gränssnitt, men i E90 är många av programmen anpassade för att dra nytta av den stora invändiga skärmen. För vanliga samtal fungerar det bra att använda E90 som en vanlig S60-mobil, men både telefonboken och samtalslistorna delas upp i två kolumner när mobilen öppnas. Till vänster visas listan över kontakter eller telefonnummer och i den högra kolumnen finns detaljerad information om den markerade posten. När man öppnar meddelanden visas en lista över mapparna till vänster och listan över meddelanden till vänster.
E61i har en liggande skärm med qvga-upplösning och därmed inte plats för att dela upp vyerna i flera kolumner. I övrigt fungerar telefonifunktionerna som i E90 - till exempel finns Gruppverktyget, ett program som gör det enklare att söka i samtalslistorna efter kontakter med kunder eller kollegor, att koppla upp konferenssamtal eller att skicka grupp-sms.
Sony Ericsson P1i har telefonifunktioner som motsvarar de höga förväntningarna som man har på en riktig smartphone. Kopplingen mellan kalendern och samtalslistorna liksom det snygga gränssnittet imponerar, men ibland märks det att grafiken är tung för mobilens processor. Det finns små fördröjningar, men inte lika allvarliga som i de tidigare modellerna med UIQ 3.
Vinnare: Sony Ericsson P1i
Internet
Webbläsare, e-post och andra uppkopplade program är viktiga funktioner i en smartphone. Samtliga mobiler i testet är utrustade med wlan. Nokias gränssnitt för att hantera trådlösa nätverk är fortfarande undermåligt - det gäller både E61i och E90. Man måste till exempel tänka på att använda alternativet "Definiera kopplingspunkt" istället för att logga in direkt via wlan-guiden för att mobilen ska komma ihåg nätverksnyckeln.
Samsung och HTC använder de inbyggda funktionerna för wlan i Windows Mobile. De fungerar bra och passar även nybörjare eftersom alla inställningar har samma namn som i Windows på datorn. Att ansluta en bluetooth-enhet är däremot krångligt i Windows Mobile. I mobilerna från Nokia och Sony Ericsson dyker enheterna inom räckhåll upp snabbt med namn och när rätt enhet syns på skärmen kan man avbryta sökningen och starta sammankopplingen. I Windows Mobile måste man först vänta på att sökningen skall ta slut, vilket kan ta sin tid om man befinner sig nära många mobilanvändare - till exempel på tåget. Varje enhet som hittas presenteras först som "Okänd enhet". Sedan måste man vänta ytterligare en stund innan namnen dyker upp och man kan markera rätt enhet. Sony Ericsson har användarvänliga gränssnitt för såväl wlan som bluetooth.
När det gäller uppkoppling via mobilnätet är Nokia E90 bäst utrustad. E90 har turbo-3G med upp till 3,6 Mbps hastighet och dessutom edge och fyrband. Samsung i600 har maxhastigheten 1,8 Mbps, edge och trippelband. Sony Ericsson P1i och Nokia E61i har vanlig 3G med fyrband medan HTC P4350 och Touch är fyrbands- respektive trippelbandsmobiler. Sony Ericsson P1i är den enda mobilen i testet som saknar edge.
Nokia E61i och E90 använder Nokias egen webbläsare Minimap. Mängden minne som webbläsaren kan använda verkar vara förbättrad jämfört med äldre Nokiamobiler och jag lyckas inte provocera fram några felmeddelanden när jag öppnar stora nyhetsportaler och andra sajter som jag vet att mobiler brukar ha problem med. E90 klarar att visa många webbsidor helt utan att man behöver scrolla på bredden eftersom skärmen har en horisontell upplösning på hela 800 pixel. Webbläsaren visar vid behov en minatyrbild av hela sidan så att man snabbt kan bläddra fram till rätt plats, något som ofta kommer till användning i E61i som har en mer normal skärmbredd med 320 pixel.
Sony Ericsson P1i levereras med webbläsaren Opera 8.0. Opera har fler inställningsmöjligheter än Nokias webbläsare och ett bättre stöd för äldre internetstandarder som frames och vanlig html, men Minimap känns snabbare och går att manövrera med en hand medan Opera kräver att man använder pennan.
Den mobila varianten av Microsoft Internet Explorer fungerar utan problem - både på mobila sajter och när det gäller vanlig html. Enligt Microsoft ska det finnas stöd för dynamiska webbtjänster med Ajax i de senaste versionerna av läsaren, men jag kan konstatera att många Ajax-sidor som fungerar bra på datorn inte går att öppna i mobilen. I övrigt är Internet Explorer fattig på finesser jämfört med Opera eller Nokias webbläsare. Den har de mest grundläggande funktionerna för att anpassa visningen - till exempel helskärmsläge, anpassning till smal skärm och förminskning av teckenstorleken.
