Första intrycket av Galaxy Tab 10.1

När Apple lanserade Ipad och revolutionerade marknaden för så kallade surfplattor ställdes snart frågan: Vad ska man ha dem till? Så här ett och ett halvt år efteråt tycker jag fortfarande inte att den frågan har fått ett tillfredsställande svar. En del är öppna med att de ser den som en häftig leksak, och vem kan klandra någon för det? Andra tycker att det är ett fantastiskt verktyg i arbetet eller på resande fot. Men då gäller det att man uppskattar dess fördelar och har överseende med nackdelarna.

Detta gör det extra knepigt att bedöma surfplattor. För dem som redan är frälsta på konceptet låter man lätt gnällig när man informerar om nackdelarna med surfplattor. Samtidigt vill man ju att det rätt stora antal som är nyfikna på surfplattor men kanske inte tänkt igenom ordentligt vad de ska ha plattan till ska veta vad de får.

Anledningen till att jag inleder på detta vis är att jag så här långt i testandet av Galaxy Tab tycker att det är en utmärkt surfplatta, och att det finns en hel del jag stör mig på beror mer på själva konceptet än att Galaxy Tab 10.1 har fler nackdelar än andra surfplattor.

Det yttre är det i alla fall inget fel på. Tab 10.1 är så lik Ipad 2 att jag mycket väl förstår att Apple stämt Samsung för plagiering, men Tab 10.1 imponerar ännu mer med sin tunnhet och jämförelsevis lätta vikt. Däremot är den blanka ytan en riktig fingeravtrycksmagnet, och det krävs inte lång användning för att min Tab ska se solkig ut.

Jag tycker att formatet på Galaxy Tab 10.1 är lite knepigt. Den tio tum stora skärmen med 1280 x 800 pixlar är naturligtvis ett rejält plus när man ska surfa och titta på film, men samtidigt ska man vara medveten om att skärmen, liksom för de flesta surfplattor, inte är lika skarp som vare sig en bra mobilskärm eller en datorskärm i samma storleksklass. Det blir lite jobbigare att läsa text, och jag tycker dessutom att textstorleken i systemet, som inte verkar gå att justera med mindre än att man zoomar, är något för liten för att vara riktigt njutbar.

Det är när man ska skriva text med skärmtangentbordet som formatet ställer till med besvär. Har man taben i knät eller på ett bord funkar det bra, men försöker man hålla den i handen blir den lite för stor för en hand. Håller man den med två händer i liggande läge når tummarna inte mitten av skärmtangentbordet. Har man den i stående läge blir å andra sidan Tab 10.1 väldigt topptung och obekväm att hålla om man samtidigt ska komma åt att skriva på skärmtangentbordet med tummarna. En del program som till exempel android market fungerar dessutom bara i liggande läge.

Jag noterar en del barnsjukdomar i Samsungs programvara, eller kanske i Android 3.0 som annars är ett riktigt trevligt system. Jag har svåra problem att få upp bilder till Facebook med paden, och flera gånger hänger sig installationen när jag ska installera program från android market. Här kan nämnas att det inte går att ringa med Tab 10.1, annat än med Skype eller annan IP-telefoni.

Surfplattor brukar man kalla dem, och surfa är kanske det första användningsområdet man tänker på för surfplattor. Det funkar för det mesta bra, men tyngre Flashimplementationer får processorn att hacka, och vill man se på webbteve får man räkna med dålig läppsynk.

Titta på film är ett annat användningsområde som hägrar för surfplatteanvändare, men då måste man först få in filmen i enheten. Någon DVD-spelare finns naturligtvis inte och att konvertera filmer från DVD till mobilformat är ett jobb för verkliga entusiaster. SVT Play fungerar inte i fullversionen, och kör man mobilversionen eller appen blir kvaliten på tok för dålig för den stora skärmen. Med Galaxy Tab 10.1 följer dock ett antal erbjudanden, bland annat två långfilmer från SF Anytime. Det och annat kommer vi att ha testat i det fullständiga testet av Galaxy Tab, som kommer i augustinumret av Mobil och på webben.