Surface Pro-serien är en av Microsofts framgångssagor, även om det tog hårt arbete och många versioner innan man med Surface Pro 4 nådde fram till den perfekta formen för en 2 in 1-dator. Man kan förstå att företaget var lite rädda för att stöka för mycket med framgångsformeln, och de två efterföljande versionerna hade bara lätta uppdateringar av prestanda och detaljer i formgivningen.
Vid Surface Pro 6 började det kännas en liten aning gammalt med till exempel så tjocka ramar runt skärmen. När det var dags för nästa generation valde Microsoft att helgardera. Det konservativa alternativet Surface Pro 7 som återigen var en ren prestandauppdatering av föregångaren, och den mer vågade Surface Pro X som vi testar här.
Microsoft kallar Surface Pro X för en premiumprodukt för den som inte behöver kunna köra den allra mest avancerade programvaran. Det är en väldigt specifik målgrupp på ett lite udda sätt, och jag misstänker att det är tänkt att vara en omskrivning för “de som funderar på att köpa en Ipad Pro”. Den större Ipad Pro-modellen har ungefär lika stor skärm, liknande mått, och kostar ungefär lika mycket. Liksom Surface Pro X kan man inte heller köra “de allra mest avancerade programmen” på den.
Å andra sidan är Surface Pro X svagheter och styrkor motsatta de för Ipad Pro. Ipad Pro bjuder på en bra surfplatteupplevelse och stark grafikprestanda, något Surface Pro X är sådär på, medan Surface Pro X ger en mycket bättre datorupplevelse fullt utrustad med tangentbord.
Om vi börjar med det yttre känns designen på Surface Pro X verkligen som nästa steg i Surface-serien. Dimensionerna är ungefär desamma, men man har fått in en större skärm på samma yta, vilket innebär tunnare ramar runt skärmen. Man har också kapat 1,2 mm i tjocklek, men vikten på strax under 800 g är ungefär densamma. På baksidan hittar vi det stativ som kan justeras steglöst och som dessutom kan fungera som handtag som vi är vana vid från Surface Pro-serien.
De trimmade dimensionerna har ett pris. Surface Pro X kör inte en Intelprocessor, utan en egen Arm-baserad processor som Microsoft tagit fram tillsammans med Qualcomm, ett slags specialtrimmad Snapdragon-chipset. Fördelen med det är att mobilnätuppkoppling ingår i paketet, och under en lucka finns plats för sim-kort. Att enheten inte behöver fläktkylning och därmed är helt tyst behöver kanske inte ens påpekas?
Nackdelarna är fler. För det första är prestandan bara okej för en dator. Jag skulle inte kalla den dålig, jag tycker inte att Surface Pro X laggar när jag använder den, men jag märker ibland att det inte är den allra snabbaste maskinen. Som tidigare nämnts tänker jag särskilt på det när det kommer till tyngre grafiktillämpningar.
För det andra är det alltså en dator som baseras på Arm-arkitekturen och inte Intels x86-arkitektur. Det innebär att den kan köra program som du installerat från Microsoft Store. Du kan köra program för 32-bitarsdatorer. Men du kan inte köra 64-bitarsprogram.
Jag har dock svårt att få problem med den senare begränsningen i praktiken. Microsofts egna program funkar såklart på plattan, och det är förvånansvärt vanligt att även vanliga windows-program görs i 32- och 64-bitarsversioner. Jag har således inga problem att installera Chrome eller grafikprogram, och skulle jag vilja köra Photoshop finns även det i 32-bitarsversion. Men känslan är ändå att jag aldrig kan vara säker på när jag kommer till en tillämpning som inte fungerar, och det ligger väldigt nära till hands att i stället välja det konservativa alternativet Surface Pro 7 som kostar ungefär lika mycket.
Lite mer störande är kanske att Windows 10 till Arm känns lite buggigt. Jag har inte jättemycket problem med det, men det händer vid ett tillfälle att datorn börjar bete sig underligt, och hänger sig när jag försöker starta om den och jag får göra en hårdreset.
