I en tid när pekskärmarna blir allt större och java-mobiler är en utrotningshotad art är Tradesman en trevlig påminnelse om så här små och lätta telefoner inte alls var en ovanlighet för bara några år sedan. På den tiden innebar mindre och lättare samtidigt både bättre och dyrare. Idag är förhållandet det omvända och särskilt när Tradesman hamnar brevid sin klumpiga konkurrent XP5300 riskerar den att kännas lättviktig, i dubbel bemärkelse. För i det sammanhanget är det nästan så att den ger intryck av att vara en leksakstelefon.
Och i mina sämsta stunder tillsammans med den här mobilen är det nästan så att jag undrar om den är det på riktigt. För så fort jag försöker göra något utöver att ringa och skicka sms är det nästan så att jag ångrar att jag ens försökte. FM-radion klarar visserligen att söka rätt på de vanliga kanaler på fm-bandet, men vill jag lyssna utan att ha headsetet instoppat i öronen måste jag ändra två inställningar. Att “högtalare” ska sättas på är precis vad man kan vänta sig, men att man dessutom måste slå på “Spela upp i ba” långt ifrån självklart, inte ens när jag efter ett tag räknar ut att “ba” antagligen betyder “bakgrunden”. Inte ens något så grundläggande som att mata in en kontakt i telefonminnet känns enkelt, skärmbilden visar nämligen fyra rader där det finns plats för namn och nummer samt “inget” och “inget”. Det visar sig handla om ringsignal respektive grupp som kontakten ska tillhöra, men det står på en annan del av skärmen.
Jag har därför inga större förhoppningar om att lyckas surfa med Tradesman, och blir inte särskilt förvånad när jag under gprs-inställningar hittar färdiga inställningar för ett tiotal brittiska operatörer. Jag lyckas visserligen lägga till inställningarna för förlagets svenska operatör, men längre än så kommer jag inte och något surfande lyckas jag inte med, något som dock ska fixas enligt den svenska importören.
Samtidigt är det nog inte många som köper den här typen av mobil med några större förhoppningar än just att kunna ringa och sms:a. Att den är så lite och lätt gör att den skulle vara smidigast av alla testade mobiler om man vill ha den med sig ut på löprundan. Men det förutsätter att man nöjer sig med att ha radio-ljud i lurarna, musikspelare finns nämligen inte bland funktionerna.
Sonim XP5300 Force 3G
Om man ska gå efter det visuella intrycket skulle man omedelbart utse XP5300 till testets tåligaste telefon. Sonim har tidigare bevisat att deras telefoner tål både det ena och det andra. Bland de prövningar som Mobil-redaktionen utsatt äldre versioner av Sonims telefoner för ingår bland att köras över med bil, något som den då aktuella 2G-mobilen klarade utan några märkbara effekter alls.
Nu är det alltså 3G som gäller för Sonim och det kan tyckas märkligt att man framhäver det i produktnamnet, när det är självklart för alla etablerade tillverkare. Men samtidigt är det 3G-delen och inte 2G-delen av sina mobilnät som operatörerna bygger ut och att en mobil har 3G-stöd kan ibland ge täckning på platser där 2G inte hade fungerat. Det går faktiskt att surfa med 3G, men surfupplevelsen är en rätt sorglig historia, även när man går in på mobil-anpassade sidor. Att surfa på vanliga webbsidor är i praktiken omöjligt.
Sonim har aldrig legat i framkant när det gäller funktioner och nu är det oundvikligt att den jämförs med smarta Android-mobiler är det lätt att uppfatta den som stenålders-aktig. Men mera rättvist är att ställa den mot liknande modeller, som den andra av de båda mindre smarta testdeltagarna Tradesman eller den, som det visade sig, ganska ömtåliga Simonsen F510 som Mobil testade för en tid sedan. Prestanda-matchen mot sina smarta kusiner kan den aldrig vinna, men i sin klass erbjuder den en bra skärm, ett vettigt menysystem, kamera och en gedigen byggkvalitet.
Motorola Defy+
Motorola Defy+ är en uppdaterad version av den ett år gamla Defy. Telefonen har fått en nyare version av Android (2.3), större batteri och snabbare processor. Prestanda som för ett år sedan hade placerat telefonen i toppskiktet gör den i dag snarare till en mellanklassmobil bland smartphones, men å andra sidan den enda mellanklassmobilen som gör anspråk på att vara tålig.
Jag tycker att man märker att det är en gammal mobil som fått sig en ansiktslyftning. Till exempel är skärmen inte så bra med dagens standard. visst är den skarp, men betraktningsvinkeln är inte särskilt bra. Dessutom blir det mycket mer fel när jag skriver på skärmtangentbordet än för andra androidmobiler med lika stor eller mindre skärm, vilket får mig att misstänka att precisionen i pekkänsligheten inte är den bästa.
Trots den snabbare processorn tycker jag också att telefonen ibland känns långsam och hackar sig, och när den hackar sig registrerar den inte alltid knapptryckningar, så det händer att bokstäver saknas när man skriver text.
