Det är lätt att bli fartblind

Varför tar det så lång tid, kommer jag ständigt på mig själv med att tänka. Varför är de stora bjässarna Ericsson och Nokia så sega med att lansera sina första GPRS-lurar, varför håller Comviq och Telia inne med detsamma, varför tar det så jädrans lång tid att få igång smarta och roliga tjänster?

Det är lätt att bli rastlös i vår lilla del av världen, där tron på den tekniska evolutionen och allt vad den kommer att lösa är omåttligt stor.

För oss går allt så långsamt. Särskilt steget från idé till förverkligande - jag menar hur länge har inte vi snackat om 3G? Nu börjar vi så smått fokusera på 4G, som troligen inte är ett faktum förrän om sådär en tio år.

I själva verket har den tekniska utvecklingen på det mobila området aldrig gått så snabbt som nu. Och det räcker att ta sig ut en liten bit från "mobilön" - till någon släktträff eller för all del bara träffa kompisar (med icke tekniskt inriktade jobb) så får man lite perspektiv på det hela.

För många av dem vet ju inte ens vad wap är - och de har än mindre använt tjänsterna. SMS däremot känner alla till - tänk då på att SMS faktiskt introducerades i mitten av 1990-talet. Och det tog ytterligare några långa år innan folk fattade nyttan.

Och även om vi frustrerat upplever GPRS och andra tekniker som försenade kommer den stora massan fortfarande mest prata om SMS, lång efter det att GPRS lanserats.

En fundamental faktor har nämligen inte ändrats nämnvärt, trots mobiltelefonen och alla dess möjligheter. De flesta är relativt konservativa och det tar lång tid innan nya finesser börjar användas på bred front. Så det som är segt för oss på "mobilön" upplevs i själva verket som revolutionerande, okänt och kanske lite farligt av befolkningen i stort.

Vad vill jag då säga med det här? Jo, att det är perspektivet som gör det, att det är perspektivet som avgör hur vi ser på saker och ting. Med andra ord: är GPRS försenat eller inte? Beror på vem du frågar.