Tid är pengar

Under vissa perioder i livet har jag haft hur mycket tid som helst till roliga aktiviteter. Hela somrar utan en dags studier eller jobb. Tyvärr också helt utan pengar. Under andra perioder har jag varit någorlunda bemedlad. Men då har plötsligt kvällar och helger gått åt till tråkiga saker som tvätt, disk och sömn.

Av någon anledning gäller samma sak för min mobiltelefon. När den är färsk från laddaren och batteristapeln i displayen utlovar många timmars samtalstid, det är då som kontanttjänstens vilja att påminna mig om att jag har lite pengar kvar på mitt kontantkort är som störst.

Som tur är finns det ett sätt att kompensera min usla framförhållning. Lösningen heter sms.

När det piper till i örat och batteriet dör under ett samtal går det oftast att slå på telefonen igen. Det är lönlöst att ringa upp och försöka haspla ur sig det man vill ha sagt innan den dör helt. Däremot finns det batteri kvar till en sms-växling på gott och väl fem snabba meddelanden.

När pengarna på kontantkortet börjar tryta och det är långt till närmsta pressbyrå är tekniken ungefär densamma. Ett välmatat sms kostar mindre än ett samtal. Känns det viktigt att prata med någon på det gamla vanliga sättet, med munnen, får man i allra värsta fall ta till snikvarianten. Ett sms med meddelandet "ring mig".

Det bästa är ändå när man lyckas hålla balansen mellan tid och pengar. Saker inträffar ständigt som gör att man behöver sin mobiltelefon. Pojkvänner gör slut, vänner får barn, portkoder glöms bort och pendeltåg får signalfel på väg till anställningsintervjuer. Livet självt, liksom.