LG S5100 och S5200

God kvalitet. Så känns det när jag får S5200 och S5100 i handen. Sedan är de lika, sina olika designer till trots. S5100 är en vikbar mobiltelefon medan S5200 är en skjutbar variant, där skärmen glider uppåt för att visa knappsatsen. Det är den enda synbara skillnaden, men finns det mer som skiljer?

Vi kan börja med att konstatera att LG lyckats mycket bra med känslan i dessa telefoner. De känns gedigna, snygga och väl hopskruvade. Framsidan är blank svart plast, men baksidan är gummibeklädd, vilket gör att telefonerna inte glider ur näven. Tyngden är inte besvärande, men det känns att det finns något innehåll i telefonerna. Gediget.

Knapparna känns distinkta och behagliga, men på S5200 finns en sarg runt knappsatsen som kan kännas lite i vägen för dig med stora händer. Tangenterna är bakgrundsbelysta med en behaglig blå färg. Att du på S5200, alltså skjuttelefonen, måste flytta fingrarna "en trappa upp" för att ringa upp eller liknande känns inte alls konstigt.

Knapparna på den vikbara varianten S5100 är något större och knappsatsen saknar också kant. Ljudet är bra vid tal och volymen räcker till. Skruvar du upp riktigt hög volym så kan det bli lite skrälligt, dock. Detta gäller inte för ringsignalerna som låter krispigt och starkt. De medföljande signalerna ligger upp-

delade i mappar efter olika teman, som "calm" eller "cool city". Du kan också föra över mp3-låtar till tele-

fonen och använda som ringsignaler.

Behöver inte öppna

Vikbara S5100 har dubbla skärmar. Den yttre är en oled-skärm med 65 000 färger. När telefonen är stängd visas klockan eller om du missat något samtal. Du kan också välja att ta en bild med kameran trots att locket är stängt, eller spela musik i den inbyggda mp3-spelaren. Du kan också visa bildspel eller använda blixtlampan som ficklampa, allt utan att behöva öppna telefonen.

Huvudskärmarna är identiska på S5100 och S5200, likaså menystruktur och utseende på dessa. Det är inget fel i det, för menyerna är rappa att klicka sig runt i och läsbarheten är god. Med fyrvägsknappen i mitten kommer du kvickt åt dina vanligaste menyval, och du kan själv ändra genvägarna efter eget huvud på ett enkelt sätt.

Lite lustigt är det meddelande du får när du gjort ett val i menyerna. Du får då ett glatt pling och en bock på skärmen, samtidigt som det står "stäng". Något motsägelsefullt, eller bara konstigt. Kanske hade det varit smartare med ett ord i stil med "valt" eller "klart".

Ingen av telefonerna har tyvärr någon e-postklient, utan du får nöja dig med sms och mms. Kalender finns däremot, men den går inte att synkronisera mot din dator.

Bägge mobilerna har likadana 1,3-megapixelkameror som dessutom kan användas till att videofilma. Bilderna blir maximalt 1 280 x 960 pixel, inte dumt. Kvaliteten är dock okej, men inte mycket mer.

Det finns en blixtlampa som du kan blända dina objekt med, men den gör tyvärr inte så mycket gott för bildkvaliteten. Skjuttelefonen S5200 har en liten spegel för självporträtt; S5100 använder i stället den yttre skärmen som sökare.

När du bestämmer dig för att ta en bild tar det några sekunder innan kameran startas - en smula irriterande att behöva vänta på.

Snabbknapp för foto

Bra är dock att det finns en snabbknapp att plåta med på bägge tele-fonerna. Fast S5100 har två snabbknappar, tack vare sin större knappsats. Video kan du filma i 128 x 96 pixel, eller 176 x 144 pixel som mest. Det finns gott om inställningar att göra för filmning och fotografering som vitbalans, självutlösare, färg, nattläge, sepiatoning och så vidare - bra. Det finns också digital zoom på upp till fyra gångers förstoring.

Att spara bilder och filmer görs på telefonens interna minne, då det inte finns någon plats för ett externt minneskort. Telefonerna har 68 megabyte minne inbyggt. Det är tyvärr väldigt lite om du vill ta stora fina bilder, någon videosnutt och dessutom hade tänkt att använda den inbyggda mp3-spelaren.

Telefonboken rymmer 1 000 kontakter och de kan delas in i grupper och förses med tecknade ansikten eller bilder som du själv tagit. En märklig detalj är att du får telefonens sökskärm - en svart skärm med någon slags snurrande symbol på - i ansiktet för varje ny bokstav du slår in för att hitta ett namn. Det känns märkligt, men oförargligt.

Anslutningarna är hyfsade - det finns bluetooth och du kan använda telefonen som ett USB-minne genom att ansluta den med sladd till en dator. Vidare finns gprs och wap i version 2.0.

Inte för vanliga hörlurar

Mp3-spelaren är sedan snygg liten sak med equalizer. Musiken kan spelas upp i den inbyggda högtalaren, men det finns också ett hörlursuttag som jag ett tag trodde var för en vanlig kontakt, men tyvärr icke. Mp3-spelaren hanterar spellistor och musik i mp3-, aac, eller aac+-format, och stänger du luckan på S5100 visar den låtnamn, equalizer och kontroller i den yttre skärmen. Snyggt.

På det hela taget känns bägge telefonerna som väl hopskruvade tele-

foner med vettiga finesser. Att bluetooth finns inbyggt är smidigt för att föra över bilder och musik, USB-anslutningen är smart men tämligen uddlös när du bara har 68 megabyte att leka med.

Ljudet är bra, knappsatserna schysta och det finns kalkylator, valutaomvandlare och kalender - egentligen saknar jag personligen bara e-postläsare. Sedan är det bara tycke och smak som avgör vilken av telefonerna du ska välja.

S5200 ger i mitt tycke en något mer exklusiv känsla, med sin skjutbara skärmdel. Dock är S5100 bekväm med sin clamshelldesign, och den smiter lätt ner i fickan. De är två små snygga gsm-lurar med vettiga funktioner. Valet är ditt.