Det första som händer när jag testar telefonen är att den är borta. På något sätt är det talande för hela idén med Razr. Jag letar febrilt, den var ju nyss här? Funderar på var jag kan ha lagt den, frågar kollegor om de sett den. Efter en stunds letande hittar jag telefonen. Den låg i min jeansficka, men utan att jag kände det. Vilket så klart egentligen inte kan hända med nästan någon annan mobil idag. Motorola Razr 40 Ultra är unikt kompakt.
Tanken är alltså att den liten och lätt, ska slinka ner i till exempel ficka eller handväskan. Det är dock inte allt, för dess vikbara skärm innebär att du har en fullstor telefon som trots det inte tar lika stor plats som en fullstor telefon. Dessutom gör den nu klart användbara yttre skärmen tack vare dess storlek att inte alla men många användningsområden går att slutföra utan att ens vika upp telefonen. För mig blir den yttre skärmen ofta tillräckligt bra. Jag kan se vad som spelas och byta låt eller spellista i Spotify, kolla kalendern, godkänna en ny inloggning, betala med Google Wallet, släcka och tända lamporna hemma och så vidare. Samtidigt finns det mycket som jag absolut inte gör i den yttre skärmen även om det rent teoretiskt går. Instagram och Youtube till exempel hör dit.
Appar i yttre skärmen
Jag väljer själv vilka appar som ska vara tillgängliga i den yttre skärmen och hur övergången mellan inre vikbar och yttre lilla skärmen ska fungera. Jag kan välja att en app ska fortsätta köras om jag stänger telefonen eller jag kan välja att en knapp kommer fram så att jag aktivt måste välja om appen ska visas i lilla skärmen efter att jag vikt ihop telefonen. Det sättet tycker jag fungerar bäst, för de flesta gånger jag stänger telefonen är det för att jag är klar med det jag gjort på den stora skärmen.
Över lag är jag riktigt nöjd med vad den lilla skärmen tillför. Sett till funktioner är det egentligen inget i den, utom always on display, som jag saknar. Ligger telefonen ihopfälld på bordet framför mig måste jag peta till den för att klocka och notifieringar ska synas i skärmen och det finns alltså ingen riktig always on display för att alltid visa dessa, vilket är synd.
När väl telefonen är upplåst känns dock den lilla skärmen väldigt väl genomtänkt. Jag har genvägar direkt till olika paneler jag själv valt för att snabbt kunna ta del av väderprognos, kalender och andra widgets jag valt. Och så på det då appar som komplement. Det är egentligen främst tidsaspekten och inte några begränsningar funktionsmässigt som avgör när jag nöjer mig med den lilla skärmen och när ytterligare skärmyta och funktion istället motiverar mig att öppna telefonen och få tillgång till den stora skärmen.
Alla appar går inte att använda på yttre skärmen. Det finns några som inte går att aktivera där. Google Foto är en sådan, men det är också en app som otvivelaktigt gör sig bättre på den stora skärmen. Du kan anpassa vilken skärmyta som används i den yttre skärmen. Jag som har valt navigering med tre knappar i botten och inte gester kan trycka länge på multitaskingknappen för att växla mellan helskärm och ett mer begränsat läge. Det är bra. för används hela skärmytan kan det hända att viktiga knappar eller information hamnar just där kamerorna sitter i skärmen.
Utöver appar och paneler med lätt tillgänglig information så finns en särskild yta i lilla skärmen där du enkelt kommer åt notifieringar. Det är kanske i praktiken den mest användbara funktionen. Du kan snabbt se vad som hänt, agera på inkommande meddelanden, ja du kan alltså få upp ett tangentbord även på den lilla skärmen, som då tar upp hela skärmytan. Det går bra att använda för kortare meddelanden, men generellt, om något tar kring tio sekunder eller mer så föredrar jag att vika upp telefonen och slutföra på stora skärmen.
Att telefonen och dess skärm är vikbar innebär en del speciella möjligheter för kamerorna. Eftersom yttre skärmen kan användas som sökare kan du dels i fotoögonblicket visa den du tar kort på hur bilden blir och dessutom gör yttre skärmen att huvudkamerorna kan användas för selfies också.
