När Google köpte Fitbit satt man plötsligt med två olika klocksystem, dels Fitbit OS som Fitbit använder i sina smartklockor, dels Googles eget Wear OS. Frågan var vilket man skulle satsa på i framtiden. När man tillsammans med Samsung tillkännagav Wear OS 3 förra året tycktes saken vara avgjord, och även Fitbit gick ut med att man skulle göra klockor med Wear OS.

Men så enkelt var det tydligen inte, och här är vi nu med en ny generation klockor från Fitbit med Fitbit OS, där Fitbit Sense 2 som vi testar här är flaggskeppet. Fitbit kallar Sense 2 för en hälsoklocka, till skillnad från den billigare Versa 4 som de kallar för träningsklocka.

Test: Google Pixel 7 Pro – Efterlängtad

Jämfört med förra generationen har klockorna blivit tunnare och bättre formgivna. Och det får man säga att Fitbit sense 2 hör till de mest eleganta smartklockorna sett till formatet. Den är tunnare än Apple Watch och den enda knappen på sidan är lätt att nå samtidigt som klockan inte sticker ut mycket från handleden. Jag gillar de mjuka formerna på glaset och aluminiumramen. 

Armbandsfästena är däremot desamma som på föregångarna. Det innebär att du kan använda samma armband som till föregående generation, men inte standardarmband till klockor. Det finns i alla fall gott om tredjepartsarmband utöver Fitbits egna, och det kanske är bra, för det som följer med är väldigt plastigt och skaver lätt.

Fitbit Sense 2, Versa 4, Inspire 3 – Nya klockor och armband lanserade

Klockans skärm är mindre än den först verkar, Fitbit maskerar det genom att användargränssnittet är mörkt så att man inte märker var skärmen övergår till den svarta ramen. Oledskärmen är skarp och ljusstark nog för dagsljus, även direkt solljus. Klockan är inte blixtsnabb i responsen som en Apple Watch, men inte heller störande långsam, om man inte stör sig på när det kan hacka till lite när man sveper mellan skärmarna.

Fitbit OS kvar

Systemet i klockan är alltså Fitbit OS och inte Wear OS. Fitbits system har alltid känts lite som en stegräknare uppförstorad till klocka, men det är ännu tydligare nu när man lite diskret har tagit bort möjligheten att installera tredjepartsappar. Det fanns aldrig särskilt många till att börja med, men det innebär att möjligheten att ladda ner streamade spellistor och lyssna på dem utan mobilen på ett träningspass helt har försvunnit. Det finns fortfarande gott om urtavlor från tredje part att installera, men när det kommer till funktioner är du hänvisad till vad Fitbit har att erbjuda.

Användargränssnittet har reviderats, så att du nu sveper åt sidorna för att växla mellan olika funktioner, upp för notifieringar och ner för inställningar. Det är i stort intuitivt, men de funktioner du kommer åt genom att svepa åt sidorna är ett urval du styr över själv vilket kan vara förvirrande om du inte hittar det du letar efter. Ett tryck på sidoknappen ger dig den kompletta listan över appar och funktioner.

Jag kallade Fitbit OS för en stegräknare förstorad till klocka. Det minsta man då kan begära är att den större skärmen används till att presentera mer information på ett bättre sätt. Det är tyvärr inte alltid fallet, jämfört med aktivitetsarmbandet Fitbit Charge 5 tycker jag att jag oftare får trycka och svepa mer för att hitta de siffror som intresserar mig. Det beror delvis på att det trots att det finns många urtavlor är svårt att hitta någon som visar de siffror jag vill ha. Här skulle jag vilja ha dynamiska urtavlor där jag antingen själv ställer in vilka fält som visas eller kan trycka på dem så byts det vilka värden som visas, men jag hittar ingen sådan.

En del av funktionerna är också sämre implementerade. Den automatiska spårningen av träning såsom gång eller cykling ligger inte och mäter i bakgrunden som på Charge 5 utan hoppar fram som ett träningspass vilket innebär att jag inte kan komma åt annan information från klockan så länge det pågår.

