Fiaskomobilerna: Motorolas miljardfiasko i rymden

1: Iridium (1998)

Det verkade vara en så bra idé. Olika mobilstandarder världen över gör att man aldrig kan veta om mobilen funkar i utlandet. Dessutom finns det aldrig täckning i vildmarken. Ett världsomspännande satellitbaserat mobilnät skulle lösa dessa problem.

Motorola tog sig an uppgiften och startade företaget Iridium. Detta var på IT-bubblans tid då ett projekt var bättre ju mer storslaget det var, och 66 satelliter och 6 miljarder dollar senare var systemet redo att tas i drift, hösten 1998.

Ganska direkt visade det sig varför marksänd mobiltelefoni var mer praktiskt. Mobiltelefonerna var dyra, klumpiga och enormt fula. Ett telefonsamtal kostade 16-60 kr/minut, och nätet hade visserligen täckning jorden runt, men bara med fri sikt, så litet som en tältduk räckte för att bryta mottagningen.

Mindre än ett år senare gick Iridium i konkurs efter att man bara lyckats skrapa ihop några tiotusentals kunder. Kalkylen krävde en miljon abonnenter för att gå runt. Man hotade med att elda upp alla satelliter i atmosfären, en fruktansvärd kapitalförstöring, men i sista stund såldes nätet för en struntsumma.

I dag är Iridium en verksamhet som går med vinst och har en trogen kundkrets bland polarfarare och dylikt folk, men om man hade varit tvungen att betala av investeringskostnaderna i nätet skulle det ta ytterligare 60 år innan Iridium betalat sig.

Resten av listan:

2: Neonode N1

3: Samsung B&O Serene

4: Nokia Ngage

5: Nec e808

6: Spectronics Sidetouch

7: Nokia 7700

8: Siemens SGX75

9: Magcom

10: Motorola A920