Apples Ipad har gått från att vara en surfplatta till att bli ett seriöst verktyg för musiker världen över. Vi visar dig hur man kommer igång och vad man behöver för att bli den nya Ane Brun eller Aphex Twin.
Det var kanske inte en given utveckling men fatum är att Ipad har gjort sig plats som ett seriöst musikaliskt komplement. Historiskt sätt har musik på bärbara elektronikapparater en lång tradition och fin tradition. Chipmusik, utvecklades från början av demoscenen som frodades under C64, Amiga och Atari gulderor. Genren, som gjorde stora framsteg under 90-talet och fick bredare popkulturell spridning på 2000-talet, går ut på att använda gamla ljudchip från exempelvis datorer, spelkonsoller och leksaker. Tekniken har både används och inspirerat allt från små obskyra band till storheter som Beck och Björk. Ett svenskt exempel är den numera nedlagda svenska musikduon Puss som använde sig av Gameboy för att bland annat göra en cover på Europes ”Final Countdown”. Bandet blev till och med Grammysnominerad i kategorin ”årets klubb/dans” 2003.
Musik som görs på Ipad ska dock inte blandas ihop med den genren. Tillvägagångssätten och programutbuden har snarare mer gemensamt med modern studioproduktion. Många av aktörerna är också redan etablerade tillbehör- och instumentproducenter som Korg, Akai, Ik multimedia, Propellerhead, Gibson och Peavey.
Som varenda studiomusiker och producent kan intyga är musikskapande inte ett speciellt billigt nöje. Men att investera i virtuella varianter av dyr hårdvara är ett sätt att i alla fall till en viss del komma runt problemet. Men även ”riktiga” producenter och musiker har börjat använda Ipad i musikskapande. Bandet Squeeze pianist Stephen Large spelade ett pianosolo på en Ipad i ett uppträdande på Late Night with Jimmy Fallon. Även om det mest var en gimmick så visar det ändå Ipad:ens potential. Avril Lavigne gitarrist Evan Taubenfeld använder appen Piano Pro för få ner idéer i ett musikaliskt format när han inte har tillgång till sin vanliga utrustning. Han mailar sedan det han har komponerat till sig själv och arbetar vidare med det i Pro Tools HD eller Logic Pro. Men tack vare paddans wi-fi- och bluetooth-möjligheter slutar inte hans Ipad-användande där.
”Jag använder Air Display för att visa sångtexter på Ipad:en i sångbåset istället för att använda ett traditionellt musikställ. Jag använder även AC-7 Pro som styrplatta i Logic och Pro Tools för olika sorters mixning” säger han i en artikel i Techradar.
Han tror att vi bara har sett början på förhållandet mellan musiker och Ipad.
”Teknologin har äntligen överkommit glappet mellan bärbarhet och kvalité, särskilt när det gäller möjligheten att skapa musik överallt utan begränsningar. För oss kompositörer så har vi appar för piano, synthar och trumloopar. Nästan alla textskrivare använder datorer ändå, Ipad:en är bara lättare att bära med sig och skriva ner idéer på. Musiker kan använda Irig, Ielectribe med mera, jag tror det bara handlar om att hitta rätt app för ens behov”.
Både för nybörjare och proffs
Kombinationen Ipad/Iphone och musikappar har även visat sig vara ett väldigt bra och portabelt hjälpmedel för nybörjare som vill lära sig behärska sitt instrument, samtidigt som erfarna musiker kan leka på turnébussen. Gibsons Learn & Master Guitar använder sig av Ipads inbyggda mikrofonen och kan därför fungera som stämapparat. Den kan även användas som en metronom, den har ett ackordbibliotek för den glömske och dessutom inkluderar den gratis videoklipp med gitarrlektioner.
Peavey och Ik multimedia erbjuder båda sätt att koppla gitarren eller basen till Ipad eller Iphone. Apparna innehåller också virtuella effektpedaler och förstärkare. Stefan Lessard, bassist i Dave Matthews Band, använder Ik multimedias Amplitude och Irig för att skapa och öva medan han är ute på turné.
”Jag älskar hur Amplitude ser ut på min Ipad. Den inspirerar mig att öva. Att enkelt kunna komma åt olika ljudtyper medan jag skriver musik ökar mina kreativa möjligheter och låter mig höra vad jag vill på direkten”.