Fitbit har praktiskt taget definierat hälsomått som att gå 10 000 steg om dagen så det är inte så konstigt att du hittar alla mätvärden du väntar dig av en aktivitetsmätare. Antal steg förstås, antal trappor och din puls, både i vila och arbete. Mitt favoritmått är aktiva minuter, som utgår från när du fått upp pulsen. För att upprätthålla god kondition bör du ha minst 22 om dagen, och kommer du upp i högre puls räknas de dubbelt. Här märker jag dock att Sense 2 ibland är oväntat snål med pulsen och fast både jag och en annan stegräknare är överens om att jag fått upp pulsen tycker klockan att jag tuffar på med en puls på strax under hundra. Det märks på att jag plötsligt har betydligt svårare att komma upp på de nivåer pulsminuter jag hade med Charge 5.

Svårmotiverad stressmätning

Pulsmätaren används också för att mäta hjärtrytm, vilket i sin tur används dels för att kategorisera olika sömnstadier, dels för att mäta din stressnivå. För stress har Fitbit även en alldeles egen mätning som introducerades i Fitbit Sense, som kallas EDA-respons. EDA står för electro-dermal activity, vilket är när kroppen reagerar med en impuls att svettas. Ofta utan att du märker det, men en möjlig stressreaktion. Ju flera sådana impulser, desto troligare är det att du känner dig stressad. Detta kan du dels mäta genom att aktivt välja att göra en mätning men, nytt för Sense 2 jämfört med föregångaren, klockan mäter även EDA kontinuerligt i bakgrunden.

Att kunna mäta är en sak, att göra någonting användbart med den en annan. För att göra en manuell mätning måste du hålla handen över urtavlan samtidigt som du vidrör ramen. Antingen gör du det i två minuter samtidigt som du försöker slappna av, eller så kan du kombinera det med en meditationsövning under lite längre tid via Fitbit-appen i mobilen. Här märker jag dels att det är väldigt svårt att hitta ett avslappnat och naturligt sätt att hålla ena handen över urtavlan på den andra handens handled samtidigt som du försäkrar dig om att du vidrör klockans sidor. Samtidigty blir det tydligt att du inte ser om klockan faktiskt mäter om du håller för urtavlan. Den kommunicerar med vibrationssignaler istället men jag är inte säker på vilka som betyder att mätningen har startat och vilken som betyder att ett fel har inträffat. För fel inträffar, oftast avslutas min mätning med meddelandet att något gått snett, men sedan kan jag se mitt resultat ändå. Under de guidade meditationerna, däremot, lyckas jag bara få felmeddelanden utan mätresultat. Det är kanske inte helt lyckat att blanda in teknikstrul i en avslappningsövning.

Det här kan vara tidiga buggar som kommer att åtgärdas. Att sådana finns är tydligt, om inte annars för att vyn “dagens aktivitet” visar en siffra för lite för antalet steg och kaloriförbränningen. En annan är att funktionen för att väcka klockan när jag lyfter armen stängs av när batterinivån når 35% utan att för den skull slås på igen när jag laddar klockan igen.

Nästa fråga är vad jag gör med resultatet. EDA-skanningen visar antal EDA-responser jag hade under mätningen. Vad betyder det? Är sex responser på en minut bra eller dåligt? Fitbit har inte svaren. Förmodligen är tanken att man ska göra det så ofta att man lär sig vad som är ens personliga normala nivåer och dra egna slutsatser om de avviker, men när det är så bökigt känns det inte sannolikt att det blir av.

Fitbit Sense 2 mäter eda passivt i bakgrunden också. Det yttrar sig i form av en notifiering på klockan som säger “Berätta hur du kände dig när din Fitbit identifierade kl 12.01.” Det är ju lätt gjort. Du får välja mellan ett par humör för att ange hur du kände dig vid det angivna klockslaget, men hela processen känns väldigt kryptisk. Identifierade vad? Ett stresspåslag? Säg det isåfall. I Fitbit-appen får jag en logg över de mätningar jag gjort och de känslor jag angivit, men jag känner inte heller här att loggen är vare sig begriplig eller användbar.

