Första intrycket av Slvr
Slår man upp ordet Sliver i ett lexikon får man den svenska översättningen strimla eller flisa och det säger en del om Motorolas tunna Slvr.
Telefonen är onekligen riktigt tunn och man upplever det än mer imponerande när man lyssnar på överförd musik från den inbyggda högtalaren. Man får ganska precis in en mp3-låt i telefonens fem megabyte men för den som vill lyssna på mer har telefonen plats för minneskort.
Slvr L7 som den här modellen heter är flaggskeppet i Motorolas uppställning med telefoner i det här formatet. Det innebär att L7 är utrustad med en riktigt skarp och bra tft-skärm medan de två billigare modellerna L6 och L2 båda har billigare STN-skärmar.
Tft-skärmen i Slvr kommer till sin rätt när man ska se på bilder, men kameran är en enkel variant som på sin höjd räcker till att skicka en liten bild via mms, inget mer. Anledningar till det är bland annat att den är dålig i sämre ljusförhållanden samt att den saknar autofokus. Upplösningen på 640 x 480 pixlar gör bilderna svåra att använda till något annat än mms.
Det råder ingen tvekan om att Motorola satsar mest av alla tillverkare på att utmärka sig med designen på sina telefoner och Slvr är inget undantag. Knappsatsen har samma karakteristiska utseende som på Razr och är lätt att använda. Slvr L7 är lite tyngre än den ser ut, men det gör å andra sidan att den känns mer gedigen. Det ser aluminiumskalet till.
Motorola satsar stort även på musik och i L7 hittar vi faktiskt en musikspelare vi inte sett till tidigare. Utöver den vanliga mediaspelaren i menyn finns en musikspelare i form av ett javaprogram och det utnyttjar musik lagrad i telefonen. Här kan man skapa spellistor och få en visualisering av låten som spelas. Spelaren är till och med snygg, men en nackdel är att den inte går att minimera utan att musiken tystnar.
I kommande nummer av Mobil kan du läsa vårt fullständiga test av Motorola Slvr L7.