Väck mig gärna med sms
Tänk dig tillbaka 20 år i tiden, innan mobiltelefonen hade blivit var mans egendom. Så många praktiska problem som måste krävt så mycket mer engagemang för att lösa. Utöver uppenbara saker som förseningar och inställda möten – tänk dig vilket mod som måste krävts.
Att ringa hem till någon ny bekantskap krävde på den tiden mer - med tanke på risken att någon annan svarade än den man ville få tag på. Det här leder ju oundvikligen till problem när det gäller möten på krogen, till exempel. Idag kan vi ta numret till den vi är intresserad av, leta reda på denna på Facebook och se om personen i fråga är lika attraktiv även när inte ölglasögonen är på. Sedan kan vi diskret skicka ett textmeddelande. Utan att behöva riskera darr på stämman eller att behöva prata med syskon, sambon eller föräldrar.
Jag stänger aldrig av min telefon. Vetskapen om att någon kanske vill mig något mitt i natten gör att jag ständigt har den påslagen. Stänger jag av den är det som om min länk till omvärlden stryps. Jag skäms inte för att erkänna det – jag är mobilberoende. När telefonen är på reparation känns det som om avsaknaden av telefonen bränner ett stort hål i fickan.
Trots att det borde vara precis tvärtom känner jag mig superstressad när jag inte har telefonen till hands - och inte kan bli väckt av meddelanden mitt i natten.