Baksidan med vikbart
Telefonens stora fördelar, att den är så smidig, att du kan göra en hel del med den yttre skärmen utan att ens behöva öppna telefonen, betalar du för i form av kompromisser. Det är tydligt att du för samma peng om du väljer en telefon du inte kan vika på mitten, får bättre prestanda, bättre kameror och tåligare design, alltså bättre vattentålighet och hållbarhet. Motorola Razr 40 Ultra drivs av Qualcomms Snapdragon 8 Plus Gen 1 som kom förra året och sitter i till exempel Samsungs vikbara Fold 4 och Flip 4. Det är med andra ord inte den absolut senaste modellen, men det är samtidigt ett chipset som med råge uppfyller flaggskeppsprestanda. Även om den inte slår några prestandarekord så känns telefonen snabb vilket även båda skärmarnas förhöjda uppdateringstakt bidrar till. Vid långvarig hög belastning kan telefonen bli varm och därmed strypa prestandan, för att undvika överhettning, men det är inget som blir något påtagligt problem.
Det är påtagligt att telefonen har ett verkligt kompakt format, men trots att fingeravtryckssensorn sitter på en väldigt smal knapp på sidan av telefonen, för att vara tillgänglig smidigt i både uppfällt och i hopfällt läge, är den snabb och pålitlig. Som alternativ för att låsa upp telefonen finns även ansiktsigenkänning, men det har jag tidvis problem med trots att jag flera gånger provar att registrera om mitt ansikte. Det händer ibland att telefonen meddelar att ansiktet trots det inte känns igen.
Kamerorna generellt sedan när jag tar bilder och filmar är av klar mellanklass, ingen riktigt flaggskeppskvalitet här. Det märks i sämre ljus där telefonen kan ha svårt att få till skärpan. När jag tar bilder under en konsert blir det här extra tydligt. Som brukligt har telefonen enklare för sig i dagsljus, men även där kan vi märka av svagheter, som att ljusare delar i bilden lätt kan bli överexponerade och att hdr-funktionen då inte fullt ut lyckas kompensera. Telefonen har varken extrema megapixelantal eller optisk zoom så vill du komma närmare ditt motiv gör du bäst i att faktiskt förflytta dig, för den digitala zoomen tappar snabbt i detaljrikedom.
Flip-vikbara som den här telefonen är den typ av vikbara som fått hittills mest framgång och Motorola visar med Razr 40 Ultra på vilka fördelar designen kan föra med sig. Den blir väldigt smidig och kompakt, utmärker sig med designen och gör yttre skärmen klart användbar. Lika tydligt är det att du kan få bättre kamera och prestanda till samma pris om du väljer bort vikbarheten. Dessutom finns vikbara billigare alternativ i for av Samsungs Flip-mobil och Motorolas egna Razr 40 med mindre yttre skärm, båda klart intressanta alternativ.
Frågor och svar
Hur tåliga är skärmarna?
Den yttre skärmen skyddas av Gorilla Glass Victus och den inre vikbara skärmen har en tunn plastfilm över sig, ett skydd som ser ut som det går att ta bort, men som du inte ska avlägsna, vilket också varningstexter tydligt påtalar. Skyddsfilmen täcker inte inre selfiekameran och går inte hela vägen ut i kanten, så där kan damm samlas.
Hur är mjukvaran?
Den känns genomtänkt. Motorola utgår i stort från Googles grund, men adderar anpassningar och extra funktioner, i det här fallet framförallt för den yttre skärmen, men även i form av gesttyrning, säkerhetslösningar och ett särskilt läge för att du ska kunna låna ut telefonen till ett barn och ändå vara säker på att dina personliga data är säkra.
Vad kommer den i för färger?
Den finns i svart eller blått, då med glasbaksida, eller i iögonfallande magenta, då inte i glas utan veganskt konstläder.
Ett alternativ:
Razr 40 Ultra är dyr, så vill du komma billigare undan är i dagsläget Samsung Galaxy Z Flip 4 ett mer tillgängligt alternativ, hela 5000 kronor billigare.
Testbild
Framförallt i mer utmanande situationer, i mörker eller när du behöver zooma visar kamerorna sina svagheter.