E-poststödet är bra i mobilerna och när man tittar på specifikationerna framstår de som närmast identiska. Det finns dock skillnader. Varken Nokia-mobilerna eller Samsung och HTC med Windows Mobile version 5 har stöd för html-formaterad e-post. Mycket märkligt med tanke på att mobilerna har bra webbläsare. Det borde vara en enkel match för tillverkarna att utnyttja webbläsarens html-rendering för att visa meddelanden på ett bättre sätt. Sony Ericsson P1i klarar detta fint liksom HTC Touch. När uppgraderingarna släpps kommer förhoppningsvis html att fungera även i Samsung i600 och HTC P4350. Stöd för Live Messenger finns från förinstallerat i Windows-mobilerna och funktionen installeras enkelt från "Hämta"-menyn i Nokia E61i och E90.
Nokia E90 har de bästa uppkopplingsmöjligheterna och sopar banan med övriga mobiler när det gäller att visa webbsidor. Däremot är e-postprogrammet en besvikelse - jag hade förväntat mig html-stöd i denna typ av mobil.
Vinnare: Nokia E90
PIM
Hanteringen av kontakter, kalender, att-göra-lista och anteckningar - Personal Information Manager eller PIM - är funktioner som måste fungera perfekt i en smartphone. Likriktningen när det gäller PIM-funktioner är nästan total, men det finns finesser här och var som är värda att nämna. Sony Ericsson P1i kan använda kameran som visitkortsscanner. Omvandlingen från bild till text i mobilen tar en stund, men P1i är betydligt snabbare än vanliga mobiler med funktionen, till exempel Samsung U600. Nokias mobiler och Samsung i600 har fördelen att programmen fungerar bra att hantera med mobilens styrplatta - det vill säga man måste inte använda båda händerna och plocka fram pennan för att slå upp ett datum i kalendern eller hitta en anteckning.
Den stora skärmen i Nokia E90 skulle kunna rymma en väldigt bra kalender, men här har Nokia varit lata och i princip bara lagt vecko- eller månadsvyn och dagsvyn från "lilla skärmen" sida vid sida. Jämfört med E61i är den förbättrade användarvänligheten ganska liten med tanke på skillnaden i pris och storlek. Kalendern i Windows-mobilerna från HTC och Samsung skiljer sig inte nämnvärt från Nokias eller Sony Ericssons lösningar när det gäller funktioner. Ser man till de estetiska kvaliteterna så är Sony Ericssons gränssnitt mest påkostat med animationer och grafik följt av Nokia och till sist Windows Mobile.
Informationen skall ju inte bara gå att komma åt i mobilen, utan också vara möjlig att synka med datorns PIM-program. Samtliga mobiler leverera med nödvändiga kablar och programvara för PC, men Windows-mobilerna måste kompletteras med programmet The Missing Sync (www.markspace.com) för att fungera med Mac. Tillsammans med Windows-datorer med Microsoft Office kommer Samsung och HTC-mobilerna bäst till sin rätt. ActiveSync är har det bästa stödet för program som Outlook och Windows Media Player och fungerar bättre än Nokias och Sony Ericssons synkprogram när det gäller hantering av kategorier och mer ovanliga datafält i kontakterna. Sony Ericsson har haft problem med att få fram nya versioner av sina synkprogram när operativsystemen uppdateras, men programvaran till P1i har stöd för såväl Mac som Windows Vista.
PIM-programmen i P1i är både snygga och kraftfulla. Vi får dock hoppas att Sony Ericsson inte upprepar sina missar med försenade uppdateringar av synkprogrammen.
Vinnare: Sony Ericsson P1i
Multimedia
För något år sedan var det vanligt att smartphones saknade kameror eftersom många företag vill undvika att personalen smyger omkring och dokumenterar affärshemligheter med hjälp av kameramobiler. Även om regeln finns kvar på många arbetsplatser har mobiltillverkarna valt att förse även flertalet smartphones med kamera och finessen finns i testets samtliga mobiler.
Sony Ericsson P1i och Nokia E90 har 3,2-megapixelkameror med autofokus och fotolampa. Båda ger bilder av hög kvalitet, men bilderna från Sony Ericssons kamera är något skarpare och mindre påverkade av mobilens brusreducering.
