Paper Racer
Den gamla Amiga 500 klassikern Supercars 2 ”stal” många timmar av min ungdom, och Paper Racer påminner på många sätt om det.
Perspektivet är även här från en flygande fågels synvinkel, grafiken är snygg med en tecknad filmkänsla, bilarna vägegenskaper är fullständigt orealistiska och du tvingas bromsa lika ofta som du deklarerar per år. Men där tar likheterna slut och istället har Paper Racer ett litet ess i rockärmen, samtidigt som den inte riktigt har lika bra kort på handen.
Det som saknas är vapen. Det går inte att skjuta motståndarna eller att själv drabbas av lömska knep som oljespill. Du kan heller inte uppgradera dina bilar vilket gör att tävlandet är ganska repetitivt. Det du däremot kan göra är att skapa en egen bil på ett ganska underhållande sätt. Rita en bil på papper, ta ett foto av den med kameran och importera den till spelet, därav namnet Paper Racer. Du kan även ansluta en QR-kod till din kreation så du kan dela med dig av den på exempelvis Facebook eller Twitter.
Det vara svårt att få med finare detaljer i bilden vilket skapar ett tomrum. Ibland har spelet svårt att känna av kanterna på din kreation och tar därmed med en del av bakgrunden, men oftast så går det bra även om det kan kräva några försök.
Det roliga tar dock inte slut med papperskreationer. Jag importerade mitt eget ansikte från fotogalleriet och efter några försök fick jag till en variant som faktiskt fungerade bra. Att det sen är lite bisarrt att se sitt eget huvud sladda omkring är en annan femma. Faktum är att du mer eller mindre kan skapa en ”bil” utav nästan vadsomhelst. Ta ett foto av din sko, rita en nyckelpiga eller frilägg en Lamborghini och importera den, det är verkligen bara fantasin som sätter gränserna.
Bandesignen är bra med eskalerande komplexitet. Det finns hinder i form av muttrar, pennor och andra vardagsföremål och vissa av dem går att flytta på om man kör in i dem. Det finns även lite färg utspillt här och var vilket resulterar i snygga hjulspår när du kör igenom det, men det verkar dock inte påverka bilens köregenskaper.
Tyvärr finns det bara en låt som soundtrack vilket gör att man tröttnar ganska snabbt på musiken. Just det repetitiva är signifikativt för spelet och det hade varit ännu bättre med mer variation, både när det gäller banornas utformning och möjligheten att påverka bilarnas egenskaper. Men att kunna rita den där snygga drömbil som du har haft i tankarna sedan du var fem år gammal och sedan race:a med den gör att man förlåter mycket, till och med att du tvingas lyssna på samma låt om och om igen.