Första intrycket av Sony Ericsson W902

Själva grunden i att köpa ny mobiltelefon är att den nya erbjuder något den gamla inte kunde. Att det helt enkelt sker en utveckling, förbättringar och nya funktioner. Till den utvecklingen bidrar inte W902 med något speciellt. Istället påminner den starkt om de flesta andra Walkman-mobiler som Sony Ericsson lanserat de senaste åren, i alla fall under skalet. Där finns rss-läsaren i startskärmen, där finns Track ID för att känna igen och identifiera låtar och där finns som sig bör webbläsaren, meddelanden, kontakter och så vidare. I webbläsarmenyn kan man möjligen märka en lite utökad satsning på tjänster från Sony Ericssons sida, men skillnaden är marginell. Det handlar om länkar till videoringsignaler, nedladdningsbara program och olika typer av ringsignaler, teman och bilder.

Formen på W902 antyder att den är formgjuten och det är helt enkelt en långsmal cylinder med en lång rad knappar utmed ena sidan. Där på högerkanten sitter knapparna för volym, alla musikknappar och avtryckaren för kameran. Den är för övrigt på fem megapixel och har autofokus. Färgåtergivningen är fin och bilderna blir riktigt bra. Fotolampan ger bra resultat i mörker. Även om den inte riktigt kan mäta sig med en riktig blixt.