HTC Touch, HTC P4350 och Nokia E61i har tvåmegapixelkameror utan autofokus. Bildkvaliteten sos E61i och P4350 ligger i nivå med andra enkla mobilkameror, men HTC Touch inte har riktigt samma skärpa. Den automatiska vitbalansen i HTC Touch fungerar ganska dåligt vilket gör att bilderna ofta får en rosa eller blå färgton. Själva gränssnittet för att ta bilder är däremot väldigt bra i HTC Touch och det är enkelt att göra manuella inställningar.
Samsung i600 har testets sämsta kamera. 1,3 megapixel utan autofokus eller fotolampa känns inte high-tech år 2007. Skärmarna har alla qvga-upplösning med undantag för den stora invändiga skärmen i Nokia E90. Nokias skärmar imponerar överlag - den nya skärmen i E61i är betydligt bättre än den som satt i gamla E61. Skärmen i P1i är mycket fin och ljusstark även om det är något mindre än HTC-skärmarna. Samsung har den minsta skärmen i testet - skärpan är god, men ljusstyrkan är inte i toppklass.
Musikspelare och plats för minneskort finns naturligtvis i samtliga mobiler. Nokia och Sony Ericsson har utrustad mobilerna med spelare från sina respektive musikmobiler medan Windows-mobilerna innehåller den portabla versionen av Windows Media Player. Formatstödet är bra i alla mobilerna - jag lyckades med framgång spela upp mp3-filer med både konstant och variabel bithastighet och olika kvaliteter. Windows Media Player matchar dock inte Sony Ericsson och Nokia när det gäller användarvänlighet och funktioner. Det saknas till exempel equalizer, automatgenererade spellistor och mer avancerade uppspelningsfunktioner som loopad spellista. Nokia och Sony Ericsson har dessutom ett större utbud av musiktillbehör. HTC Touch har kompletterats med en extra musikspelare - HTC Audio Manager. Till skillnad från Windows Media Player går det bra att styra HTC-spelaren utan penna, men i övrigt imponerar den inte.
Nokia E90 har den bästa videoprestandan. Den klarar att spela upp format som H.264, mpeg4 och podd-tv utan problem och spelar in video med vga-upplösning och 30 bilder per sekund.
FM-radio finns i Nokia E90 och Sony Ericsson P1i. Det är dock bara P1i som har stöd för rds.
Vinnare: Sony Ericsson P1i och Nokia E90
Dokument
Alla mobiler i testet kan öppna e-postbilagor och office-filer, men programmens kvalitet varierar mellan märkena. Mobilerna från HTC har Microsofts programsvit Office Mobile medan Samsung levereras med programmet Picsel Viewer som bara kan visa, men inte redigera filerna. Efter uppgradering till Windows Mobile 6 skall dock även Samsung kunna redigera Word- och Excelfiler. Office Mobile fungerar som det skall och är riktigt användbart i HTC P4350 tack vare tangentbordet.
Motsvarigheten till Office Mobile i mobilerna från Nokia och Sony Ericsson heter Quickoffice. Redigeringsfunktionerna är stabilare i Quickoffice jämfört med Windows Mobile 5 - speciellt om man ändrar i ett och samma dokument omväxlande i datorn och i mobilen.
Quickoffice är framför allt bättre på att hantera Word-filer, till exempel dokument med tabeller och fotnoter. Vissa Nokia-mobiler säljs med en enklare version av Quickoffice utan redigeringsmöjligheter, men Nokia E90, Nokia E61i och Sony Ericsson P1i levereras alla med den fullständiga versionen. Varken Office Mobile eller Quickoffice kan öppna de xml-baserade filformaten som introducerades med Office 2007, så använd kompatiblitetsläget om du vill kunna skicka ett dokument från Office 2007 till en mobil.
Quickoffice är mer kraftfullt än Office Mobile och när man kör programmet på Nokia E90 går det riktigt bra att arbeta med stora dokument tack vare rejäl skärm och bra tangentbord. Därför vinner den kategorin något före Sony Ericsson P1 och Nokia E61i.
Vinnare: Nokia E90
System och program
Samsung i600 och HTC P4350 levereras med Windows Mobile 5, men både Samsung och HTC har utlovat uppgraderingar för dessa mobiler. Skillnaderna mellan version 5 och 6 som man kommer i kontakt med som vanlig användare är ganska små - ikonerna har blivit snyggare och Microsoft har lyckats göra vissa funktioner lite enklare att hantera. De stora skillnaderna ligger i stödet för fjärrsynkronisering och e-posthantering. I kombination med en Exchange-server erbjuder Windows Mobile 6 fler möjligheter.