Det som fattas nu är fullfjädrade musikredigeringsprogram. Det finns redan alternativ som gör att man kan använda Ipad tillsammans med datorbaserade varianter men än så långe saknas det en Cubase eller Logic som har samma funktionalitet på Ipad som på en Mac. När en sådan kommer är osäkert men man kan nog ta för givet att kombinationen Ipad och musik kommer att finnas i både pojk-och flickrum samt professionella studios en lång tid framöver. Och bli inte förvånad om du inom en nära framtid kommer att se gatumusikanter med en padda i handen.
Vid första anblicken är det nog ingen som blir entusiastisk av Garageband. Erfarna musiker tror att den är en musikalisk leksak och noviser skräms av bara åsynen av ett ackordval. Faktum är att både fullblodsmusiker och tondöva nybörjare kan få glädje av programmet.
Namn: Garageband Tillverkare: Apple Funktion: Inspelning, virtuella instrument och 8 kanalers spårmixning Pris: 38 kronor
Garageband lämpar sig, som namnet också antyder, till mer traditionell musik á la gitarr, bas, trummor och sång. Det finns två olika typer av huvudinstrument, de ena kallas för smarta, där Garageband håller reda på det mesta åt en. De andra är nedskalade varianter av ”riktiga instrument” som man i en större utsträckning spelar med fingrarna på pekskärmen.
1. Det enklaste sättet att komma igång, om man är en gröngöling, är att börja med ett av de smarta instrumenten. Det finns fyra att välja mellan, trummor, keyboard, gitarr och bas. Vilken man börjar med är mer en personlig preferens men att lägga en enkel ackordföljd på gitarren är aldrig fel. Det första man ska tänka på är att bestämma låtens hastighet. Rådet är hellre sakta än för snabbt, man kan alltid öka låthastigheten när man har byggt färdigt den men det kan vara svårt att hinna med på tryckskärmen om det går för fort.
2. Om vi utgår ifrån versackordföljden i Nirvana-klassikern Polly så blir det i stora drag E, G, D, C. Det förinställda tempot på 110 bpm är ganska lagom även om det blir aningen långsammare än originalet. Takten är klassisk 4/4-rock n’ roll. Anslagen får man lyssna sig till på originalet. En nackdel med att bara trycka på ackordflickarna ovanför strängarna är att alla anslag då går uppifrån (den tjockaste strängen) och ner. Det ger en mer mekanisk känsla. Vill man få lite mer ”människa” i ljudet kan man slå ann själv genom att dra fingrarna över strängarna på det ackord rad som man önskar. Fördelen är att man då kan variera anslagen och även plocka på enskilda strängar, nackdelen är att det är mycket svårare att få ett smidigt flöde.
3. När man har lagt de första åtta taktraderna loopas det tillbaka till början. Om man inte vill det kan man gå in i låtbyggarmenyn och ändra det där. Man kan själv bestämma hur många takter låten ska innehålla eller så kan man ställa in det på automatiskt och då ökar låtlängden kontinuerligt när man spelar in.
4. Vill man brodera ut gitarrspåret kan man göra det på olika sätt. Det ena är att lägga till ett till gitarrspår och kopiera den förstnämnda men man ändrar gitarr- eller förstärkartyp för att få ett fylligare ljud. Det går också att göra samma ändringar men istället för att kopiera föregående spår så spelar man in något nytt, exempelvis repeterar man första anslaget på varje ackord. Vill man verkligen brodera ut kan man låta Garageband sköta den biten. Varje instrument har ett såkallat autoplay-läge. Allt man behöver göra är att välja ackord och ett av fyra autoplay-alternativ. Det går även bra att byta mellan alternativen under inspelning om man vill variera ytterligare men det rekommenderas att man lyssnar på dem innan man börjar spela in eftersom anslagen, utfyllnadsnoterna och dynamiken är olika på varje.
5. Väl klar med gitarren kan man gå över till den smarta basen. Den fungerar ungefär på samma sätt men här spelar man på enskilda strängar istället för hela ackord. Enklast här är att följa samma ackordföljd som gitarren spelar men variera anslagen.
