League of Stickman är riktigt stiligt, men det har inte riktigt hittat hem i form av funktioner. Stiliserad grafik med stiliga neonfärger bryter mot svarta strukturer och färgrika bakgrunder. Kontrollerna är riktigt följsamma och mina attacker belönas med slafsigt tillfredsställande ljudeffekter. Här finns ingen historia att tala om, hela spelet är byggt kring kapitel som äger rum på olika platser och striderna är det enda i fokus.
Din första karaktär är en muskulös krigare tecknad i svart. Han är din alldagliga gigantiska kroppshydda med bukettformade ben och ett svärd i hand. Nere i högra hörnet har du en knapp för att slå och runtom knappen finns ikoner som aktiverar fyra olika förmågor. Exempel för vår krigande kroppshydda är att svinga svärdet i en cirkel och bli en gående gräsklippare eller kanske hoppa upp i luften och hamra svärdet i marken för massiv skada på fienden omkring dig. Resterande karaktärer har sina egna sorters attacker, en är magiker och en annan är pilbågsskytt.
Superbossarna kräver att du använder tränade och välutrustade karaktärer.
För varje strid blir du belönad med guldmynt att spendera på förmågor och för att förbättra egenskaperna på din utrustning. Det kan vara skadan ditt svärd gör och skyddet som du får av en sköld. Ibland kan din utrustning även ha egenskaper som exempelvis höjer chansen att göra kritisk skada eller hur mycket liv du har. Efter varjs strid får du även diamanter som kan spenderas på karaktärer och skattkistor fyllda med utrustning. Mängden diamanter du får är dock väldigt begränsad, även om du får mer användbara mängder första gången du klarar en bana eller en boss.
Men inom den första halvtimmen blir jag tillfrågad, eller snarare snällt beordrad, att slösa bort mina diamanter på två skattkistor. Skattkistor som är fyllda med saker jag inte behöver. League of Stickman vill till en början att jag ska köpa ny utrustning, helst så ofta att jag aldrig hinner samla ihop tillräckligt många diamanter för att köpa en ny karaktär. Här blir det tydligt att man vill få spelaren att öppna upp plånboken.
Inom en halvtimme bör du i alla fall råd att köpa en karaktär, det finns totalt nio stycken. Spelet öppnar här upp sig igen och visar upp en ny sida. I en vanlig strid kan du ha upp till två karaktärer. Möter du en av superbossarna, som låses upp för var tionde nivå till och med nivå 50, så kan du däremot använda tre karaktärer samtidigt. När flera karaktärer fyller skärmen och faktiskt anfaller motståndet, blir spelet betydligt roligare. Du kan dessutom byta mellan karaktärerna mitt under en strid, vilket kan leda till att du kopplar ihop flera olika förmågor efter varandra och blir vittne till ett diskotek av effekter som dansar över skärmen. Kontrollerar du inte karaktärerna så använder de inte heller sina förmågor lika ofta, därför finns det en motivering till att byta karaktärer och koppla ihop dina anfall. Särskilt mot superbossarna.
I huvudmenyn kan du utrusta din karaktär och utveckla dess förmågor.
Något som saknas är däremot förmågan att kunna strida ihop med sina vänner. League of Stickman känns som gjort för att köra ihop med sina vänner, och det har tre rankingsystem för att se hur bra du ligger till. Ett för hela jorden, ett för landet du bor i och ett för dig och dina vänner. I ett spel som i slutändan bygger på lagarbete känns det som en stor miss att inte kunna köra mot varandra.
Du kan ha max två karaktärer samtidigt i vanliga uppdrag.