HTC P4350 innehåller inga extraprogram utöver de som ingår i operativsystemet. Det gör den inte på något sätt till en dålig mobil, men både HTC Touch och Samsung i600 levereras med smarta program som ger ett mervärde. I HTC Touch ligger fokus på att göra det möjligt att använda mobilen utan penna. Gränssnittet Touch FLO och den egenutvecklade musikspelaren innebär att man lyckas till stor del, men Nokia-mobilerna, Samsung i600 och Sony Ericsson P1i är alla enklare att använda med en hand tack vare knappsatserna.
Samsung har kompletterat Windows Mobile med ett antal egna program. Det finns två mycket simpla program för RSS respektive Podcasting. De fungerar, men är inte mycket att hurra för jämfört med bättre tredjepartsprogram för ändamålen. Däremot finns det bra program som håller ordning på bilder, musik och dokument liksom förbättringar av att-göra-listan och väckarklockan. Samsung har också lagt till ett världstidsur och en egen startmeny med genvägar till viktiga program.
De äldre kommunikatorerna från Nokia hade ett eget gränssnitt - Series 80. Det har Nokia nu dumpat till förmån för tredje utgåvan av S60 - det system som finns i märkets övriga Symbian-smartphones. S60-gränssnittet används i både den inre och den yttre skärmen på E90 och växlingen mellan skärmarna när man öppnar och stänger mobilen fungerar smidigt. Den stora fördelen med bytet från Series 80 till S60 är att man får tillgång till ett större programutbud. Nackdelen är att många program och vyer i S60 inte utnyttjar möjligheterna med den större skärmen speciellt bra. Till exempel finns inte systemet med rullgardinsmenyer i flera nivåer och antalet funktionsknappar intill skärmen är reducerat från fyra till två. Ikoner och typsnitt är onödigt stora och skärmen känns mindre trots att antalet pixel ökat från 640 till 800 på bredden jämfört med Nokia 9300i.
E90 och E61i innehåller ungefär samma program. Förutom basfunktionerna finns kartprogrammet Nokia Maps, IP-telefoni, en klient för nedladdning av Messenger och andra program, Worldmate med världstidsur och enhetsomvandlare samt en sökfunktion som kan leta efter nyckelord i allt innehåll i mobilen. Nokia Maps blir en fungerande navigator om man väljer att abonnera på vägbeskrivningar. Nokia E90 har en inbyggd gps med ungefär samma känslighet som mottagaren i N95 - det vill säga något sämre än en bra bluetooth-gps med SirfIII. Nokia E61i saknar liksom övriga mobiler i testet inbyggd gps.
Med gränssnittet UIQ 3.0 har P1i ett mycket elegant, men samtidigt något långsamt gränssnitt när alla effekter är påslagna. Det finns möjlighet att stänga av animationerna som visas när man öppnar och stänger olika menyer och då blir mobilen märkbart snabbare. Att mata in text med P1i är en annorlunda upplevelse - så fort man skrivit ett par bokstäver börjar mobilen föreslå passande ord och jag misstänker att det går att skriva riktigt fort om man lär sig att utnyttja funktionen.
P1i erbjuder fina möjligheter att anpassa vänteläget med genvägar och information från PIM-programmen. Det finns plats för genvägar till tio egna program fördelade på två rader. Utöver basfunktionerna har P1i få förinstallerade program. Det finns en enhetsomvandlare och två spel. Musikspelaren och rss-läsaren är dock i toppklass och väger upp för avsaknaden av småprogram.
E90 och P1i höjer definitivt ribban för UIQ och S60 - båda system som funnits med ett tag. Nokia har totalt sett fler funktioner medan Sony Ericsson har satsat mer krut på gränssnittet och på musikspelaren.
Vinnare: Nokia E90 och Sony Ericsson P1i
Vinnarna
Nokia E90 och Sony Ericsson P1i
Nokia E90 har det mesta man kan önska sig när det gäller uppkopplingsmöjligheter och finesser. Det stora tangentbordet och en skärm som rymmer en hel webbsida på bredden gör att mobilen kan vara ett starkt alternativ när man inte har möjlighet att bära med sig en laptop. P1i har vassare musikspelare, e-postprogram, telefonifunktioner och radio och därtill ett gränssnitt som utnyttjar skärmen på bästa sätt. Det som slutligen gör matchen riktigt jämn är att P1i till skillnad från E90 ryms i en normal ficka.