Det här är undantaget. Mätning av aktiva minuter, sömn, vilopuls över tid och träningspass är alla begripliga och användbara och fungerar ungefär som du väntar dig av en träningsklocka, men EDA-responsen är ju funktionen som särskiljer Fitbit från konkurrenterna och skiljer för den delen Sense 2 från den billigare Versa 4, och min känsla är fortfarande att Fitbit inte vet vad de ska göra av den teknik de uppfunnit.

Detaljerad app

Vill du få detaljerad information är det Fitbits app i mobilen du ska vända dig till och här hittar du loggar på kors och tvärs. Fitbit har delat upp sina funktioner i gratis och premium, och det är inte särskilt intuitivt vad som tillhör vilket. 6 månaders gratis Premium ingår, sedan kostar det cirka 800 kronor om året, så du får i alla fall chansen att prova på Premium, men jag kan inte på ett enkelt sätt sammanfatta vad du går miste om ifall du väljer gratisvarianten. För vissa funktioner får du en veckas logg i stället för längre tillbaka i tid, medan du för din sömn får en analys av ditt sömnmönster utöver bara statistiken. Det är inte självklart att Premium-funktionerna är till extra hjälp.

Sense 2 är som sagt en uppföljare. Nytt är som jag tidigare nämnt ett smidigare format och EDA-mätning i bakgrunden. En annan nyhet är att även ekg kan mätas i bakgrunden och detektera störningar i hjärtrytmen. EKG-funktionen är godkänd för Sverige men är inte aktiv på vårt testexemplar. Även hudtemperaturen mäts, under sömnen, vilket kanske hjälper dig att upptäcka om du håller på att bli sjuk, men för mig under testperioden ligger den väldigt stadigt.

Utöver hälsa och träning är notifieringar på handleden en smartklockas andra viktigaste funktion. Det fungerar bra. Du kan själv välja vilka appar som får skicka notifieringar, de får olika vibrationssignaler, du kan läsa hela meddelanden på klockan och svara, antingen med förvalda textmeddelanden eller emojis (endast på Androidmobiler, inte med Iphone), eller genom att diktera ett meddelande. Klockan har alltså mikrofon, och den kommer även att få stöd för Google Assistant, men den funktionen finns inte ännu.

En annan kommande funktion är Google Wallet för kontaktlösa betalningar. Redan nu finns dock Fitbit Pay. De två har stöd för delvis olika banker och kommer fortsätta att finnas parallellt enligt Fitbit. Med Fitbit Pay måste du mata in en pin-kod innan du blippar den första betalningen varje dag, och det är en av få genuina fördelar med Fitbits klockor utöver aktivitetsarmbanden. Det är väldigt mycket smidigare att mata in pin-koden med klockans siffertangentbord än att bläddra fram siffrorna på stegräknarskärmen.

Ytterligare en fuktion värd att nämna är en hitta min mobil-app. När du använder den börjar helt enkelt mobilen spela ett högt ljud om den är inom Bluetooth-avstånd.

Batteritiden för Fitbit Sense är 6 dagar, vilket förstås är ett argument i sig. Det är mer än för de flesta smarta klockor, och i synnerhet för de som är så smidiga som Sense 2. Du kan välja att få en always on-skärm, men då faller batteritiden till 2 dagar samtidigt som den skärmen är monokrom, uppdateras mer sällan och visar mindre information. Fitbit har inte anammat trådlös laddning men magnetladdaren fäster i alla fall bättre än många andra Fitbit-laddare. Den är hjälpligt snabbladdande. 12 minuters laddning ska ge ett dygns batteritid. Däremot tycker jag att det är lite väl tidigt att börja varna för lågt batteri när det är 35 procent kvar.

Om det inte var självklart att det skulle bli fler klockor med Fitbit OS efter att Wear OS 3.0 släpptes så känns det inte heller självklart varför det blev det när nu Sense 2 är här. Det finns säkert många som föredrar klockformatet framför aktivitetsarmband, men Fitbit lyckas inte riktigt erbjuda någon verklig förbättring med det större formatet, och nyttan med de speciella hälsomätningsfunktioner som Fitbit Sense 2 erbjuder är inte tydlig.