Trycker utan svar
Jag tycker också rent generellt att Windows 10 brister som pekplattesystem. Dels är det bökigare att åstadkomma saker som att ansluta tillbehör med bluetooth eller koppla upp sig mot mobilnätet, dels svarar pekskärmen inte alltid på tryck som jag väntar mig. Det gäller särskilt längs kanterna där skärmen verkar ha svårt att tolka om jag trycker på någon av knapparna där eller försöker svepa fram sidomenyer, med resultatet att ingetdera händer trots att skärmen klart och tydligt registrerat att jag tryckt på knappen.
En annan begränsning för Surface Pro X som dator är portarna. Laddkontakt (samma som till övriga Surface Pro-enheter) och två USB C-portar är det enda. Vill du ansluta tillbehör med vanliga USB-kontakter får du köpa en adapter, för det följer inte med någon.
Dockningskontakt för tangentbord finns så klart. Kontakten är inte samma som till Surface Pro 7, men tangentborden till Surface Pro X är lika bra. Eller bättre, om du gillar pennor. Microsoft har en ny penna till Surface Pro X, som är lite plattare, men framför allt har den ett förvaringsfack i tangentbordsskalet. Ligger pennan i facket laddas den dessutom trådlöst. Det här är den bästa pennlösningen jag sett till någon dator eller surfplatta, men det gör också tangentbordet betydligt dyrare. Använder du aldrig pennan finns ett tangentbord utan penna till lägre pris.
Microsofts tangentbord hör hursomhelst till de allra bästa, och med det får du en upplevelse som ligger mycket nära en laptop, med utmärkta knappar med bakgrundsbelysning och en riktigt bra pekplatta. Det är egentligen främst om du försöker använda datorn i knät som det blir lite mer åbäkigt med de lösa delarna än med ett styvt gångjärn mellan skärm och tangentbord.
Det förtjänas att påpekas igen: Tangentbord ingår inte, och priset på 12900 kronor och uppåt är alltså exklusive tangentbord, som kostar 1700 kronor, eller hela 3250 kronor om du vill ha tangentbordet med pennan.
Snabbladdar
En trevlig funktion som tillkommit till både Surface Pro X och Surface Pro 7 är snabbladdning. Jag tycker att batteritiden på enheten redan från början är rätt bra, men dessutom kan du ladda enheten till 80 procent på en timme, så det går snabbt att fylla på lite om batteriet börjar ta slut.
Surface Pro X är på många sätt en trevlig produkt, men ändå svår att rekommendera. Om man får välja mellan en 2 in 1-dator med begränsad prestanda och programstöd och en som har fullt stöd för allt blir det trots allt svårt att välja den begränsade enheten om den inte har andra stora fördelar. Lite tunnare och lite större skärm räcker inte här. Surface Pro X känns i stället som lite av en förhandstitt på vad Surface Pro 8 kan komma att erbjuda.
Å andra sidan
Erik Mörner: Klart lyxig känsla håller jag med Elias om och jag tycker skärmkvaliteten är det första som imponerar. Som surfplatta har Windows klara begränsningar jag förvånas över att man fortfarande inte åtgärdat. När jag ska ansluta får jag ett felmeddelande kallat 0x800704cf när operativsystemet så klart istället bara vänligt borde frågat mig om jag vill ansluta till ett tillgängligt wifi-nät.
Frågor & svar:
Vilka är de främsta skillnaderna mot Surface Pro 7? Surface Pro X är lite tunnare, har större skärm, en bättre pennlösning och inbyggd mobilanslutning, men märkbart sämre prestanda och saknar vanlig USB-port.
Måste man köpa tangentbord till? Man måste inte, men jag skulle inte rekommendera att använda den utan tangentbord, surfplatteläget är helt enkelt inte tillräckligt smidigt.
Är skärmen mycket bättre än på Surface Pro 7? Nej, den har samma upplösning och är bara lite större. Skillnaden är främst estetisk då man inte känner att plattan har så tjocka ramar runt.
Ett alternativ
Surface Pro 7: Det går inte att komma ifrån att Surface Pro 7 utgör ett tråkigare men mer pålitligt alternativ till Pro X i ungefär samma storlek och vikt.
