Dagen då Iphone visades upp

Spekulationerna har varit många och under närmare två år jobbade Apple i det tysta med att ta fram en mobiltelefon baserad på sin megasuccé Ipod. Apple jobbade och jobbade, stötte på problem och fick göra om. Men så en dag i början av januari på Mac World, den stora Mac-mässan i San Fransisco stod han där, Apples vd och ikon Steve Jobs. Prylportalen och tidningen Mobil fanns självklart på plats i det soliga Kalifornien och här kommer berättelsen om det dramatiska dygnet där vi för första gången fick se Iphone.

Flera månader före avresan till USA och Mac World-mässan visste vi egentligen ingenting vad Apple skulle visa upp. Dimridåerna var många och gång på gång trodde vi att vi hade avslöjat Apples planer. Men så var det förstås inte. Vi hade planerat att åka till Las Vegas för att bevaka CES-mässan, den stora mäktiga elektronikmässan i spelstaden i Nevadas öken. Där trodde vi först att vi skulle få se Iphone.

Men inte då. Tidigt gjorde Apple klart att inget skulle visas på CES, nej allt ljus skulle istället hamna på Mac World-mässan. Så någon månad före Mac World dök det mycket oväntat upp en Iphone. Men inte från Apple utan från Linksys.

Tydligen hade Apple gjort något misstag och Linksys hann först med namnet Iphone. Snopet, men det brydde sig inte Apple om. Apple är Apple och därmed basta!

Inget avslöjande

Apple i Sverige tyckte att vi skulle ta en utflykt till Kalifornien under vår Las Vegas-tripp.

- Åk dit, jag tror att det blir bra, sa man.

Utan att avslöja något mer. Frågan är om man på Apple i Sverige visste att Iphone var på gång, eller om de också blev tagna på sängen? Det svaret lär vi aldrig få. Hur som helst, vi bokade in oss på ett flyg från Las Vegas till San Fransisco på måndag morgon. Fakirflyget var ett faktum och väckarklockan ringde redan 04.15 denna morgon. Så där 20 timmar senare tog flygplanet mark igen i Nevadas öken och det var 20 härliga, märkliga timmar. Faktum är att trots att jag har upplevt två vinter-OS på plats, trots att jag har sett VM-finaler i ishockey, VM-slutspel i fotboll, trots att jag har varit med om när Telia inte fick sin 3G-licens. Ja kort och gott, jag har varit med om mycket som journalist, så var det här ändå något som lätt tar sig in på 5 i topplistan över stora upplevelser.

Orosmolnen hopade sig dagen innan avresan till Apples presskonferens. Vår ackreditering hade kommit bort. Apple sa att det var mässarrangören som var ansvarig, mässarrangören vägrade att svara på helgen och Apples informationskille i Sverige satt hemma på kontoret och gjorde vad han kunde för att hjälpa oss.

Dessutom visste vi att vårt schema var lite väl tajt, vi skulle landa strax före åtta i San Fransisco, 09.15 skulle Steve Jobs börja tala. Så var det sagt. Okej, en timmes taxiresa från flygplatsen till Moscone Center, 15 minuter för att få ackrediteringen och sen språngmarsch in till konferensanläggningen. Det skulle kanske gå, det borde gå. Men det hade räckt att flygplanet var 30 minuter försenat för att det skulle gå åt skogen.

Nåväl, planet lyfte fem minuter före utsatt tid, landade 10 minuter före tidtabellen och taxin stod där och väntade på oss. Dock hade vi ytterligare några små bekymmer. Att skicka bilder och texter via gsm-uppkoppling är ingen höjdare. Upp med datorerna i taxin, uppkopplingen var allt annat än bra och datorn krånglade förstås. Vi valde till slut att mms:a bilderna via vår mobiltelefon. Det fungerade, men var ingen jättebra lösning.

Inga problem, eller?

Väl framme vid Mac World-mässans ackreditering hade vi en herrans tur, våra ackrediteringar fanns där.

- Inga problem. No problem's, som de säger där borta.

Nästa bekymmer dök snabbt upp, presskonferensen med Steve Jobs skulle vara fem kvarter bort.

- In that direction, sa en äldre kvinna och log.

Snabb språngmarsch i 20-gradig värme med en luftfuktighet som inte var att leka med. Nåväl, klockan hade inte slagit 09.00 när vi steg in i den mäktiga byggnaden där vi kanske skulle få se en Iphone. Tanken slog oss, tänk om vi inte skulle få se en Iphone? Tänk om allt vi skulle få se var en ny MacBook?

Eller en ny Ipod, utan telefonmöjlighet. Tanken skrämde oss, men det hade vi inte tid att fundera på nu.

