Första intrycket av Sony Ericsson G502

Det finns egentligen ingenting uppseendeväckande alls med G502. Det skulle i så fall vara att det är en telefon med turbo-3G med ett pris under 2000 kronor. Då och då dyker det upp mobiler som inte gör mycket väsen av sig på något sätt, varken med uppseendeväckande design eller avancerade funktioner. Men tack vare att de är genomtänkta funktioner och vettig formgivning imponerar de ändå. G502 är en sådan mobil.

Den kan ses som en efterträdare till K530 och är nog tänkt att bli sorts basmodell i Sony Ericssons produktportfölj. En skillnad mot K530 är att den har försetts med den nya webbläsaren NetFront. Med en skärm som är 2,2 tum är detta inte någon riktig surfmobil men tack vare webbläsaren går det ändå relativt bra att surfa på vanliga webbsidor. Här är det svårt att inte jämföra med den dyrare K660 som marknadsförs som en surfmobil men där det i praktiken inte är mycket som skiljer då webbläsaren är den samma. Nyttan med turbo-3G är begränsad när man surfar med mobilen webbläsare, om man däremot använder mobilen som modem är det betydligt mera användbart.

Undantaget surffunktionerna är mycket sig likt sedan tidigare Sony Ericsson-modeller. Alla basfunktioner finns där, liksom en mediaspelare med det nya gränssnittet. Den har Track-ID, funktionen som kan identifiera inspelad musik genom att koppla upp sig mot en server hos Sony Ericsson, men det är inte fråga om någon Walkman-mobil.

Först är jag lite tveksam till den vågformiga knappsatsen men jag vänjer mig snabbt och avståndet mellan raderna tillsammans med de välvda knapparna resulterar i en knappsats som är bekväm och lätt att använda. Kameran är nog den här mobilens svagaste punkt. 2 megapixel utan autofokus eller fotolampa är inte mycket att skryta med, men så är G502 inte heller en mobil för den som vill att omgivningen ska imponeras av en funktionsspäckad mobil.