Defy+ har IP-klass 67, vilket innebär att den är helt säker för damm och vattentät i upp till 30 minuter på en meters djup. Skärmen har så kallat gorillaglas vilket ska göra det extra tåligt mot repor och stötar, men vi lyckas med konststycket att repa den av misstag ändå. Motorola säger ingenting om att telefonen ska tåla stötar, och skruvarna på telefonens sida är nog mest där för syns skull.
Systemet Android är förstås kraftfullt och det finns mängder av appar att installera, men motorola har inte gjort någon särskild ansträngning att ge telefonen några program som matchar en tålig telefon. Träningsappen cardiotrainer finns förinstalleras, men den kan annars laddas ner gratis från android Market.
Samsung Galaxy Xcover
Samsungs toppmodeller hör till de bästa som går att få tag på, men deras billigare mobiler känns ofta just billiga. Och Galaxy Xcover hör till den senare kategorin. Det märks främst på skärmen. Det bästa man kan säga om den är att den är jämförelsevis stor. Däremot behöver man inte vinkla den många grader i sidled innan bilden på skärmen blir oläslig. Trots sin storlek har skärmen rätt låg upplösning, och ett mått på kvaliten är att den trots det snarare känns suddig än pixlig. Om man sveper med fingret hänger skärmen inte med utan grafiken grötar ihop sig. Ett plus dock för gorillaglaset på skärmen som gör den extra tålig för stötar och repor.
Telefonen ger ett robust intryck med sina hantverkaraktiga sidor, men telefonen gör egentligen inte anspråk på att vara stöttåligare än andra mobiltelefoner. Däremot har telefonen klass IP67 och är därmed vattentät ner till 1 m djup och dammtät.
Förutom skärmen har Samsung även snålat på tillgängligt minne och den riktigt dåliga kameran. Processorn är dock tillräckligt snabb för att kunna driva telefonen utan att den känns seg.
Systemet i telefonen är Android 2.3, vilket innebär att tillgången på appar är god och telefonen har många smarta webbfunktioner. Samsung har däremot knappt ansträngt sig för att ge telefonen några funktioner alls utöver Androids standardfunktioner. En ficklampsfunktion till fotolampan är väl egentligen det enda som kommer i närheten av att anpassa telefonens funktioner till nischen tålig.
Det finns en tradition av att folk som vill ha en tålig telefon är beredda att kompromissa med funktionerna, så därför får de en sämre telefon, och det känns som Galaxy Xcover följer den traditionen. Men systemet Android 2.33 garanterar i alla fall att telefonen håller en viss miniminivå, med funktioner som en bra webbläsare och GPS med kartprogram.
Sony Ericsson Xperia Active
Sony Ericsson Xperia Active är i grunden samma telefon som Xperia Mini. Man har kompromissat med Minis fördel att den är väldigt liten och smidig, och i gengäld gett telefonen fördelen att vara vattentät. Liksom de andra Androidtelefonerna i testet har Xperia Active IP-klass 67 och är vattentät ner till 1 m djup.
Xperia Active är fortfarande en liten och smidig telefon, om än lite tjockare än andra telefoner. Skalet är gjort i greppvänligt plast med en aluminiumram och känns faktiskt lite mer påkostat än andra telefoner i testet. Däremot inte särskilt stöttåligt, och Sony Ericsson påpekar specifikt att den inte är stöttålig och ber oss att inte utsätta den för några sådana prövningar i vårt test. Skärmen är inte heller den gjord i något särskilt stöttåligt material, utan vanligt mineralglas.
Skärmen är för sin lilla storlek relativt högupplöst. Den hör inte till de skarpare, men håller godkänd nivå. I sitt standardutförande har skärmen ett siffertangentbord med tre bokstäver i stående läge och qwerty-tangentbord i liggande. Man kan ställa om det till qwerty även i stående, och jag tycker det är ett bra mått på kvalitens precision vid tryck att det går bra att skriva även med qwerty-tangentbord i stående läge på en så liten skärm. Skärmens upplösning är densamma som på Galaxy Xcover, men trots att den senare har betydligt större skärm tycker jag att Xperia Actives är behagligare att läsa på.
Sony Ericsson har gjort en del snygga anpassningar till skärmens lilla format, främst de smarta genvägarna till funktioner i skärmens fyra hörn. Här finns också en stegräknarapp och en app för att föra bok över dina träningspass, utöver standardutbudet på en androidtelefon.
Telefonen känns snabb, en enkärnig 1 GHz-processor räcker bra om man vill driva en skärm med upplösningen 320 x 480 pixlar. Nämnas kan också att kameran är den bästa bland de testade telefonerna. Xperia Active känns ny och fräsch, vilket är mer än vad man kan säga om Motorola Defy+ eller Samsung Galaxy Xcover.
Läs gärna fortsättningen av vårt stora test av tåliga mobiltelefoner