Vi kom upp ett våningsplan, men där framför rulltrapporna var det stopp. Där var det avspärrat.

- Vänta lite, sa en säkerhetsvakt som såg ut att vara svår att komma förbi.

Klockan var nu över nio och vi började bli nervösa. På med datorerna för att scanna av om det skulle finnas något w-lan att koppla upp sig mot. Vi fick upp inte mindre än tre nätverk, alla var dock låsta och hur vi än gjorde kunde varken jag eller Andreas fixa uppkoppling.

En hastig titt på våra mobiler visade att det inte fanns något gprs-nät att tillgå. Bara ett ynka gsm-nät som då och då svajade till.

09.10 släpptes vi upp ytterligare en våning, upp genom fyra stora dubbeldörrar och in i en sal som var större än fotbollsplan. Här fanns ett antal stora filmdukar, en stor scen längst in i lokalen och flera tusen stolar. Lokalen var nedsläckt, men inte helt. Vi tog snabbt våra platser och väntade. Upp med datorerna och uppkoppling via gsm-nätet. Problemet var att få kontakt med redaktionen hemma i Sverige, visst mobiltelefonen fungerade, men inte som vi hade hoppas.

Däremot fick vi uppkoppling på MSN och kunde därmed skriva in vår text direkt i datorn och hemmaredaktionen kunde direkt ta del av vår text. Eftersom vi har ett samarbete med Aftonbladet ville de också ta del av våra texter. Aftonbladet hade i och för sig en fotograf och reporter på plats i Moscone Center, men de fick inte ut några texter eller bilder. Vi hade till slut tre mottagare på vår msn-konversation.

Äntligen steg han upp...

Till slut steg han upp på scenen, vd:n och Apple-ikonen Steve Jobs. Han var som vanligt klädd i polotröja och vardagsbyxor. Ingen kostym där inte. Jublet steg mot taket, nära 5 000 personer ställde sig upp och gav Steve Jobs en stående ovation.

- Herregud, det här är ju som ett väckelsemöte, utbrast jag.

Inte för att jag någonsin har varit på ett sådant, men ändå. Vad än han sa så applåderade folket.

Så steg spänningen, Steve började tala om tre nya produkter, vi fick se en snabb bild på Iphone på storbildsskärmarna.

- Tre nya produkter, skojar han, sa vi till varandra.

- En telefon, en Ipod och en kommunikator.

Steve Jobs skojade med oss. Självklart handlade det inte om tre produkter, nej en produkt. Iphone kan alla de sakerna.

I drygt två timmar talade Steve Jobs. Under den tiden steg aktiekursen med någon dollar. Han demonstrerade och visade. Talade om tillgänglighet och varför man visade upp en Iphone i januari, trots att den inte skulle dyka upp förrän till sommaren.

- FSS brukar vara snabba att visa upp våra produkter, därför tänkte vi vara först att visa den för er, sa Steve Jobs och skrattade.

FSS är ett testorgan i USA där all hemelektronik måste godkännas. Inte nog med det, FSS lägger ut alla nya produkter på deras hemsida. Apple ville förekomma dem genom att visa upp den först av alla.

Dålig uppkoppling

Bristen på 3G var förstås inte bra, dessutom skulle den inte komma till Europa förrän sent hösten 2007. Till Asien ännu senare. Men Apple är Apple och när Steve Jobs ringde till närmaste Star Bucks-kafé och beställde 3000 koppar kaffe live på scenen visste jublet inga gränser.

Det kändes som en religiös händelse, det kändes konstigt att ha upplevt detta på plats. Att ha suttit mitt i den händelse som alla pratade om i världen. Nåväl, nästan alla pratade om.

Sent på natten landade planet på nytt i Las Vegas. Ytterligare en 20-timmars dag var över. Vi var äckligt trötta, men ändå lyckliga. Vi hade fått vara med om en händelse som var något i hästväg. Vi hade fått se en ny mobiltelefon-tillverkare födas.

Undrar vad Sony Ericssons vd Miles Flint tänkte den kvällen? Undrar vad Nokia-chefen tänkte. Eller Motorola, Samsung, LG och de andra tillverkarna av mobiltelefoner? Var de rädda? Låg de där i sina sängar och skrattade åt Apples spektakel?

Dessa frågor lär vi aldrig få svar på, men ikväll 18.00 i New York finns vi där igen. Vi står där och väntar utanför någon butik som säljer Iphone. Väntar och väntar. Som små dagisbarn som väntar på julafton.

Jultomten den här gången heter Steve Jobs. Undrar om han tänker ha en luva på huvudet?