På några få timmar hann jag bli utkörd från konferenscentret, få en tillsägelse av en ilsken vakt och uppläxad av en annan. Dessutom hann jag med att få en hel del ilskna blickar från mängder med Nokiafolk.
Vi tar det från början, vi landade i ett soligt och varmt Barcelona vid 12-tiden mitt på dagen, jag och min danska kollega Brian Dixen åkte i taxi direkt till Catalonia Palace of Congress, stället där Nokia skulle ha sin presskonferens. Vi anlände dit klockan 12.15, gick direkt mot entrén, men där var det stopp.
- Ni har inte tillträde hit förrän efter klockan 13.00, sa en engelsk dam vänligen men bestämt.
Men, försökte vi...
- Ni måste lämna byggnaden, ni är välkomna in efter 13, sa hon och spände ögonen i mig.
Sagt och gjort, Brian och jag knallade ut och satt oss ner på en parkbänk strax utanför kongressbyggnaden.
Vilken start på en dag hos Nokia. När klockan var en minut i 13 tågade vi in genom dörren, samma dam såg lika sur ut och sa att vi nog fick ställa oss och köa för att få vår ackrediteringsbricka.
Väl inne gick vi direkt mot den stora sal där presskonferensen skulle hållas och började rycka upp en av dörrarna där.
- Hallå där, stopp. Ni får inte gå in där, väste en annan engelsk kvinna.
Sorry, försökte jag och se oskyldig ut.
Inne i konferenssalen höll man just på att packa upp de pressmaterial som om knappt en timme skulle bli offentliga. Där inne låg allt som jag ville ha. Där inne fanns alla de heta nyheterna. Mindre en en meter ifrån mig fanns svaret på mina frågor.
När den engelska kvinnan hade gått därifrån försökte jag på nytt att ta mig in i konferenssalen. Den här gången dök det upp en polis i uniform. Han såg inte heller särskilt munter ut.
- No, sa han bara morrande. Han var spanjor och kunde tydligen inte så mycket engelska.
Han var lika bred som han var lång. Med andra ord var det inte läge att börja bråka med honom.
Suck, så var den chansen borta till att ta sig in och kunna ta del av Nokias nyheter.
Men ni ska inte tro att vi gav upp, den här gången gick jag direkt fram till en gammal Nokiakompis, Thomas Jönsson. Thomas var förut min kontaktperson på Nokia, men numera jobbar han i England på nätsidan hos Nokia. Han kanske skulle ge oss det som vi behövde för att vara först ut med Nokias nyheter.
- Ledsen, men är det några som jag inte litar på just nu är det ni två, sa han och flinade.
Alltså gick vi på pumpen där också.
Vi fick snällt sätta oss ner och vänta på att presskonferensen skulle börja klockan 14.00. När klockan var 13.57 öppnades dörrarna och jag och Brian var först in och försåg oss med det vi så länge hade väntat på.
Klockan 17.00 satt vi i taxin på väg till flygplaten. Fem timmars besök i Barcelona var över.
Varför gjorde vi då allt detta? Varför gjorde vi oss ovän med vakter och personal från Nokia? Jo, vi gjorde det för att ni kära läsare skulle få den information som fanns först av alla.
Det är så vi journalister jobbar. Ni ska veta att vi på Mobil brinner för det vi gör.
Trevlig helg på er önskar
Niclas Lidström
Chefredaktör med rätt att vara nyfiken