6. Det sista pusslet i den instrumentala delen är trummorna. Det finns en variant som simulerar olika trumset och trummaskiner men det är ärligt talat väldigt svårt att få det hela att låta bra. På det vanliga trumsetet är det virveln som bråkar mest, den är tryckkänslig och klarar även av kantslag. I teorin är det brilliant men i praktiken vill den inte riktigt göra som man har tänkt sig och det blir för många missträffar för att det ska fungera över särskilt många takter. Istället är det lättaste sättet att lägga en groove med den smarta trummaskinen. Allt man behöver göra är att dra över olika truminstrument till ett rutfnät. Placeringen bestämmer hur komplicerad takten ska vara och hur högt varje instrument ska låta. Det kanske inte är det mest liberala sättet att skapa trumspår på men takten kommer alltid att vara fast och man slipper sexton miljoner omtagningar.
7. Nu när man har fått ihop grunderna är det dags att klippa och klistra samt att slutmixa, det vill säga bestämma vilken ljudvolym varje enskilt ljudspår ska ha. De flesta pop- och rock-låtar bygger på den enkla principen vers/refräng och alternativt brygga. En vanlig fördelning är vers, vers, refräng, vers, vers, brygga, refräng. För att slippa spela in samma sak flera gånger kan man kopiera en vers eller refräng och klistra in den. Man kan även flytta, korta och klippa ljudspåren. På så sätt kan man återanvända redan inspelat material men samtidigt skapa variation. Exempelvis kan man flytta trumspåret två taktsteg och på så sätt få baktakt vilket ändrar hela låtkänslan.
Spela riktiga instrument
Vill man ha mer kontroll går det även att använda den inbyggda klaviaturen eller trumsetet. Men gillar man att spela på riktiga instrument finns det en del smarta alternativ som utnyttjar Ipad:ens inbyggda mikrofon. Det mest självklara är att spela in sång men det finns faktiskt andra saker man kan göra. Har man tillgång till en akustisk gitarr kan man använda Garagebands virtuella utbud av gitarrförstärkare och rocka till ljudet. Man kan även experimentera genom att exempelvis spela in bongotrummor och köra ljudet genom gitarrförstärkaren och dess tillhörande effektpedaler för att få fram intressanta resultat. Ett annat alternativ är att spela in ljud via den virtuella samplern och sedan leka med olika reglage för att se vad som händer med det. Kom bara ihåg att det inte går bra att ändra låthastighet efter att man har spelat in riktiga instrument eller sång.
Oavsett vad man spelar in är det viktigaste att ha ett par bra och omslutande hörlurar, annars riskerar man att utljudet läcker tillbaka in i mikrofonen.
Tycker man att alla ovanstående tips verkar skrämmande så går det att bygga låtar genom att pyssla med Appels färdigkomponerade samplingar, men gör man det missar man mycket av glädjen man får när man spelar upp ens första egna låt, oavsett hur proffsig den låter.
Svenska Propellerhead är numera legendariska inom virtuell elektronisk musik. Deras största framgångsaga Reason är ett virtuellt studiorack fylld med trummaskiner, syntar, samplingar och möjligheter. Företaget har sedan dess start 1994 konstant utvecklats och numera används många av dess lösningar i professionella studios världen över. Rebirth som såg världens ljus 1997 lades officiellt ner 2005, det vill säga fram till att den återuppstod på Ipad och Iphone.
Namn: Rebirth Tillverkare: Propellerhead Funktion: Virtuellt studiorack med två syntar och två trummaskiner. Pris: 109 kronor
Första gången man öppnar Rebirth blir många förmodligen livrädda. Det är en uppsjö av knappar, rattar, spakar och siffror som sköljer över en. Men det är faktiskt inte så farligt som det först kan verka.
I mitten av det virtuella racket sitter Rebirths själ. Den består av två stycken TB-303 syntar, en TR-808 och en TR-909 rytmmaskin. Till vänster om dem sitter knapparna där man väljer olika ljudmönster för var och en av dem och till höger sitter en mixerdel för varje inp>
Rebirth har två huvudlägen, den ena är ”pattern” och den andra är ”song”. I pattern-läge experimenterar man fram de olika komponenterna man vill använda i slutändan. Alla ändringar man gör på inställningar är permanenta, vrider man på en ratt så stannar den där permanent. Loop-funktionen är inte verksam eftersom alla patterns defakto är looopar. I song-läge sätter man samman olika patterns man har skapat. Har man även spelat in kontrolländringar utförs de automatiserat.
Att gå in i detalj på varje ratt som Rebirth har att erbjuda skulle kräva åtskilligt fler rader än vad det finns plats för i den här artikeln. Men man behöver faktiskt inte gå ner på detaljnivå för att kunna ha roligt med programmet. Det viktigaste är att man förstår tänket bakom det.
Man kan säga att skapa musik i Rebirth är som att lägga ett ljudpussel. Tar man syntarna till exempel så är varje ”steg” en enskild del i en loop. Väljer man en ton i så kommer den att spelas om och om igen i steg ett. Vill man ha en ton till går man vidare till steg två och lägger till den där. Man kan också bestämma om den föregående tonen ska glida in i den nya eller om någon av tonerna ska vara accentuerad. När man är nöjd med en slinga väljer man ett nytt "pattern"-nummer och gör om samma procedur men med andra toner och inställningar. På så sätt kan man växla mellan hela slingor istället för bara enskilda smådelar.
Trummaskinerna bygger på samma princip. Här delar dock vissa instrument (trumdelar) på samma justeringsrattar och man får växla mellan dem med via en omkopplare. På den nedre trummaskinen kan man även bestämma accent på trumljuden genom att klicka en eller två gånger på knapparna.
Det enklaste sättet att komma igång med skapandet är att göra några grundslingor och trumloopar och sedan köra igång och improvisera i sångläge. Man kan alltid gå tillbaka och ändra delar av det man har spelat in och programmet ser till att bytena man gör hamnar i takt med allt annat. Vill man ha andra ljud kan man växla till en av ytterligare sex ljudmoduler. De ser lite annorlunda ut grafiskt men är alla uppbyggda på samma sätt. Det enda de egentligen gör är att ändra den övergripande ljudbilden.
Att göra musik i Rebirth på ett strukturerat och precisionsmässigt sätt kräver mycket övning. Men att komma igång och "jamma" med programmet går ganska snabbt och när man väl har nickat huvud åt ens första techno-dänga så är det svårt att inte leka vidare. Och inte man ens har förstått det själv så greppar man hur allt hänger ihop.
Själva gitarrpluggdosan må vara aningen plastig men ljudet som Irig och Amplitube skapar tillsammans får till och med den 15 år gamla, och rejält misshandlade, Yamaha-elguran att låta bra. Att man har ett par bra stereohörlurar skadar naturligtvis inte heller.
Namn: Irig med Amplitude Tillverkare: Ik Multimedia Funktion: Gitarrinspelning, virtuell förstärkare, effektpedaler och 8 kanalers spårmixning (om man betalar för det) Pris: 350–490 kronor för gitarradapter och gratisversion av Amplitube
Amplitube ersätter inte bara förstärkaren och högtalarelementet utan även effektpedaler. Men smakar det så kostar det. Själva Irig-kontakten som man kopplar gitarren och hörlurarna i kostar, beroende på återförsäljare, mellan 350 till 490 kronor. Till det laddar man ner en gratisversion av Amplitube som innehåller en förstärkare och två effektpedaler. Om man bemödar sig att registrera köpet får man ladda ner en extra effektpedal. Dessutom finns det även en inbyggd stämmapparat och metronom.
Allt fint och bra så långt. Ljudet är som sagt riktigt bra och ljudkaraktären ändras verkligen när man vrider på någon av rattarna på förstärkaren eller på effektpedalerna. Dessutom är programmet visuellt väldigt trevligt med snyggt återskapade virtuella varianter av de fysiska motsvarigheterna. Problemet är bara att Ik multimedia har byggt en veritabel kassako som väldigt snabbt kan tömma ens plånbok. Man kan nämligen ladda ner tonvis med effektpedaler och olika stärkare direkt i programmet. Priserna känns kanske inte så farliga vid första anblicken, pedalerna ligger omkring 20-40 kronor styck, men eftersom de är så många och köpdjävulen lätt kan viska att man behöver en Wah-pedal eller en Crunch-förstärkare är det lätt att förlora kontrollen.
Som om det inte kan bli värre finns det även en 8-track-bandspelare med från början men den är nedbantad till en kanal. Vill du nyttja alla åtta och dessutom lägga på sluteffekter är det bara att punga ut igen.
I slutändan kan man nästan köpa en hyfsad gitarrförstärkare för alla pengarna man kan bränna i programmet. Men å andra sidan, håller man sig till Amplitude vinner man mobilitet och så slipper man bli vräkt när man vrider upp till elva.
